Staffan Ling om sista mötet med Bengt Andersson – på dödsbädden
Kollegerna fick varandra att skratta in i det sista, och så även när de träffades på Bengts dödsbädd.
– Jag hörde att han låg på sjukhuset och var dålig så jag for dit och hittade honom i en sal, berättar Staffan Ling för Expressen.
På 1970- och 1980-talet var programledarduon Staffan och Bengt bland det folkkäraste som fanns i Sverige. Men att radioproducenten Staffan Ling och den 22 år äldre revyskådespelaren Bengt Andersson skulle jobba ihop var ingen självklarhet i början.
Det var Ling som hade en idé om ett tv-program, och mötte upp Bengt för att han trodde att han skulle passa – och de två klickade direkt.
– När vi träffades för att diskutera upplägget visade det sig att vi hade lätt att klappa in poänger på varandras upplägg, det blev något slags naturlig pingpong när vi bara satt satt och spånade. Då tänkte jag att vi kanske borde göra det ihop, har Staffan Ling berättat för Expressen.
Duons stora genomslag
Duons första program Sant och sånt fick stort genomslag, och de gick vidare till att göra andra program samt två julkalendrar.
1985 dök de också upp i uppföljaren till Sällskapsresan, Sällskapsresan 2 – Snowroller.
Träffade Bengt Andersson på dödsbädden
I slutet av 1980-talet lämnade Ling SVT, och det blev också slutet för Staffan och Bengt. På grund av åldersskillnaden umgicks inte kollegerna så mycket på fritiden. Men när Bengt fick problem med strupen så åkte han och besökte honom på sjukhuset.
– Jag hörde att han låg på sjukhuset och var dålig så jag for dit och hittade honom i en sal. Så jag sa ”hur mår du Benke”, han hade ju haft dödsångest sedan han var 65 så han var nog rätt nöjd med att vara 85, och han sa ”jag tycker det är för tidigt för att dö”, berättar Staffan Ling för Expressen och fortsätter:
– Jag svarade ”hurså” och han sa ”jag är ju bara 85”. Då sa jag att ”jaha, jag trodde att du menade före lunch”. Då började han garva så att slangarna lossnade. Sedan skulle han opereras för det här problemet men det pallade han nog inte så då dog han av det. Men jag tror att han nog var väldigt nöjd med tillvaron.
