Skådespelaren Rikard Wolff: Min sjukdom och papparollen fick mig att omvärdera livet

Läs också: Skådespelaren Rikard Wolff är död

Sedan i höstas gör Rikard Wolff ett kritikerrosat rollporträtt av revykungen Karl Gerhard på Stockholms stadsteater.

Om teaterpubliken kunde se vad som händer i kulisserna, de korta stunder då Rikard lämnar scenen, skulle de nog beundra hans insats än mer.

Rikards kroniska sjukdom, lungemfysem, gör nämligen den stora huvudrollen extra utmanande.

– Jag har någon minuts paus inlagd här och var för att få lite vila mellan mina framträdanden, berättar Rikard.

– Bakom scenen finns två inhalationsapparater. Så fort jag går av scenen sätter jag mig på en stol och får hjälp med andningen. Hela föreställningen är minutiöst planerad, för att jag ska klara av att genomföra den.

Rikard anser att han har gjort sina bästa rolltolkningar sedan den medfödda sjukdomen, för några år sedan, kraftigt förvärrades.

Läs också: Rikard Wolffs sista tid: ”Han klagade aldrig”

– Nu för tiden är jag så upptagen av att klara av föreställningarna rent fysiskt att jag inte bekymrar mig om någonting annat.

– Scenångesten som jag bar på tidigare har försvunnit. Min svaghet har blivit min styrka. Det jag har använder jag numera till hundra procent.

”Under många år var jag ständigt bakfull”

När sjukdomen försämrades tvingades Rikard överge en ohälsosam livsstil med rökning, vinpimplande och sena krognätter.

– Det var helt nödvändigt. Jag höll på att stryka med på grund av mitt leverne.

Läs också: Därför vill familjen hålla Rikard Wolffs begravning hemlig

Rikard medger att det händer att han saknar sitt gamla liv när han hör att vännerna sitter och umgås på krogen.

– Å andra sidan är det inte längre lika stilfullt att stå och vingla i barer efter att man har fyllt 50.

– Under många år av mitt liv var jag ständigt bakfull. Men efter att jag, vid 47 års ålder, blev pappa insåg jag att det var en dålig kombination att ta hand om småbarn och samtidigt vara bakis.

– Numera lägger jag allt mitt fokus på mitt jobb och min familj. Sjukdomen har lärt mig att vårda det som är viktigt.

Gjorde grannlägenheten till studio

Vi träffas hemma hos Rikard, i den lägenhet som har varit hans hem de senaste 18 åren. En takvåning med magnifik utsikt över stora delar av Södermalm och den vackra Högalidskyrkan.

När Rikards sjukdom förvärrades köpte han även grannlägenheten, slog ut väggen, och inredde merparten av den extra ytan till musikstudio, för att i större utsträckning kunna arbeta hemifrån.

Han köpte också en flygel, som nu tronar i vardagsrummet. På flygeln står en stor bukett med liljor och på bordet intill en vas med rosor i olika färger.

– Egentligen borde jag inte ha blommor med tanke på mina lungor, men det är ju så tråkigt utan, konstaterar han med en suck.

Här och var i lägenheten syns avtryck efter Rikards nioåriga dotter. Rikard hade inga seriösa tankar på att bli pappa förrän han och vännen Stina Gardell, 49, efter en födelsedagsfest, började prata om att skaffa barn tillsammans.

– Jag kände att det vore kul om livet hade något annat innehåll än att ständigt läsa nya manus och förbereda sig för nästa premiär.

– Jag ville ha ansvar för något mer än bara mina produktioner. Att jag tog beslutet att bli pappa har jag aldrig ångrat.

Rikard hade ingen aning om vad det innebar att vara förälder förrän hans dotter kom till världen.

– Känslan av att älska någon och vara älskad tillbaka är häpnadsväckande för en stöt som jag, säger han leende.

– Jag har jagat efter kärlek i hela mitt liv och aldrig litat på att någon älskar mig. Plötsligt har jag en människa i mitt liv som uttrycker sin ovillkorliga kärlek till mig.

”I vissa lägen kan jag vara väldigt sträng”

Rikards dotter, vars namn han vill hålla hemligt, får en helt annan uppfostran än vad Rikard själv fick.

– Jag är uppväxt i en tid då de vuxnas liv och barnens liv var helt åtskilda. Föräldrarna diskuterade aldrig sina egna problem med barnen. Jag försöker att inte hålla min dotter utanför mitt liv på det sätt som mina föräldrar gjorde.

– I vissa lägen kan jag vara väldigt sträng. Då kommer jag på mig själv med att låta som min mamma, vilket är ganska förbluffande med tanke på att jag revolterade mot henne i tonåren. Men överlag är jag mycket ”låtgåigare” än vad mina föräldrar var.

Läs också: Johannes Brost: Min mammas död gjorde mig till en bättre pappa

Föräldralivet är inte riktigt så glamoröst som Rikard hade föreställt sig innan han fick barn.

– Jag trodde att jag skulle var en enormt härlig, lekfull och kreativ pappa. Det är jag väl också då och då, men det har visat sig att den mesta tiden upptas av alla dagsrutiner och praktiska sysslor.

Lyckats lösa det för dotter

De fyra första åren av dotterns liv bodde hennes mamma i samma hus som Rikard. Nu bor de en bit ifrån varandra på Södermalm.

– Att vara skådespelare betyder att man har vissa begränsningar som förälder, eftersom man är borta väldigt mycket på kvällarna.

– Min dotters mamma Stina, som är dokumentärfilmare och producent, har också oregelbundna arbetstider. Men vi har ändå lyckats lösa det på ett bra sätt. Jag har väldigt stor respekt för Stina.

Dotterns morbror, författaren Jonas Gardell, medverkade i SVT-succén ”Stjärnorna på slottet” för sex år sedan. I år var det Rikards tur att för några dagar flytta in på ett skånskt slott och umgås med fyra branschkollegor.

– Egentligen känner jag att jag har ätit mat och pratat för mycket i TV redan nu, men när SVT frågade om jag ville medverka i ”Stjärnorna på slottet” tillsammans med Helena Bergström tyckte jag att det var en rolig idé.

Läs också: Helena Bergström: ”Mina barn har råkat ut för jobbiga saker”

Rikard var även bekant med Harriet Andersson sedan tidigare. Skådespelaren Örjan Ramberg och ståuppkomikern Özz Nûjen var däremot nya bekantskaper.

– Jag tycker att det blev en fin konstellation av människor. Det som gjorde störst intryck på mig var hur intressant det var att lyssna på de andras livsberättelser.

Läs också: Jonas Gardell: Mamma och jag hade ett hemligt förbund

– Vissa historier förvånade mig jättemycket. Det visade sig att det till och med fanns en massa saker som jag inte kände till om Helena, trots att vi är nära vänner sedan länge.

Gjort många fina roller

Drygt 20 år har gått sedan det frigjorda filmparet Fanny och Zac svepte in i det svenska folkhemmet på motorcykel.

Zac i Colin Nutleys film ”Änglagård” har en speciell plats i Rikards hjärta. Rollen blev hans stora genombrott, utanför teatervärlden i Stockholm. Sedan dess har han gjort otaliga karaktärer, både på film och på teaterscenen.

– Min sexuella läggning har placerat mig i ett rollfack, på gott och ont. Med några få undantag har jag fått gestalta homosexuella män, demoniska djävulsfigurer och kvinnor.

– Förr var jag irriterad över att jag aldrig fick spela heterosexuella män, men i dag struntar jag i det. Det vore förmätet av mig att gnälla, eftersom jag har fått göra så många fina roller.

”Vore mysigt att leva med någon – igen”

Privat lever Rikard för närvarande ensam, även om han säger sig vara ständigt förälskad i någon.

– Inte minst har jag en tendens att förälska mig i personer som jag möter i mitt arbete. Det sätter guldkant på tillvaron och gör att det blir roligare att gå till jobbet. Jag tror att det också handlar att jag vill göra mitt bästa inför någon annans ögon.

– Däremot inbillar jag mig inte att varje förälskelse ska leda till en relation. Det har fallit sig så att jag har haft en lång kärleksrelation per decennium. Nu tycker jag att det snart borde vara dags för en ny. Det vore mysigt att leva med någon igen.

Läs också: Mark Levengood om kärleken till Jonas Gardell

Rikard hymlar inte med att han alltid har prioriterat jobbet framför kärleksrelationer.

– Mina läkare säger oroligt: ”Men snälla Rikard, ska du verkligen spela så mycket teater när du är så här vissen?” Men jag tror inte att jag kan klara av mitt liv om jag inte får fortsätta arbeta.

Det här är Rikard Wolff

Yrke: Skådespelare och sångare
Ålder: 56 år
Familj: Nioårig dotter tillsammans med Stina Gardell
Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm
Aktuell: Rikard medverkar i Stjärnorna på slottet, som sänds på lördagar i SVT. Rikard är även aktuell i en stor roll i filmatiseringen av Birgitta Stenbergs roman Apelsinmannen som SVT sänder under trettonhelgen. Rikard fortsätter också, under vintern att spela huvudrollen i pjäsen Karl Gerhard på Stockholms stadsteater.

Text: Linda Andersson
Foto: Ulf Berglund

Läs också:

Stjärnan Harriet Andersson: Jörn Donner var mitt livs stora kärlek