Shirley Clamp aktuell i ny personlig show
Shirley Clamp har alltid velat vara alla till lags och ofta förminskat sig själv. Tack vare samtal med en psykolog har artiststjärnan lärt sig att hon inte måste vara den glada och käcka tjejen jämt.
– Jag fick hemläxa att lära mig säga nej och första gången var det hemskt, säger hon.
Se också: 5 saker du kanske inte visste om Shirley Clamp
I höst går en dröm i uppfyllelse då hon sätter upp den egna föreställningen Shirley Clamp – nästan 20 år på scen om man avrundar uppåt på Maximteatern i Stockholm.
– Först trodde jag inte att det var sant när Agneta Villman, VD:n på Maximteatern, hörde av sig till mig. Min första reaktion var: ”Vem har skvallrat för dig att det är precis detta jag vill göra”, skrattar Shirley.
Men det var ingen som hade gjort det.
Hon tar en tugga av den laktos- och glutenfria kakan, på kaféet i Kärrtorp utanför Stockholm där vi träffas, och fortsätter:
Vem är Shirley Clamp?
- Född: 17 februari 1973 i Viskafors utanför Borås.
- Familj: Dottern Vilja (11 år). Mamma Anita, syster Tania och hennes dotter Jennifer.
- Bor: I ett radhus i Skarpnäck, Stockholm.
- Intressen: Inredning, trädgård, musik, umgås med familj och vänner.
- Aktuell med: Egna föreställningen Shirley Clamp – nästan 20 år på scen om man avrundar uppåt (18 föreställningar på Maximteatern i Stockholm mellan 7 november och 14 december).
– Jag fick höra att jag påminner lite om Bette Midler av Agneta och då blev jag fantastiskt glad. Hon är en fantastisk kvinna och artist. Jag älskar kombinationen av musik och komik. Jag sa även ”förlåt om jag inte jublar, men jag kan knappt tro på det”.
Ord som är typiska för just Shirley – som trots alla framgångar alltid har behållit sin ödmjukhet.
Shirleys show tar avstamp i barndomen
Dessutom har Shirley under många år lidit av dålig självkänsla, men trots att hon blivit bortvald av sin egen pappa kastat sig in i en bransch där det går ut på att just bli vald.
Jag fick hemläxa att lära mig säga nej och första gången var det hemskt
– Det är precis det min föreställning kommer att handla om. Även om det är en del tunga och jobbiga ämnen försöker jag att göra det på ett lättsamt sätt. Jag skriver manus själv, medan William Spetz fått uppdraget att regissera.
– Visst, han är bara 23 år, men så begåvad och rolig. Det händer rätt ofta att han är den mogna av oss, skrattar Shirley.
Showen tar avstamp i då hennes engelska far Colin valde att lämna sin familj, när storasyster Tania var 2,5 år och Shirley just nyfödd.
– Vi visste inget annat än att växa upp med bara en förälder, mamma Anita. Men med tanke på det som hände är det ju inte så konstigt att jag alltid har hatat känslan av att bli bortvald. Framför allt emotionellt, men det är även extra jobbigt då jag exempelvis varit med i Melodifestivalen och röstats ut direkt i deltävlingen. Sådant kan knäcka mig en period framöver.
– När jag blev mamma själv till Vilja, började jag reflektera mer över hur sjutton man kan överge sitt eller sina barn. Det är helt ofattbart för mig, finns inte i min värld överhuvudtaget. Min syster och jag har genom åren bara haft en sporadisk kontakt med pappa och tråkigt nog känner jag mig likgiltig inför honom.
Jag har alltid varit livrädd för att inte vara omtyckt
På grund av sin dåliga självkänsla har hon ofta haft svårt att stå upp för sig själv, alltid velat vara andra till lags och förminskat sig själv.
– Min roll har varit den där roliga tjejen, som alltid skämtar bort allting och är så käck. I princip vad än folk har bett mig om att hjälpa till med har jag ställt upp på det. När jag gick på samtal hos en psykolog fick jag som hemläxa att öva på att säga nej till folk. Innan var det mer eller mindre så att jag fick för mig att jag skulle tappa vänner om jag sa nej till dem.
En dag ringde det på dörren och där stod en nära vän med sin familj.
– De hade vägarna förbi och undrade om de fick komma in en stund. Men jag skulle ju träna på att säga nej. Det var bland det värsta jag varit med om. Jag har alltid varit livrädd för att inte vara omtyckt. Så jag fick hitta på något om att jag hade fullt upp.
Under nästa besök hos psykologen undrade han hur det hade gått, om de var så farligt som Shirley hade föreställt sig och hur andra reagerade när hon sa att det inte gick.
– Jag svarade att det var väldigt jobbigt att säga nej, men att de hade tagit det på ett bra sätt och sagt att det var ju de som kom oinbjudna och bara chansade. Jag förlorade inga vänner för det.
– I stället började jag lära mig att lyssna på mig själv, vad jag vill och inte bara göra allt för att behaga andra hela tiden. Jag har jobbat mycket med att stärka mitt eget värde och värna om mig själv. Nu är jag äntligen redo att göra den här föreställningen, som tar upp de här bitarna.
Haft problem med depressioner
Tidigare har Shirley hamnat i en del depressioner och då har hjälpen från psykologen betytt mycket.
En jobbig period var 2016, då hon och sambon Daniel Ottosson – som är pappa till Vilja – separerade efter tolv år tillsammans. Men de hade bestämt att separationen skulle genomföras så smidigt som möjligt och ha en bra relation efteråt, för sitt gemensamma barns skull.
– Vårt förhållande hade börjat gå över till en kompisrelation redan några år innan och vi var aldrig osams. Det var liksom ingen som hade varit otrogen eller så. Klart att det underlättar om man fortfarande är vänner när man flyttar isär.
– Samtidigt hade vi bestämt redan när Vilja föddes att hon alltid ska vara nummer ett för oss båda – oavsett vad som händer.
Shirley har en bra kontakt med Daniel.
– Vi brukar fira jul och Viljas födelsedag ihop, och vi äter middagar tillsammans. Det känns väldigt viktigt och bra att vi kan göra så.
Det är inte precis så att jag levt ett vilt singelliv
Sedan uppbrottet för fyra år sedan har Shirley bara haft ett förhållande med en annan man.
– Jag har tagit det lugnt på den fronten, det är inte precis så att jag levt ett vilt singelliv, säger hon och skrattar.
Shirley har bott i Stockholm i ungefär 19 år. Vid separationen lämnade hon familjens hus för ett radhus i bostadsområdet Skarpnäck.
Shirley spelade fotboll
Hon växte upp i Borås och Viskafors, innan hon flyttade till Växjö för att plugga estetiskt program på gymnasiet. På den tiden var sportkarriären viktigast för henne. Hon var duktig i både fotboll, friidrott (löpning 60 och 100 meter) och basket.
– Jag höll på längst med fotbollen och främsta målet var att bli stjärna. Jag spelade en hel del när jag var i Växjö och som målvakt lyckades jag ta plats i damernas A-lag.
Men musiken tog allt större plats och en knäskada satte stopp för idrottandet. Efter Musikteaterskolan i Bjärnum drog hon vidare till Göteborg och Balettakademin.
Sedan arbetade hon ett par år på Wallmans i Malmö. När frågan om att i stället jobba på samma underhållningsrestaurang i Stockholm tackade hon nej.
– Stockholm kändes lite för stort för en i grunden lantlig tjej som mig. Jag var liksom rädd för att åka tunnelbana. Men tre år senare, när jag fyllde 27 år, blev det ändå att jag flyttade hit.
Efter att ha uppträtt flera år med gruppen Blue Moon Bar upptäcktes Shirley under en spelning.
– Jag fick skivkontrakt 2003 och erbjöds att ställa upp i Melodifestivalen 2004 med Min kärlek. Sedan gick allt ganska fort och den låten blev ju en otrolig hit. Jag var den första som gick via andra chansen och nådde en så pass bra plats som tvåa i finalen efter Lena Philipssons Det gör ont.
Debutalbumet Den långsamma blomman sålde sedan guld och det blev ett stort genombrott för henne.
Aldrig vunnit Melodifestivalen
Sedan dess har Shirley deltagit ytterligare fem gånger i Melodifestivalen, med en fjärdeplats som bästa resultat.
– Det kan absolut bli fler tillfällen, om jag hittar rätt låt att ställa upp med. Det finns inget bättre skyltfönster än Melodifestivalen i Sverige, med över tre miljoner tittare varje vecka.
Men för tillfället längtar hon mest av allt att komma i gång med sin största egna föreställning i karriären hittills.
– Nu får jag chansen att klä av mig ordentligt … ja, inte ordagrant förstås … men att komma publiken väldigt nära. Det kommer att bli mycket intimt och avskalat. Därför passar det så bra att vara just på Maximteatern, där kommer åskådarna nära.
Just mötet med andra människor är något som stimulerar Shirley.
– Jag har behov att prata med min publik och det finns det verkligen chansen att göra nu. Det blir som en blandning mellan konsert, föreställning och show, säger hon och ler.
Shirley Clamp om sina barn om mammarollen
Vilket är det tråkigaste jobbet du har haft?
– När jag var telefonförsäljare, det var verkligen inget för mig att ringa och tjata på folk – som ofta var ointresserade.
Vilken övernaturlig egenskap skulle du vilja ha för en dag?
– Antingen att jag vore extremt snabb så att jag hann med att göra allting mycket fortare, eller att var osynlig. Då kunde jag följa med min dotter i skolan och se hur hon har det eller haka på en snygg och trevlig man en dag…
Vad för smaskigt i en skål klarar du inte att hålla dig undan från?
– Ostbågar, det är så gott!
Vilket var ditt bästa/sämsta ämne i skolan?
– Jag var bäst i idrott och musik, sämst i fysik.
Hur är du bakom ratten?
– Jag kör säkert, även om det går lite för fort i bland. Jag är inte riktigt samma person när jag kör bil som annars, en del kan bli förvånade när jag sitter och skäller på andra förare…
Beskriv dig själv som mamma!
– Min dotter skulle nog svara; rolig, snäll och lite tokig. Vi gillar att umgås ihop – gärna rita, måla och pyssla eller att titta på tv tillsammans. Vår favorit är Bäst i test på SVT.
Vad är det läskigaste du varit med om?
– När jag blev förföljd en mörk kväll i Stockholm. Då tog jag snabbt upp mobilen och ropade: ”Vilket nummer är det du har på porten nu igen? Ja, just det – nu ser jag dig vinka i fönstret”. Då vände mannen och gick. Vet inte vad jag fick det i från, men det hjälpte som tur var.
Gillar du överraskningar?
– Ja, även om jag har ett stort kontrollbehov. En gång blev jag väckt klockan fem på morgonen av att några vänner stod vid sängkanten. De hade pratat med min dåvarande man och skulle ta med mig till Barcelona. Först fick jag lite panik, även om de ordnat med allt. Sedan hade vi jättekul.