Sofia Wistam om hur narkolepsin påverkat dottern Sindy
Förutom att synas på tv och höras i podd-format så har Sofia Wistam en stor familj att lägga sin tid på. Hon är mamma till fyra – sönerna Kid, Texas och Lennox, och dottern Sindy.
Det var i somras i Sommar i P1 som Sofia Wistam för första gången berättade om dotterns narkolepsi, hur hon drabbades av den obotliga sjukdomen efter att hon vaccinerat sig mot svininfluensan 2009.
Sofia Wistam om dotterns narkolepsi
– Många, många tårar har fällts. Min fina flicka somnade 2009 och nu är sömnen hennes eviga följeslagare och fiende, berättade Sofia om dottern som var en av de 500 barn och unga som efter att ha tagit vaccinet diagnostiserades med den neurologiska sjukdomen narkolepsi.
Sofia har klandrat sig själv en hel del över att dottern har drabbats av sjukdomen.
– Som förälder vill man ju att ens barn ska ha perfekta liv. Man vill att de ska vara lyckliga. Jag skulle ta det här från hennes axlar i denna sekund om jag kunde. Det är tufft som förälder att inse att ens barn kommer att få det kämpigt. Och man anklagar sig själv så klart, sa hon i Sommar i P1.
Oron under sena nätter
Som många andra föräldrar har Sofia känt en oro när hennes barn vuxit upp och blivit tonåringar. När de vill vara ute till sent med vänner, och när nya gränser testas. I det senaste avsnittet av podcasten Wahlgren och Wistam som hon driver ihop med Pernilla Wahlgren, minns hon tillbaka till dagen då Sindy fyllde 18, då hon efter oroliga tonårsår bara bestämde sig för att sluta oroa sig. Och något hon då kunde luta sig tillbaka mot är att dottern i och med sin narkolepsi är väldigt försiktig.
– Då bara bestämde jag mig för att, nej, nu är hon väldigt försiktig av sig i och med narkolepsin och sådär, jag ska inte oroa mig. Punkt. Min värderingar sitter nu där, hon vet vad jag vill och hon vet att jag finns där. Hon kan ringa mig, jag kan hämta henne när som helst och vart som helst, och jag löser det. Jag kan inte ligga vaken och vara orolig, för då blir jag knäpp, säger Sofia Wistam.
Pernilla Wahlgren, som även hon är mamma till fyra, minns även hon hur tufft det var att oroa sig för barnen under deras uppväxt. Men när de fyllde 18 blev det även för henne enklare att släppa taget.
– Man måste ju släppa det till slut. Jag tyckte också att det var skönt när de blev myndiga, för då kan man andas ut lite. Nu måste jag släppa taget, nu är den här personen myndig och räknas som vuxen, säger Pernilla.
