Viktoria Tolstoy om maken Rasmus: ”Det har varit väldigt av och på under alla år”
I dag bor hon utanför Malmö med man och barn och ser ljust på framtiden.
– Jag mår bra i kropp och själ och tycker att livet är toppen!
Redan som 20-åring släppte hon sin första skiva. Året var 1994, och två år senare slog hon igenom stort med album nummer två, För älskad. Hon började samarbeta med kända namn som Putte Wickman, Svante Turesson och Esbjörn Svensson och har sedan dess gjort sig ett namn som en av Sveriges främsta jazzsångerskor.
I år är Viktoria Tolstoy aktuell med skivan Stealing Moments med inslag av soul, funk och jazz, och i höstas reste hon runt i landet med turnén Så minns vi 100-åringarna, en hyllning till Putte Wickman, Alice Babs och Arne Domnérus som skulle ha fyllt hundra år i år.
Hur står det till?
– Jag mår jättebra! Har mycket att se fram emot, många roliga jobb. Jag har fyllt 50 och känner att allt går åt rätt håll. Jag mår bra i kropp och själ och tycker att livet är toppen. Tillvaron är härlig!
Vad är det med jazzen som tilltalar dig?
– Friheten i musiken. Jazz är väldigt gränslöst. Man kan improvisera och göra lite som man vill. I jazzen känner jag mig fri!
Det här är Viktoria Tolstoy
Namn: Viktoria Tolstoy
Ålder: 50 år.
Familj: Maken Rasmus Kihlberg, 57, sönerna Ture, 9, och Nils, 15, bonusdöttrarna Alma, 21, och Elsa, 25.
Bor: Limhamn i Malmö.
Album i urval: Smile, love and spice (1994), För älskad (1996), My Swedish heart (2005), My Russian soul (2008), Stealing Moments (2024).
Kuriosa: Viktorias morfars farfar var den ryske författaren Leo Tolstoj.
Hur går det till när du skapar din musik?
– Jag skriver inte min musik själv, utan har vänner som skriver musik och texter åt mig. Jag brukar säga ”jag skulle vilja ha det här” – och så talar jag om vad det ska handla om. Det blir ett samarbete fast på avstånd. När jag får materialet i min hand så skapar jag mitt eget verk. Skapandet sker omedvetet i vardagen. Musiken finns ständigt i mitt huvud, det är en process som pågår hela tiden.
Har musiken i blodet
Viktoria föddes 1974 och växte upp i ett lugnt område i Sigtuna norr om Stockholm. Båda hennes föräldrar är i livet. Sina musikaliska gener har hon fått från sin pappa, Erik Kjellberg, som är professor i musikvetenskap.
– Jag sjöng och spelade varje dag, redan när jag var pytteliten. Pappa kan väldigt mycket om musik och musikens historia. Dessutom är han en duktig musiker. Han är väldigt ”professoraktig” – så där som man tänker sig att en professor ska vara. Lite virrig, lite tankspridd, men väldigt snäll.
Hur skulle du beskriva din mor, Marja Tolstoy?
– Hon har arbetat som psykiatriker. Hon och pappa är två helt olika personer. Mamma är lite mer uppstyrd och var den som satte gränser, kan man väl säga. Pappa och jag var lite mer flummiga. Det var härligt att ha den här konstiga uppväxten.
Runt 2010-talet lämnade Viktoria Stockholm för Limhamn utanför Malmö. Här bor hon tillsammans med maken Rasmus, som är trummis, och deras barn i ett typiskt Limhamnshus från 1850 med en gammaldags trädgård. Från den lugna stadsdelen vid havet ser man både Öresundsbron och Köpenhamn.
Vad är det bästa med Limhamn?
– Det är väldigt mysigt och pittoreskt. Framför allt uppskattar jag närheten till havet. Jag badar varje dag – i alla väder! Det är det bästa jag vet. Jag har alltid älskat att bada, men när jag bodde i Stockholm så var det inte lika lätt att ta sig till vattnet. Sedan flyttade jag hit. Havet har blivit en del av mitt liv. På morgnarna cyklar jag ner och tar ett morgondopp. Även på kvällarna.
Är du på dansk mark var och varannan vecka?
– Nej, faktiskt inte. När jag flyttade ner hit så trodde jag att jag skulle få Köpenhamn på köpet, men så blev det inte. Jag åker bara dit någon gång om året och jobbar. Jag trivs väldigt bra på hemmaplan och känner inte att jag behöver åka till Danmark, men det är härligt att man kan – om man skulle vilja.
Viktoria och Rasmus träffades tidigt
Viktoria och Rasmus gifte sig 2012, men har känt varandra ända sedan 1994.
– Jag blev då presenterad för Rasmus och hans band. Sedan dess har vi spelat ihop, av och till, under många år. Ibland har jag gjort uppehåll och arbetat med andra musiker. Sedan har jag kommit tillbaka. Vi har alltid funnits i varandras liv, mer eller mindre.
När uppstod kärlek?
– Det har varit väldigt av och på under alla år. Första gången var för ungefär femton år sedan. Det är inte klokt vad tiden går, det är galet!
Hur var erat bröllop?
– Inte så pampigt, men det finaste du kan tänka dig. Vi gifte oss uppe i Hälsingland, på gräsmattan till det sommarhus som mina föräldrar köpte 1962, och som fortfarande finns kvar i familjen. Vi tog oss in på vår strand med en liten roddbåt och gifte vi oss inför våra närmaste släkt och folket som bor i byn. När vi kom hem igen hade vi en jättestor fest i vår trädgård för alla vänner.
Varför passar du och Rasmus så bra ihop?
– Vi delar samma värderingar och jobb och syn på livet. Vi förstår varandra.
Vad tror du era vänner tycker är typiskt för er som par?
– Det är nog att vi alltid bjuder på mat och har fest hemma. Vi älskar att ha middagar och bjuda in folk. Vi är gästvänliga.
Vad är det bästa med dig?
– Jag är väldigt positiv. Har ett stort tålamod och tycker om människor.
Och det sämsta …?
– Att jag är fruktansvärt dålig på att laga mat. Som tur är har jag min älskade son Nils som börjat på Malmö restaurangskola. Han får laga mat åt mig, det är perfekt! Min man är också duktig i köket. Jag kan njuta av deras mat. Att laga mat är det tråkigaste jag vet, haha.
Vilken är den bästa stunden på din dag?
– Det är när barnen kommit iväg till skolan, det är tyst i huset, morgonbestyren är över och jag sitter och äter min frukost i lugn och ro. Då njuter jag.
Slutligen Viktoria, hur ser du framför dig att livet ser ut på ålderns höst?
– Då står jag på scenen. Det tänker jag göra tills jag stupar. Jag kommer hålla på så länge någon vill höra mig!