Henrik Högström: Tack för skratten Sven Melander
Det var något bedrägligt med att träffa Sven Melander. Man gick dit och trodde att man skulle möte Rulle, Berra eller Steve med Lloyden. Figurer som man skrattat åt och citerat på skolgården. Vad är det alla barn vill ha – fred på jorden! Berit-Beirut!
Lite senare, i de alkoholromantiska tonåren, blev det Berras ”Jo, man var nykter i morse men nu börjar det ordna opp sig” som flög över borden. Nu blev det inte den Sven Melander jag fick möta som journalist. Han var visserligen kvick, rolig och vänlig men också skarp och uppfordrande. Det här var ingen som skulle lägga en semestervecka på att hitta Pepe´s Bodega men man fattade ju varför Lasse Åberg fastnat för honom i rollen.
Bjöd på innehåll
En gång hade jag en luddig idé till en podd i Kvällsposten. Den skulle heta ”Hallå där!” och hade väl egentligen ingen direkt riktning i formen. Tanken var att en intressant person skulle kunna bidra med innehåll utan att vara aktuell på något speciellt sätt.
Sven Melander blev den första och självklara gästen (och den sista skulle det visa sig) och gav av sin tid. Eftersom han själv kom från kvällstidningsvärlden kunde han fylla i faktarutan själv utan stickfrågor (Namn, ålder, inkomst, gör).
Han pratade om allt från sin uppväxt i Malmö till polaren Björn Afzelius politiska mognad och vad han ville att det skulle stå på hans gravsten och sin syn på rättvisa. Det där med gravstenen hade han svarat på förr och sagt ungefär att ”Här vilar en man som satte allt på fel häst på Jägersro” (fast mycket elegantare).
Han skulle antagligen avskytt begreppet men han representerade content (innehåll) innan begreppet ens börjat komma i svang.
Om politik, samhället och rättvisa hade Sven Melander mycket att säga. Mycket men välformulerat och ifrågasättande. Det var definitivt inte Steve med Lloyden som snackade om hur borgerliga sossarna var i Malmö på 60-talet eller hur bedrövligt det var med bantade tidningsredaktioner. Det låter träigt men han kunde faktiskt prata om sådant utan att bli trist och ta en tugga av wienerbrödet mitt i svadan.
Han skulle antagligen avskytt begreppet men han representerade content (innehåll) innan begreppet ens börjat komma i svang. Han kanske skulle avskytt begreppet "bjussig" också men det var just vad han var.
Herregud, han gjorde till och med operett! Då är man nyfiken och orädd.
Fast inte utan integritet. Vid ett annat tillfälle nämnde han något om att han gjort slut med spriten för länge sedan. Och eftersom det här var gammalt, omskrivet och för hans del utagerat så ville han inte att det skulle upp i rubriken. Men det hamnade där ändå och på kvällen fick jag ett skarpt mejl om den saken. Det var inte rosenrasande men så skarpt att värmen steg i mina kinder. Han hade tillgång till Berra men han var definitivt så mycket mer.
Samtidigt verkade han vara ganska okej med att göra en kock som bryter på tyska och lobbar för selleri i ena stunden, leder Snacka om nyheter och chefar för SVT:s nöjesredaktion i nästa. Herregud, han gjorde till och med operett! Då är man nyfiken och orädd.
Kritik kunde han ta och det hade han fått. Han var på det klara med att det kunde finnas något i recensionerna att ta till sig av. Det kanske till och med fanns något att lära sig.
"Han sjunger som Edvard Persson och dansar som Barbapappa"
– Många säger ju att man inte kommer ihåg de goda recensionerna, men man kommer ihåg de dåliga men det tycker inte jag är riktigt sant heller. Det jag minns bäst är de roliga formuleringarna.
– Jag gjorde en musikal på Folkan som hette "Poppis", och den var väl inte så bra och jag var inte så bra. Och då var en recension om mig, jag tror det var i Expressen, som löd "Han sjunger som Edvard Persson och dansar som Barbapappa". Det tycker jag var jävligt roligt, där får man bara ge sig, berättade han i Kvällsposten 2013.
– Men herregud så mycket beröm man fått genom åren, inte bara från kritiker utan från publik och tittare. Jag har inte ett dugg att gnälla över. Långt därifrån.
Idag går mina tankar först och främst till hans familj som sörjer pappan och mannen Sven Melander. För egen del är jag tacksam för att jag fick träffa den generöse mannen bakom figurerna under en kort stund. Tack för skratten.