Pontus Platin om oväntade hobbyn: ”Tack vare min fru Marzena”
I dag kan Pontus Platin lägga till ytterligare två titlar på sin meritlista: Konstnär och författare.
Pontus Platins karriär är både bred och mångfacetterad.
Han började som fotomodell i början av 1970-talet, samtidigt som han var student på Balettakademien i Stockholm.
Pontus Platin fortsatte med att ta privatlektioner i teater och drama för Margareta Krook och Hans Strååth, balettlektioner för Ellen Rasch och sånglektioner för bland andra Leo Lando, Bo Sydow och Barbro Hjort af Ornäs.
Karriären drog i gång i början av 1970-talet som dansare och sångare i Fattighuskabarén med bland andra Örjan Ramberg och Ted Åström.
Sedan fortsatte det att snurra på av bara farten.
Och försök minnas och hänga med nu.
1975 dansare och sångare bakom Lill Lindfors på Berns i Stockholm.
Året efter dansare och koreograf i After Dark med bland andra Christer Lindarw.
– Jag spelade alla de manliga rollerna.
Succé i Göteborg – men inte i Stockholm
1977–1978 var han programledare för ungdomsprogrammet Häftig fredag i SVT.
– Det var då jag blev världsstjärna i Sverige, säger Pontus och skrattar åt minnet.
– Det sa bara pang. Dagen efter första programmet kunde jag inte längre gå ut på stan utan att folk skrek och sprang efter mig. Det var helt hysteriskt.
1979 deltog Pontus Platin i Melodifestivalen som artist och kompositör med bidraget Nattens sång som hamnade på åttonde plats. Vann gjorde Ted Gärdestad med låten Satellit.
Mello-snackisen det året var att Pontus Platin anklagades för att ha köpt sin låt av den brittiska kompositören John Groves.
Under första halvan av 1980-talet hade han ledande roller på teaterscenen. Bland annat som Dr Frank N Furter i The Rocky Horror Show vid premiären på Nya Teatern i Göteborg 1981 och senare på Chinateatern i Stockholm 1983 med bland andra Dan Ekborg, Ted Åström, Anne-Lie Rydé i övriga roller och Robert Wells som kapellmästare.
– Det vart toksuccé i Göteborg, nästan tvärtom i Stockholm.
Han översatte och medverkade i Fats Waller-musikalen Ain’t misbehavin (på svenska Hela Syltan svänger) på Hamburger Börs med bland annat Brita Borg, Svante Thuresson, Lena Eriksson och Roger Pontare under ledning av Berndt Egerbladhs orkester och hade därefter själv huvudrollen som El Gallo i Riksteaterns turnéuppsättning av Fantasticks.
I den vevan, 1983, släppte han albumet Satin Velvet Night.
– Jag stack till USA den våren. Jag hade lyckats få en bra sponsor och hade en obegränsad budget för att göra en platta. Där spelade jag in fyra låtar, med samma musiker som Michael Jackson hade vid den tiden. Väl hemma i Sverige igen slutförde jag arbetet med skivan, men skivbolaget svek av olika anledningar. Plattan blev helt sabbad och sålde därför inte ett skit. Det var en riktig soppa alltihop!
”Det gick med en jäkla fart”
1990 väntade en ny utmaning och ett nytt äventyr. Pontus Platin spelade i operetten Glada Änkan på Galateatern i Malmö ihop med bland andra Jan Malmsjö, Magnus Härenstam och Marianne Mörck.
– Att få spela med Jan Malmsjö var en dröm. Han har varit min stora idol ända sedan jag var liten. Jan Malmsjö och Jarl Kulle var och är mina två husgudar. De är de största scenartister vi haft i Sverige.
Pontus Platin
Ålder: 70 år.
Familj: Gift med Marzena Doberhof Platin, 55, dottern Pima, snart 30, från ett tidigare förhållande.
Bor: Lägenhet i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm.
Karriär: Textförfattare, scenartist, kompositör, konstnär och författare.
Tillsammans med Svante Persson skrev Pontus text och musik till Bombi Bitt Äventyraren på Galateatern i Malmö där han också medverkade på scen ihop med Marianne Mörck och Östen Warnebring.
– Vi satte ihop allt på bara två, tre veckor. Det gick med en jäkla fart. Resultatet blev en musikal för tonåringar. Ungdomarna älskade den, medan vi blev mördade i pressen. En lokaltidning hade rubriken ”Slakten i slakthuset. Platin och Persson höll i yxan”.
Ansvarig för manus och översättning medverkande han sedan i en Jacgues Brel-föreställning 1994 i Feskekörkan i Göteborg ihop med Eva-Britt Strandberg, samt året efter på Grand Vinterträdgård i Stockholm.
Trodde på vinst i Melodifestivalen
1996 var han tillbaka i Melodifestivalen. Då som kompositör med låten Gör någon glad – som blev utslagen i första röstomgången och slutade på en delad sjätteplats.
Jag blev så chockad att jag svimmade
– Det var med Svante igen. Vi gjorde musiken ihop och jag skrev texten. Det var en svinbra låt, med namnkunniga artister och jag var helt övertygad om att vi skulle vinna. Så säker att jag redan hade bokat flygbiljetter till den stora finalen i Dublin.
– Vi satt i Green Room och när resultatet kom att vi inte gått vidare blev jag så chockad att jag svimmade!
Vann det året gjorde låten Den vilda med One More Time.
2010 deltog Pontus Platin som presentatör i musikalen 27 Club med bland andra Louise Hofsten, Jan Åström och Freddie Wadling på Maximteatern i Stockholm.
Lägg till det att han under de här åren även hann med att spela huvudrollen i långfilmer som Schizo (Pojken i dimman), Sometime, Somewhere (båda i regi av Arne Matsson) och Naken, samt hade roller i tv-serier som Hemma Hos och Vita Lögner där han spelade Jesus respektive skurk.
Puh.
Och detta var ändå inte allt, utan bara ett axplock av det kanske viktigaste.
Med blick i backspegeln, vad är du mest stolt över?
– Brel och The Rocky Horror Show. Jag har aldrig fått så bra kritik som jag fick för The Rocky Horror Show. I Göteborg var det hysteriskt bra rubriker.
– Brel å sin sida innehöll så mycket smärta. Jag skrev texterna efter att min då bäste vän Pierre Isacsson omkommit i Estonia-katastrofen, en ödestigen båtresa där för övrigt även min familj och släkt var tänkt att vara med.
– Det är nog det bästa jag skrivit, förutom boken då.
Pontus Plantin blev författare
2023 debuterade Pontus Plantin med spänningsromanen Vargängeln, som först gavs ut på Lava förlag. Den 3 april i år ger han ut den på nytt, den här gången är Stevali utgivare.
– Fast jag kallar det thriller. Jag fick tips om att man ska börja en bok med en örfil. Min bok startar med en pungspark, så hård att hela stan faller omkull. Det är ett jävla drag i boken och den är väldigt, väldigt spännande.
– Jag hade länge gått och funderat på frågan: Hur gör man i Sverige för att bli rik om man inte är skurk, mäklare eller fått ett arv? Jo, man skriver en bestseller!
– Vad jag skulle skriva hade jag inte den blekaste aning om. Inte förrän jag, min hustru och en väninna till oss satt på terrassen i solskenet den 14 augusti 2020 och vår väninna berättade en hemsk historia om illegal vargjakt.
– Jag blev både förbannad och upprörd och tänkte att vad skulle hända om någon fick nog av tjuvskyttet och själv i stället startade en jakt på illegala vargjägare?
– Det är vad boken handlar om. En fiktiv story där alla dör som flugor. Allt berättat utifrån mördarens perspektiv.
Nytt intresse för måleri
Förutom att skiva ägnar sig Pontus Platin i dag åt konst, att måla egna tavlor. Ofta med ansikten som motiv.
Hur började det intresset?
– Det är tack vare min vackra och fantastiska hustru. Jag gick hemma efter en operation 2016. Gjorde absolut ingenting. Då sa Marzena (Doberhof Platin): ”Men älskling, måla en tavla”.
I planen finns en ny utställning, troligen ihop med min hustru
Det slutade med drygt 20 tavlor och en utställning på ett galleri i Stockholm i december samma år.
– Fast nu är det mest till vänner och bekanta jag säljer mina tavlor. I planen finns en ny utställning framöver, troligen ihop med min hustru som också målar.
Finns det något i din karriär du ångrar i dag?
– Nej, faktiskt inte. Det finns ingen idé och mening med att ångra saker.
– Jo, förresten. Jag ångrar att jag inte efter festivalkraschen 1979, då jag anklagades för låtstöld och var på alla löpsedlar, stack till USA och startade en ny karriär där i stället. Undrar hur det hade gått?
Slutligen. Blir du fortfarande igenkänd och stoppad på gatan?
– Det händer, men tack och lov inte så ofta. Framför allt är det kvinnor som minns mig som ung och väldigt söt. Inte som en duktig dansare, musikalartist eller för allt det andra jag gjorde. Utan mer som ett ögongodis, haha, avslutar Pontus Platin.