Uno Svenningssons liv med hustrun Carina: Visste direkt att jag ville bilda familj med henne

Efter reklamen: Se också: 5 saker som kan framkalla ångest - med en lösning

Vi ses på Sveriges Radio i samband med en liveinspelning som Uno Svenningsson ska göra. I 30 år har han turnerat runt som soloartist. När han ser tillbaka på sitt yrkesliv är han mest stolt över steget han tog då han, efter 10 år som en av medlemmarna i bandet Freda, vågade satsa på en solokarriär.

– Det var lite som att hoppa från tian, men steget kändes nödvändigt. Att spela med Freda var underbart, men det blev väldigt tjafsigt och bråkigt. Vi hade umgåtts intensivt i så många år både privat och på jobbet och vi blev helt enkelt för trötta på varandra, säger Uno och tar sig en klunk svart kaffe ur en pappersmugg.

Han berättar att i dag är de alla goda vänner och att de faktiskt gjorde en återförening både år 2010 och 2014, som mynnade ut i två album.

Uno Svenningsson om frikyrkliga uppväxten: Perfekt musikskola

Uno hade aldrig en ambition om att bli artist, men musiken fanns i hemmet. Han var ungefär i tolvårsåldern när han fick sin första gitarr och började ”smålira”.

– Musiken blev snabbt en väldigt viktig del i mitt liv, säger Uno som insåg att det gav utlopp för hans kreativitet och att han mådde bra av det.

I Hagelstorp där Uno växte upp tillhörde flera kyrkan, så även hans familj. Han berättar att han hade ett slags barnatro. Som yngre gick han på söndagsskolan i missionshuset och när han blev lite äldre åkte han och kompisarna till missionskyrkan i Gnosjö där det pågick allt från ungdomsverksamhet till olika läger och nattmöten.

– Allt det där med kyrkolivet skedde ganska automatiskt. Men där någon gång hamnade jag i ett slags identitetskris. Jag fortsatte gå till kyrkan under några år, men var egentligen en ensamvarg som hade svårt för de där stora sociala sammanhangen.

När Uno var i 20-årsåldern slutade han gå till kyrkan, men har kvar något slags tro och menar att det ligger i hans dna.

– Efter ett tag kändes det alldeles för stort och för djupt för mig att tänka på de där frågorna, säger han.

Samtidigt menar Uno att kyrkan är en perfekt musikskola. Det finns en uppsjö av begåvade musiker och sångare som kommer från en frikyrklig bakgrund.

– Där finns alltid tillgång till instrument, bra lokaler att träna i och inte minst en bra övning i att stå på en scen och uppträda framför folk när man spelar på olika möten eller samlingar.

Lägg i januari 2024

nöjeBjörn Skifs och hustrun jobbar tillsammans: Saknar henne för mycket annars

Annorlunda turnéliv i dag: Åldern tar ut sin rätt

Många i Unos omgivning sysslade med musik. När Unos storebror köpte en stereo blev han eld och lågor. Det lyssnades på allt från Beatles och Elvis till svenska band som Hepstars, Sven-Ingvars och Tages på 60-talet.

– På 70-talet blev det bland annat Bowie, Queen och Springsteen. Egentligen är jag en allätare och det finns nog ingen musikalisk stil som jag inte gått igång på, säger han.

Uno pratar engagerat och entusiastiskt om banden och artisterna som inspirerat och drivit honom.

– Varken mina föräldrar eller jag tänkte nog att musiken skulle vara något att livnära sig på för min del. Så i början, parallellt med Fredas spelningar, jobbade jag på fabrik, säger Uno.

Men med bandets egna, speciella sound och med Unos säregna och omisskännliga stämma räckte det med två släppta album innan musikkarriären var i full gång. Fabriken fick därefter klara sig utan Uno. Bandet släppte fem album och bland annat hitsen Vindarna, I en annan del av världen, Allt man kan önska sig och Det som gör mig lycklig.

Musiken har därefter alltid betytt väldigt mycket för Uno. Då i början, främst för att han skulle må bra. I dag har det alltmer blivit ett jobb.

– Ju äldre man blir desto mer bekväm. När man hållit på så länge blir man ibland lite trött på det, säger Uno som trots allt fortfarande älskar att turnera och framföra sin musik.

Uno Svenningsson: Roligt att jobba med min son

I somras hade han ett 30-tal spelningar, dels på egen hand, dels som gästartist på Gyllene Tiders turné. Uno menar att det blir inte mycket mer sommar än att få turnera med just dem.

Sina allra senaste släppta låtar har han skrivit tillsammans med sin son Mark, som också producerat, förutom en låt som han har skrivit med Per Gessle.

– Det är lite roligt för när Mark var fem år kom han hem en dag från förskolan och var lite låg för att han ”inte ville bli sjungare som pappa”. Jag sa då att han fick bli precis vad han ville och att de flesta jobbade med helt andra saker än just musik. Men år 2017 fick han feeling och kände att han hade mycket musik inom sig. Han började lira och skriva låtar och låttexter så jag köpte en mick och ett ljudkort till honom, säger Uno.

Far och son var snart igång och Uno tycker att det är fantastisk kul att jobba ihop, inga schismer alls.

– På skivbolaget var man lyrisk när de första skisserna kom och frågade vem jag hade jobbat med. När jag berättade att jag jobbat ihop med min son föreslog de att vi skulle göra ett album ihop.

nöjeMorgan Alling om vardagen efter hustruns svåra sjukdom: Firar livet

Gift med frun Carina i 30 år: ”Vi delar humor”

Den 11 september firade Uno och hans fru Carina 30 år som gifta. Första gången de sågs var i samband med en spelning. De bytte nummer och började höras. På frågan vad som fått dem att hålla ihop så länge, svarar Uno att de båda är envetna och envisa.

– När jag träffade Carina var det första gången jag kände att jag ville skaffa familj. Hon gav mig en enorm trygghetskänsla, så tyckte jag hon var väldigt snygg och vacker också. Vi bestämde oss för att det skulle vara vi, säger Uno.

Sedan han träffade Carina har han själv blivit bättre på att sätta ord på hur han känner.

– Min fru är lärare, men skulle lika gärna kunnat bli psykolog. Hon är en otroligt bra lyssnare. Människor öppnar sig gärna för henne, vilket jag tycker är en otroligt fascinerande egenskap.

Han beskriver dem som ganska olika, men att de kompletterar varandra.

– Hon är intelligent, har koll och är trygg. Dessutom hjälper hon mig en del med låttexterna. Jag är nog mer flyktig som person, en bohem som lever i min egen lilla värld. Vi delar humor och skrattar mycket tillsammans.

Är introvert: Finner mycket ro i trädgården

Så länge Uno kan minnas har han haft den där känslan av att befinna sig i sin egen värld eller ”lilla bubbla”. Han tänker att det kanske började när han var liten då han ofta var sjuk.

– Jag hade svår astma, man hade inte lika bra mediciner på den tiden och jag tillbringade många timmar i min ensamhet. Kanske var det där någonstans som jag byggde den där bubblan.

Sedan är Uno även lite introvert. Direkt efter en stund med socialt umgänge behöver han tid för återhämtning och beskriver hur han kan bli dränerad av många känslor och intryck. Som efter en sommar som denna, fulltecknad med konserter, då är det välkommet att göra något helt annat ett tag.

– Under själva turnerandet är man så uppe i varv och full av adrenalin så man bara kör på. Det är först efter hemkomsten man känner att man bara vill stänga dörren.

Men han har sett ett mönster hos sig själv. Det går ett par veckor, men sedan blir han rastlös på nytt och vill åter ge sig ut och vara på resande fot. Det är väl någon form av yrkesskada efter allt flängande på vägarna, säger han och skrattar.

Vid sidan av jobb och familj gillar Uno att se på sport på tv, en bra fotbollsmatch är avkopplande. Eller så går han ut i trädgården där det alltid finns något att pyssla med. Uno berättar att de bor på en gårdsliknande tomt varigenomdet rinner en å. Trädgården är stor, men för Uno är det mental avkoppling att pyssla och hålla efter den enorma växtligheten.

– Jag har egentligen tyckt om att klippa gräsmatten själv, men när jag varit bortrest i veckor skulle man egentligen behöva gå med lie innan man kan klippa det höga gräset så jag har faktiskt investerat i en robotgräsklippare, vilket är det absolut bästa köp jag gjort, säger han och skrattar.

nöjeTomas von Brömssen om livet med frun i dag: Tog oss igenom tuffa tiden

Har dåligt samvete över sönernas barndom: ”Var borta så mycket”

Tillsammans har Uno och Carina två söner och sedan två år tillbaka är Uno farfar, när barnbarnet Mila föddes. 2022 släppte han en låt till hennes ära, Stannar (Milas sång).

Han tänker på sitt barnbarn väldigt ofta och berättar att det händer något med en när man får en ny person i familjen att älska och samtidigt känner lite oro för att allt ska gå bra.

När jag ber Uno beskriva sig själv som pappa berättar han att han överöst barnen med kärlek.

– Joel och Mark är det absolut bästa som hänt mig. Jag älskar dem så mycket. Sedan är det ju inte kul att jag var borta så mycket från dem när de växte upp men det är ofrånkomligt med ett jobb som mitt. Men visst, kanske kunde jag planerat bättre, klart jag haft dåligt samvete för det där … Samtidigt var jag ju med dem desto mer under de perioder då jag var hemma. Sedan hade de alltid Carina, hon har alltid varit en fast och trygg punkt för dem.

Vad skrämmer dig allra mest?

– Att tiden går så fort. Jag vill hinna med så mycket, uppleva mer innan jag blir för gammal och orka länge till så jag får se mina barnbarn växa upp. Min pappa lever inte längre, men mamma är 94 och fortfarande jättepigg. Humorn har hon också i behåll. Mamma är ett julfreak och hennes kommentar när pandemin slog till var: ”Hoppas jag inte stryker med nu innan jul när det går så mycket bra på tv”.

Vad är det tuffaste du gått igenom?

– Det är tonårstiden, då slog den psykiska ohälsan rot i mig. Jag har lärt mig leva med den och vet att jag till viss del kan påverka den, resten är bara att acceptera. Det är tufft med panikångestattacker, men de kommer alltmer sällan. Oftast händer det när jag sovit dåligt och känner mig utmattad. Stress kan utlösa det. Det kommer varningssignaler och numera vet jag hur jag ska hantera det.

Vad gör dig lycklig?

– Familjen, när jag och Carina är ute och reser tillsammans och får tid på tu man hand.