Siw Malmkvist: Stroken gjorde mig livrädd!
Siw Malmkvist har senast kunna ses i rollen som en före detta dansstjärna i musikalen ”Flashdance”.
Efter att ha dragit fulla hus på Chinateatern i Stockholm sedan januari förra året spelades uppsättningen även i Göteborg under mars och Malmö i början av april.
– Det var fantastiskt roligt. Min karaktär fungerar som en slags mentor åt en ung tjej som jobbar på ett stålverk som svetsare och drömmer om att bli dansare. En roll som passar mig alldeles utmärkt, säger hon.
Hur fungerar det med dina unga kollegor på scenen?
– Åldern är ärligt talat inget jag funderar på, det är bara en siffra för mig. En av få gånger jag tänker på att jag är pensionär är när jag får rabatt på busskortet (ha, ha). Visst kan det väl kännas att jag är äldre än de andra och tillhör en annan generation, men vi har så kul tillsammans – dessutom är alla sångare och dansare makalöst duktiga och underbara att jobba med.
Läs också: Siw Malmkvist: Förr i tiden vågade jag allt
Inga problem att orka fem föreställningar varje helg?
– Nej, herregud, varför skulle det vara det? Jag mår jättebra och har inga bekymmer för tillfället. Jag har bra fysik, är frisk och kry. Får väl hoppas att det håller i sig. Men jag är övertygad om att det beror mycket på att jag håller i gång hela tiden. Det håller mig yngre både i kropp och sinne. Sedan ska jag ju säga att min roll inte direkt går att jämföra med dansarnas. De är fantastiska!
Fick stroken i Tyskland
Det kunde ha slutat illa 2005, då du drabbades av en stroke?
– Ja, som tur var råkade jag bara ut för en liten stroke och på ”rätt” sida så att inte talförmågan påverkades. Annars är risken ganska stor att jag inte hade stått på scenen längre. Ja, kanske inte ens levt.
Vad tror du var orsaken?
– Jag är absolut säker på att det var rökningen, det finns ingen annan anledning att jag skulle få det annars. Jag började redan som 16-åring, mot slutet av min rökperiod kunde det bli ett paket om dagen. Kan inte fatta hur jag kunde röka så länge.
Siw fortsätter:
– Jag fick min stroke i tyska München i november 2005, under en turné med Wenche Myhre och Gitte Henning. Först hade jag ingen aning om vad som hade hänt. Jag kände att något var fel och åkte till sjukhuset. Där konstaterades att jag hade fått en stroke. Fick ligga fem dagar så att de kunde ta prover och ge rätt mediciner.
Läs också: Tecken på stroke – därför är det viktigt att söka vård direkt
Hur svårt var det att tvärt sluta med rökningen?
– Inte det minsta, det gick som en dans. I dag är jag en riktig antirökare och hatar verkligen cigaretter. Under 1950- och 60-talen var det ju modernt, inne och häftigt att röka. De gjorde till och med reklam för cigaretter, ingen visste att det var farligt. Men nu när jag ser unga tjejer med en cigarett i handen i dag blir jag förbannad. De är ju upplysta på ett helt annat sätt och vet ju hur farligt det är.
Flera kollegor och vänner har gått bort på senaste åren – hur påverkar det dig?
– Givetvis är det otroligt ledsamt, att Brasse Brännström dog var en stor chock och han var ju alldeles för ung. Sedan lämnade Ingvar Kjellson oss precis före jul, men han var ju 91 år och det är ju ändå livets gång. Sättet han avled på måste ändå vara det optimala – genom att bara lugnt och fridfullt somna i en fåtölj.
Läs också: Siw Malmkvist: Jag känner mig fortfarande som 30
Hur många år känner du dig som?
– Ha, ha, ja du, det är inte lätt att svara på. Jag är ju den jag är. Den mentala åldern är inte densamma som den fysiska.
Måste acceptera sin kärlek
Hur är det att vara både mormor och farmor till fyra barnbarn?
– Jätteroligt och mysigt – de är mellan 4 och 24 år och vi har en nära kontakt, träffas ganska ofta. Äldsta barnbarnet har varit och tittat på ”Flashdance” tre gånger, även de två yngsta har sett den första akten.
Du är artist och din sambo är skådespelare – har det inte varit svårt att kombinera med familjelivet?
– Jag var väl inte så överdrivet förtjust när vi tvingades ta hjälp av barnflickor ibland. Men det är ju så när man uppträder på kvällarna. Fast jag tycker ändå att det har gått bra och har alltid haft en nära relation till barnen.
Ni blev sambos 1971 – vilket är receptet för ett långt förhållande?
– Jag vet faktiskt inte, har inga direkta tips. Det finns nog egentligen ingen hemlighet eller lyckad formel att följa. Visst kan vi bli tjuriga på varandra ibland, men det går fort över. Det gäller väl i grunden att acceptera varandra som man är.
Läs också: Marie Göranzons äktenskapsknep: Lyfta den andra
Uppvuxen i stor familj
Enligt uppgift har du spelat in över 600 låtar på tio olika språk.
– Det kan säkert stämma. Språken är svenska, engelska, norska, finska, danska, tyska, nederländska, franska, italienska och spanska. Ja, det låter ju inte klokt – men efter att jag blev populär i flera olika länder spelade jag in låtar på deras originalspråk. Allra svårast var finska och nederländska. Men jag kan långt från prata och förstå alla, bara danska, tyska, engelska och lite italienska.
Bland Siws mest kända låtar genom åren finns bland andra ”Tunna skivor”, ”Slit och släng”, ”Mamma är lik sin mamma”, ”Regnet bara öser ned”, ”Flickor bak i bilen”, ”Läs inte brevet jag skrev dej” och ”Jazzbacillen”. Hela 40 stycken har legat på Svensktoppen.
Men själv har hon andra favoriter.
– Jag gillar flera av balladerna som jag släppte på 1970-talet bäst. Det kanske inte är de folk känner till allra mest, fast de ligger mig varmast om hjärtat. Kan inte peka ut någon speciell, utan det är ganska många.
Siw växte upp i Landskrona med föräldrarna Albert och Sigrid, samt åtta syskon. Karriären började i tonåren när hon sjöng med olika orkestrar hemma.
Läs också: Siw Malmkvist: Jag har aldrig drömt om att bli sångerska
1955 ställde hon upp i en sångtävling – och vann först deltävlingen i Skåne, sedan den stora finalen i Stockholm. Som belöning fick 19-åringen spela in sin första grammofonskiva ”Tweedle Dee”.
Slog igenom i ”Hylands hörna”
Genombrottet kom 1959, då Siw blev värdinna i Lennart Hylands tv-underhållning ”Stora famnen”. Samma år vann hon Melodifestivalen med låten ”Augustin”. Men då var det redan på förhand bestämt att Brita Borg skulle sjunga den i Eurovision Song Contest.
– Sverige hade väldigt märkliga regler under en period. Året därpå fick nämligen jag tävla med ”Alla andra får varandra” i den stora europafinalen, trots att Östen Warnebring vann med den i Melodifestivalen.
Siw lanserades i dåvarande Västtyskland där hon blev väldigt framgångsrik. 1964 vann hon en meloditävling med låten ”Liebeskummer lohnt sich nicht” och sålde i över en miljon exemplar.
Fem år senare blev det seger i Västtysklands uttagning till Eurovision Song Contest med ”Prima Ballerina”.
– Det var kul, men annorlunda att representera ett annat land i finalen. Jag tävlade ju mot Tommy Körberg som sjöng Sveriges bidrag ”Judy min vän”. Det kändes konstigt att inte få vara med den svenska delegationen. Samtidigt roligt att få så mycket uppskattning i ett annat land.
Läs också: Tommy Körberg: ”Jag provade att fira jul ensam”
Du är ju fortfarande populär i Tyskland och skulle gjort en konsertturné i vår. Men du lämnade återbud?
– Ja, jag kanske tar det i höst i stället.
Vad är du mest stolt över i din 55-åriga karriär?
– När jag spelade ”Pippi Långstrump”. Trots att jag var 44 år hoppade jag runt och skuttade på scenen, det var mycket fysiskt krävande.
Något Siw också tycker om är att måla – gärna akvarell. Hon har haft tre utställningar och kanske blir det fler. Att pensionera sig är det nämligen inte tal om för Siwan.
Det här är Siv Malmkvist
Född: 31 december 1936 i Landskrona.
Familj: Sambon Fredrik Ohlsson, barnen Tove och Henrik, Fredriks barn Maria och Lukas, fyra barnbarn, Fredrik har ett barnbarn.
Bor: Lägenhet i centrala Stockholm.
Intressen: Läsa böcker, måla, umgås med familj och vänner.
Hallå där…
Vilka yrken har du provat på genom åren?
– Innan jag kunde försörja mig på musiken som 22-åring så sydde jag underkläder på en fabrik, var springschas, kontors-allt i allo och satt i receptionen på en bilaffär.
Vad har du alltid i ditt kylskåp?
– Grönsaker, jag gör egna juicer.
Vad smiter du helst ifrån hemma?
– Dammsugningen, mest för att jag får så ont i ryggen av den.
Vilket var ditt bästa/sämsta ämne i skolan?
– Bäst var jag på välskrivning, svenska, geografi och gymnastik. Sämst var jag utan tvekan i matte – jag tyckte att det var så tråkigt.
Vilken pryl klarar du dig inte utan?
– Telefonen. Jag måste kunna ringa och bli nådd. Ibland kan det ju vara livsnödvändigt.
Vad unnar du dig gärna?
– Mörk choklad och en pepparkaka någon gång.
Visste du detta om Siw Malmkvist?
* Siw var filmstjärna i Danmark, då hon spelade huvudrollen i ”Förälskad i Köpenhamn” 1960.
* Från 1963 bodde hon i Helsingfors några år med sin förra man Lasse Mårtenson och dotter Tove. Där spelade Siw in några skivor på finska.
* Siw var den första svenska artisten på amerikanska Billboard-listan 1964. Tillsammans med Umberto Marcato sjöng hon ”Sole Sole Sole” och låg där i fem veckor, som bäst 86:a.
* Siw har spelat flera olika musikaler, bland annat mot Ernst-Hugo Järegård i ”Nine” 1983-84.
* Siw gjorde comeback i Melodifestivalen 2004: ”C´est La Vie” – med Ann-Louise Hanson och Towa Carson. 2013 uppträdde trion i en paus med låten ”Pensionär”.
Text: Joakim Löwing
Foto: Peter Ericsson