Carl Ameln är pojken på Kalles kaviartuben – så ser han ut idag
Vi talar förstås om Carl Ameln eller Kalle... Ja, som i Kalles kaviar.
Carl Ameln är inte bara ansiktet på tuben utan också äldst i syskonskaran Ameln. Familjen var en gång i tiden arvingar till Abba som hans förfader, i rakt nedstigande led, Christian Gerhard Ameln, var med och startade 1838.
Från tidig ålder blev Carl, eller Kalle, fostrad in i fiskhandlar-branschen.
– Det hade varit första sonen under sex generationer som skulle ta över. Jag fick vara med väldigt mycket på fabriken, på resor, på möten och träffa väldigt mycket folk. På sommarloven var jag också tvungen att jobba, inte i fabriken, men runtomkring, säger han till Norrtelje tidning.
Så blev Carl pojken på Kalles Kaviar
1950 köpte fabrikschefen Gunnar Stensby på Abba ett recept på en mildrökt kaviar för 1 000 kronor från en gårdfarihandlare, detta pålägg skulle visa sig falla många barn i smaken.
Fyra år senare stod den ikoniska kaviaren färdig efter lite omarbetning. Produkten behövde ett namn och ett ansikte utåt, det blev chefens femårige son ”Kalle”.
Modern hade tagit ett foto som sedan målades av och användes på tuben.
– Jag hette Carl och jag såg väl trevlig ut, säger han.
Kaviarens första år 1954 såldes en miljon tuber, i dag säljs tio miljoner om året.
Familjen sålde Abba: ”Kändes rätt skönt”
När Carl var tonåring såldes företaget och den utstakade livsplanen ändrades, inte Kalle emot.
– Då kändes det rätt skönt, det måste jag säga.
Trots det ägnade Carl sin karriär åt att arbeta som säljare och har haft stor nytta av sin fostran i affärer.
– När man är obstinat i tonåren vill man göra motsatsen till det ens föräldrar vill. Jag gick på sjön i en sommar, på en bananbåt i Västindien. Jag var bra på två ämnen i skolan, slöjd och idrott, så jag tänkte att jag ville bli finsnickare.
Så lever Kalles kaviar-pojken i dag
1995 poserade Carl Ameln med en upplåsbar kaviartub, några år senare fotades han framför en affisch med en mängd kaviartuber i samband med en utställning på Tekniska museet i Stockholm. Men i övrigt är han något av en doldis.
I dag bor Carl med frun Gunnela i Norrtälje ett drygt decennium, målar tavlor och träffar barnbarn.
– Vi har förmånen att ha en stuga i Härjedalen som vi besöker ofta.
