Tommy Nilsson: "När jag träffade Linda var jag ganska trasig"

En rad kyrkor får besök när Tommy nu åker land och rike runt med turnén med namnet Allt som jag känner.

Vi hinner fånga honom i farten innan den drar igång. Sambon Linda sitter bakom ratten, hon skjutsar honom så att han kan hämta turnébilen.

Tommy är klädd i vit tröja, grå jacka ett par blåa byxor, vita skor, svarta strumpor.

– Och svarta kalsonger, skrattar Tommy som gärna vill vara precis.

Linda bekräftar uppgiften. De träffades för 13 år sedan, berättar Tommy.

– 13 och ett halvt, var det ju, rättar Linda från förarsätet.

Tommy har sett fram emot höstens kyrkoturné.

– Det har visat sig att ganska mycket av min musik gör sig bra i den miljön. Både textmässigt och musikaliskt. Jag har ju hållit på en stund så det finns mycket att ösa ur.

Tommy menar att kyrkor är fantastiska konsertrum; akustiken, scenografin, stämningen och en lyssnande publik.

– Jag har bara två musiker med så det blir en ”nära” konsert.

Och fullsatt lär det bli.

– Jag vet att det finns låtar som folk kommer för att få höra. Sådant gör mig glad och stolt, men för min egen del är det viktigt att komma med nyskrivet också. Det jag tänker på idag, funderar över.

Själv har Tommy en traditionell hållning till kyrkan.

– Vi har döpt våra barn i kyrkan och jag har gjort en julskiva med ett andligt budskap. Och gjort låtar som ställer frågan: finns han eller finns han inte?

– Men helst skulle jag leva i en religionsfri värld. Religionen har ställt till det alldeles för mycket genom alla tider. Och jag har väl mina egna funderingar kring det där.

– Kanske är pandemin en läxa att lära sig. Den har gjort att man fått stanna upp och tänka, tagga ner lite och se vad som är viktigt i livet.

Som artist har det förstås varit tufft, men han ser i alla fall en positiv sak med pandemin, ”om man får kalla det positivt, det blir så laddat om man säger det”.

– Att jag fått vara tillsammans mer med min familj. Det är inte många somrar jag haft ihop med vår son Tim och det är förstås något bra i det.

Samtidigt har Tommy skrivit musik och släppt låtar.

– En EP, fyra låtar på engelska, som handlar lite grand om den här tiden vi lever i nu. Någon låt som handlar om pandemin, någon låt som handlar om Black lives matter, en om president Triumph, lite tidsdokument.

Vilken låt betyder mest för dig?

– Det är oftast den senaste. Men visst låtar som Öppna din dörr betydde väldigt mycket för min karriär och En dag som jag vann Melodifestivalen med.

– Sedan finns det andra som ingen hört. En del framför jag nu. För några månader sedan släppte jag en låt på engelska Find the lies. Hitta lögnerna. Den handlar om hur det ser ut idag – vem man kan lita på. Det nya sättet att föra krig via nätet. Det är viktigt nu med pandemi och klimatförändringar att man får information från någon man kan lita på. Det känns viktigare för mig att skriva om det än att skriva relationsrelaterade texter.

Men hur började allt? Hur ser Tommy Nilssons bakgrund ut?

Träffade inte sin biologiska pappa

Tommy berättar att han är uppvuxen i Solna utanför Stockholm.

– Boris, min styvpappa som jag räknar som pappa, kom tidigt in i mitt liv. När mamma och han skulle få barn blev jag glad – en lillebror.

– När jag fyllt 12 gav en storebror, Peter, sig till känna. Jag hade inte vetat något.

– Vår biologiska pappa var död. Ett tag bodde Peter hos oss.

Tommy träffade aldrig sin biologiska pappa.

– Han var trevlig men drack mycket, enligt mina halvsyskon.

I skolan var Tommy busig, berättar han själv. Räckte aldrig upp handen. Hade dyslexi och sjönk ner i bänken när det var högläsning.

– Ändå tog jag plats som den roliga killen, pajasen, rev sudd och kastade.

– Morsan skyddade mig i alla lägen även om hon skällde på mig.

Tommy höll på mycket med idrott när han var yngre, berättar han.

– Men när det började bli allvar fick jag välja. Då blev det musiken. Jag har jobbat med musik sedan jag var 17.

– Först var det garageband och nervösa spelningar på ungdomsgårdar. Så småningom sångare i Horizont, hårdrock fast utan politiskt budskap. Det här var i den politiska progg-eran. En kritiker skrev ner första plattan, ”Jädra moderat-pop”, men vi hade skivkontrakt, spelningar och rockstjärnor var vi.

Tommy ger ingen precis vacker bild i sin självbiografi från 2020.

”I rollen som rockstjärna ingick även en jädra massa svineri. Hålligång-hela-tiden var standarden man skulle leva upp till …”

”Vi snackar om en kombination av alkohol, småbrudar och att slå sönder saker…”

Den franske skivproducenten Yves Accary fick i alla fall upp ögonen för Tommy.

I Frankrike hade Tommy stora framgångar med sitt debutalbum, en blandning av discorock och ballader. Hemma väntade flickvännen Susanne. Medan han, den omogne killen, snurrade på med droger, nattsudd och vackra kvinnor.

– Jag var 19 år när Susanne blev gravid. Jag förstod nog inte vad ett barn skulle innebära. Men jag hade hört en kompis mamma säga en gång: ”Ett barn kan man alltid älska”.

Efter ett par års pendlande mellan New York och Paris återvände Tommy hem till Sverige.

Stukad och med missbruksproblem.

Det riktiga lågvattenmärket

Löpsedlarna har följt Tommy genom åren. Det riktiga lågvattenmärket kom i samband med skilsmässan från Malin Berghagen. Då började han reflektera över sitt liv som präglats av sena nätter på diverse krogar. Men det blev också startpunkten för en positivare trend.

– När jag träffade Linda hade jag gått igenom skilsmässan och var ganska trasig om jag ska vara ärlig. Levde inte så himla sunt heller, skulle fylla 50 i krokarna och insåg att nu fanns det två vägar att gå. Antingen skärpte jag ihop mig eller också skulle jag hamna på en pub inne i hörnet.

– Då bodde jag i Stockholm spelade musikal, Sound of music på Göta Lejon, och Linda var dansare i en annan musikal. Alla skådisar och musikalartister träffades på Göta Lejon på kvällarna – after work.

– Då var jag inne i den världen med missbruk. Absolut.

– Men kärleken kan göra knasiga grejer med en.

– Linda hade dansat bakom mig någon gång. Men vi hade inte träffats så. Det började lite försiktigt med telefonsamtal.

Se också: 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

Efter reklamen: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

När han träffade Linda såg han en möjlighet att börja med något fint och nytt, säger han.

– Jag skärpte till mig.

– Ställde hon krav? Nej, krav har det aldrig funnits men däremot ville man ju ha barn. Linda hade inga barn då. Jag hade fyra med tre kvinnor – och det var ju en fråga jag frågade mig själv: Ska jag verkligen ha flera barn? Hur skulle det bli som jag lever nu? Man väljer en framtid och då får man kratta manegen så att det ska fungera liksom.

– I samband med att man slutar dricka och nyktrar till, börjar man se saker lite annorlunda och fundera över livet. Det har väl med åldern att göra.

– Just nu lever jag efter devisen att jag inte är rädd för någonting.

Han går inte till AA längre, säger han.

– Men egentligen skulle gå dit för att hjälpa andra. Stötta och vara ett föredöme och tillgänglig för dem som har det jobbigt.

– Däremot gör jag det med människor som jag träffar i min närhet. Om vänner och bekanta har det lite jobbigt så där, försöker jag ge lite nycklar som jag själv har använt. Lyckas ganska bra med det.

Vad gör du nu efter showerna?

– Första tiden övergick jag till att dricka Coca-Cola istället för alkohol. Två liter cola om dagen.

– Jag sköter mig faktiskt. Jag går och lägger mig och är väldigt glad och nöjd med det.

Det handlar om ett belöningssystem, förklarar han.

– Man belönar sig själv med någon alkohol. Det gäller att hitta ett nytt belöningssystem. Min belöning nu är att få göra den där konserten och stå där och folk har köpt biljetter.

– Nästan varje kväll, när jag kommer hem till hotellet, tittar jag mig i spegeln och säger: Fan idag var du bra! Sedan tittar jag på tv eller mobilen, somnar och vaknar pigg och glad.