Sonja Aldén: Barnet jag förlorade gjorde mig starkare
För tio år sedan fick Sonja Aldén, 39, sitt stora genombrott med den finstämda Melodifestivalballaden ”För att du finns”. Sedan dess har hennes känslosamma sångtexter framförts flitigt på bröllop, dop och begravningar.
Nu kommer Sonjas beundrarskara att få en ännu större brunn med livsreflekterande låtpoesi att ösa ur. Hennes nya album ”Meningen med livet” rör sig kring ämnen som de flesta av oss kan relatera till.
– Det känns som att jag är personligare än någonsin tidigare. För första gången vågar jag glänta på dörrar bakom vilka det finns sorg, längtan och frustration. Det är saker som jag inte har skrivit om förut, konstaterar Sonja.
Läs också: Nu är världens sorgligaste låt korad!
– Flera nära vänner till mig har genomgått separationer det senaste året. Även om jag inte själv befinner mig i den situationen har jag upplevt hur jag och min man periodvis har tagit varandra för givna och glidit isär, för att sedan hitta tillbaka till varandra igen.
– Det är nog något som de flesta par går igenom någon gång. Därför berör några av låtarna det ämnet.
Dog efter operation
En annan komposition heter ”Jag känner dig nu” och är tillägnad Sonjas mamma Estelle.
– Den handlar om att jag har blivit äldre och klokare och förstår min mamma mycket bättre nu. I vår familj har det alltid funnits kärlek och trygghet, men också en hel del tjafs och överbeskyddande.
– När jag var yngre tyckte jag att mamma var jobbig när hon la sig i mitt liv. Med låten vill jag säga både förlåt och tack till henne. Jag tror inte att hon alltid känner sig så älskad som hon faktiskt är.
Sonja berättar att hennes mamma har en turbulent bakgrund, vilket till viss del har färgat deras relation.
– Mamma föddes i Ungern, men under revolutionen 1956 tvingades hon och hennes familj att fly över bergen. Hennes lillebror var hjärtsjuk och kunde inte opereras på hemmaplan, eftersom sjukhuset var sönderbombat.
– Två gånger under sin flykt blev de tillfångatagna, men på nyårsaftonen då vakterna hade festat lyckades de rymma ut i skogen.
Läs också Tilde de Paula: Min familj flydde från militärjuntan i Chile
Efter en strapatsrik färd kom familjen till Sverige.
– Mammas bror opererades på Karolinska sjukhuset, men som en konsekvens av den dåliga eftervården fick han lunginflammation och dog. Eftersom min mamma var den i familjen som kunde bäst svenska föll det på hennes lott att prata med läkarna och meddela sina föräldrar att deras son var död, trots att hon bara var 15 år.
Läs också: ”Soraya Lavasani om sin mors död: ”Jag såg ingen väg ut ur mörkret”
På senare tid har Sonja på ett djupare plan börjat förstå det som hennes mamma har gått igenom.
– Fast jag snart ska fylla 40 år undrar hon fortfarande om jag har en tillräckligt varm jacka och om jag har sovit ordentligt. Och när vi skiljs åt kan hon krama mig sex, sju gånger. I henne finns insikten om att vi kanske inte kommer att ses igen på ett annat sätt än vad den finns i mig. Jag har större respekt för det nu än vad jag hade när jag var yngre, medger Sonja eftertänksamt.
Gjorde andlig resa
Sonjas mamma är en starkt troende katolik som bad kvällsbön med sina barn under deras uppväxt.
I vuxen ålder har Sonja gjort en egen andlig resa. I dag är hon en ödmjuk kristen som inte försöker pådyvla andra sin tro.
Fast att sträcka sig så långt som att bli ihop med en uttalad ateist hade hon länge svårt att tänka sig. Det var innan hon för nio år sedan förälskade sig i sin personliga tränare, Jörgen Karlsson, som numera är hennes man.
– Innan trodde jag att alla ateister var mer eller mindre kallhamrade personer, men när jag träffade Jörgen blev jag motbevisad. Om att vara Kristuslik innebär att vara en godhjärtad och lojal medmänniska som sätter andras väl framför sitt eget och vårdar sin familj – då är Jörgen den mest kristna person jag känner.
I början av deras förhållande gick diskussionsvågorna höga.
– Jag tror att vi båda har blivit mindre trångsynta sedan vi träffades, eftersom vi har fått varandra att se saker från olika håll. Hemma i vår bokhylla står Bibeln bredvid boken ”Illusio nen om Gud”. Jag tycker det är härligt att det får vara så.
Läs också: Charlotte Rörth: Plötsligt stod Jesus framför mig
När Sonja och Jörgen sommaren 2014 gifte sig blev det en kyrklig vigsel. Efter bröllopet ville de gärna utöka familjen med ett syskon till sonen Teddy, men det första försöket slutade med missfall i tionde veckan.
– Det var en stor sorg. Vi längtade efter ett barn till och hade precis börjat berätta om graviditeten för våra närstående. Våra bästa vänner var också gravida och vi hade trott att vi skulle få våra barn ungefär samtidigt.
Sonjas positiva grundinställning till livet skänkte henne stor tröst i samband med missfallet.
– Jag resonerade som så att det hände av en anledning, för att det var någonting som inte stämde. Hur konstigt det än kan låta fick missfallet mig att växa som människa. Jag fick en form av svärta som jag inte hade haft förut, och på något märkligt sätt gav det mig en styrka och ett lugn.
Läs också: Renee: Jag tvingades föda mitt döda barn
– Jag upplevde att jag fann någonting större än det jag förlorade. Att jag kände på det sättet förvånade mig.
Fick en dotter
Den inre förändringen tog sig även yttre uttryck.
– Innan bar jag aldrig svarta kläder. Jag kände mig inte fin i det. Det var som om jag inte tyckte mig äga rätten att bära svart, men direkt efter missfallet förändrades det.
– Plötsligt började jag köpa mängder av svarta plagg. För första gången kände jag att jag kunde bära upp färgen. Sedan dess trivs jag hur bra som helst i svart, förklarar hon förundrat.
Sonja och Jörgen fick till slut sitt efterlängtade andra barn. I januari förra året föddes dottern Ninni, döpt efter sin farmor som dog i bröstcancer för 18 år sedan.
Läs också: Efter sju missfall – Charlotte Perrelli medicinerar under graviditeten
Mitt i lyckan över en ny familjemedlem drabbades Sonja av en ”tvåbarnschock”.
– Jag var inte riktigt beredd på omställningen som det innebar att få ett barn till. När Teddy kom hade jag en massa reserver att ta av. Då kändes det som att jag hela tiden hade full koll på läget. Om det hade varit en tuff natt kunde jag somna om och sova ända tills Teddy vaknade framåt klockan tio på morgonen. Det är bara att glömma nu!
– Även om lillan har hållit mig vaken på natten måste jag upp tidigt på morgonen, eftersom Teddy ska iväg till förskolan, förklarar hon.
Första halvåret var det mycket frustration inombords.
– Det andra halvåret har varit betydligt lugnare och skönare. Nu har vi hittat rutiner som gör att det fungerar bättre.
Släpper nytt album
Den senaste tiden har innefattat livspusslande på hög nivå. Parallellt med mammaledigheten har Sonja färdigställt sitt nya album.
– Merparten av arbetet med skivan har gjorts på kvällstid så att jag kunnat vara hemma med barnen på dagarna, vilket har medfört att jag och min man har gått om varandra och inte träffats så mycket på ett tag. Det får vi försöka ta igen.
– Snart börjar Ninni på förskola. Då får jag loss kontorstid på dagarna och behöver inte jobba så mycket på kvällarna.
Sonja tror att familjen nu är komplett.
– Det känns så, men man ska aldrig säga aldrig. Fast om du frågar Jörgen så säger han nog aldrig. Två barn är det idealiska för honom. Han menar att han vill kunna räcka till för barnen utan att känna att det är allt han gör.
Sonja håller med, men invänder:
– Samtidigt är ett tredje barn nog inte en lika främmande tanke för mig som själv har två syskon. Vi får se om framtiden har något kort i rockärmen som vi ännu inte känner till, säger hon.
Läs också: Lotta och Kjell har nio barn ”Jag älskar att vara gravid”
Text: Linda Andersson
Foto: Thomas Carlgren och IBL