Sandra från Martinez fick gå i terapi efter mobbningen
Många ser fram emot några dagars ledighet tillsammans med sina nära och kära under jul och nyår – men för Sandra Estberg är det som vanligt full fart i jobbet.
Hon är sångerska i Martinez – dansbandet som jämte skånska bandet Donnez, gör flest spelningar per år.
– Förra året är vårt hittills mest uppbokade, då kom vi upp i 173 stycken spelningar. Lägg till resdagar och det landade på runt 200 dagar hemifrån, berättar Sandra, när vi slagit oss ner vid hennes köksbord i lägenheten i Linköping.
En förstående partner
Med andra ord – mer än varannan dag är hon på resande fot, så det är inte fel att kalla turnébussen ett andra hem…
– Man måste nog vara lite speciell för att ha det här yrket. Och ha en förstående partner hemma, haha. Som tur var träffade jag en man som klarar av att jag är borta så mycket.
– Men det är klart att jag kan tycka att det är tråkigt att inte kunna fira högtidsdagar och födelsedagar tillsammans.
Spelar på jul och nyår
Från den 10 december fram till och med julafton brukar medlemmarna i Martinez i alla fall se till att vara lediga – men sedan är det oftast spelningar både på juldagen och annandagen. För att inte prata om nyårsafton – som denna gång spenderas på Hotell Lappland i Lycksele.
– Det är nionde året på raken som jag står på scenen på nyår. Det har blivit en vana och det är ju en livsstil att nästan alltid vara i väg. Jag och min sambo Timor firar nyår några dagar innan eller ibland efter.
Mötte sin sambo
Det var via ett av Sandras syskon – storasyster Jessica – som hon träffade sin sambo.
– De har varit arbetskompisar på CSN i Linköping i numera över 20 år och vi stötte på varandra flera gånger innan vi blev ett par för nio år sedan.
– Det började med att vi gick på olika konserter tillsammans och sedan föll vi mer och mer för varandra, berättar Sandra.
Partnern spelar i band
Timor är också med i band, där han spelar trummor. Men musikstilen är helt annorlunda mot Sandras – nämligen hardcore, en subgenre inom punkrocken.
– Även om jag sjunger i ett dansband är det ingen genre jag lyssnar på hemma. Där kan det bli allt från klassiskt, till punk och hårdrock.
– Sedan gillar jag många gamla 1960-talshitar, sådana vi ibland spelar när vi uppträder också, säger Sandra.
Däremot blev det mycket dansbandsmusik när hon växte upp på landet i lilla Drögshult mellan Ulrika och Rimforsa, utanför Linköping.
– Mina föräldrar lyssnade mycket på den typen av musik hemma och så fick jag och mina systrar följa med när de gick på buggkurs i en gammal gympasal.
– Medan de dansade lekte vi med de andra barnen. Men vi lärde oss också att bugga eftersom vi växte upp med det.
En chock för alla
Sandras pappa Tony gick sedan bort hösten 2013 efter ett plötsligt hjärtstopp.
– Han var bara 58 år gammal och det kom som en enorm chock för oss alla.
– Jag befann mig i Piteå efter en spelning och skulle åka hemåt med turnébussen när jag fick det fruktansvärda beskedet.
– Det är sådant som kan vara en nackdel när man har det här jobbet. Det tog ju lång tid för mig att komma hem till de andra i familjen och det var en hemsk resa.
Mamma Elisabeth bor kvar i Drögshult, men Sandra och hennes sambo har sedan länge en lägenhet i Linköping.
– I dag har jag inga problem att prata om pappa. Men saknaden är stor och ibland när olika minnen dyker upp kan jag bli ledsen.
– Då är det skönt att vi i bandet har kommit varandra så nära. För det är ju ändå med dem jag är den mesta delen av tiden.
En elak skolkamrat
Sandra hade en trygg barndom och gick i skolan i Ulrika i låg- och mellanstadiet.
– Det var mycket av en skyddad verkstad där och det blev en extremt stor omställning att börja högstadiet i Kärna skola i Malmslätt. Där var vi utbölingar som kom in i en klass med 23 elever som känt varandra sedan de var sex år.
– En av tjejerna var väldigt elak mot oss och jag var den enda som vågade säga ifrån, minns Sandra och häller upp mer kaffe innan hon fortsätter berätta:
– Den här tjejen gav sig på mig regelbundet. Det hade ingen betydelse vad jag gjorde eller sa. Ibland kunde det räcka med att jag enligt henne hade fel skor på mig.
– Jag mådde väldigt dåligt, ville inte gå till skolan och det var till och med tal om att jag skulle byta skola.
Mobbingen satte spår
Även om Sandra hamnade i ett nytt tjejgäng i klassen under åttan och mobbingen avtog, satte den starka spår hos henne.
– Jag fick en känsla av att jag alltid skulle vara en ”duktig flicka” och fick senare gå i terapi för att hitta verktyg att hantera det.
– Men det kan även i dag dyka upp människor och situationer som påminner mig om den jobbigaste tiden i skolan.
Inspirerad av Perrelli
Musiken har alltid varit viktig för Sandra. Den har hjälpt henne igenom tyngre perioder och får henne att må bra.
– Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när jag började drömma om att bli sångerska. Men det var när Charlotte Perrelli slog igenom som jag tänkte att dansband säkert är en bra skola att gå i. Det är ju ytterst få artister som spelar lika mycket.
– Med tanke på att vi turnerar så mycket kan det vara så att jag är den sångerska i hela landet som sjunger mest på scenen i dag!
Läste på Musikhögskolan
För att rösten ska orka med spelningar på uppåt fyra timmar – och ungefär 40 låtar varje gång – krävs mycket träning, sömn och att dricka en hel del vatten.
– Jag lärde mig mycket om hur man ska ta hand om sin röst när jag läste tre år på Musikhögskolan i Göteborg, där jag tog musiklärarexamen 2010.
På den tiden kombinerade hon jobbet som lärare inom musik och textil med att spela med bandet Nova.
– Vi uppträdde mest på helgerna, eftersom alla hade vanliga arbeten på vardagarna. Vi spelade ibland samtidigt som Martinez och plötsligt en dag fick jag en fråga av bandmedlemmen Danne om jag ville vikariera för deras sångerska, som skulle vara mammaledig. Och det vill jag. Sedan blev jag fast här …
Lärare på deltid
Hobbyn blev hennes heltidsjobb – men hon har faktiskt inte släppt läraryrket helt.
– När jag kommer hem efter en turné, då jag träffat mycket människor och haft kul, blir det väldigt tomt att bara sitta hemma i lägenheten. Sambon är ju på jobbet om dagarna.
– Så efter en eller två lediga dagar brukar jag fråga på två skolor i mitt bostadsområde om de vill ha hjälp och det behövs nästan alltid.
– Annars händer det att jag även hjälper till ideellt hos Stadsmissionen. Man mår väldigt bra av att hjälpa utsatta människor på det sättet. Jag brukar bland annat vara med och servera mat till dem.
Att bara sitta hemma och inte ha något särskilt för sig är nämligen inget för Sandra.
– Nej, jag kan vara hemma och ta det lugnt en dag. Sedan får det räcka. Har jag dessutom både städat och tagit hand om tvätten vill jag gärna att det ska hända något. Jag är alldeles för rastlös och otålig.
Martinez årets bästa dansband
År 2016 belönades Sandra med Guldklaven som årets sångerska på Dansbandsgalan och i somras utsågs Martinez till 2018 års bästa dansband.
– Det var lika överraskande båda gångerna, men garanterat lika roligt också. Vi är väldigt stolta och glada över framgångarna.
– Kanske blir vi extra uppskattade för att vi gör så många spelningar och för att vi är så pålitliga. Vi har inte ställt in någon endaste gång. Det gäller att försöka undvika bli sjuk, så jag sitter helst inte bredvid någon som hostar…
Gillar rockabilly och prickigt
Något Sandra tycker mycket om att göra på fritiden är att laga mat – och att sy klänningar.
– Jag gillar rockabillystilen och gärna mycket prickigt. Det har ju blivit något av en snackis i branschen eftersom jag alltid syr mina egna scenkläder. En gång hade jag inga prickar och då undrade folk direkt var de var någonstans, avslutar hon med ett skratt.
Av Joakim Löwing
Foto Peter Ericsson, IBL, pressbild