Petra Nielsen: Jag träffar gärna en härlig hästkarl

Gösta Ekman fällde en gång de bevingade orden: ”Jag var känd redan som spermie”. Detsamma kan sägas om Göstas guddotter Petra Nielsen. Eller snarare var hon känd redan som ägg. Liksom sin gudfar föddes Petra praktiskt taget rakt in i scenyrket.

Hennes mamma Monica Nielsen har en lång meritlista som skådespelerska och sångerska. Mormor Marianne Nielsen hade precis börjat på Dramatens elevskola när Monica föddes. Under sin långa karriär varvade hon tung dramatik med Kar de Mumma-revyer.

Nu berättar Brunnberg om varför han inte gick på Gösta Ekmans begravning.

relationerDärför gick inte Ulf Brunnberg på Gösta Ekmans begravning

Petras biologiska morfar Peter Lindgren och adoptivmorfar Gunnar Nielsen var också de skådespelare. Lägg därtill att nationalikonen Monica Zetterlund var Petras gudmor.

Läs också: Monica Zetterlund kämpade mot alkoholmissbruk

– Det fanns aldrig något annat alternativ för mig än att stå på scenen. När jag var 14 år hittade jag dansen. I början var min tanke att jag skulle jobba med renodlad dans. Jag drömde om få en plats i Cullbergbaletten. Men när jag sedan kom in i show svängen tyckte jag det var roligt att även få sjunga och ha talade repliker, förklarar Petra.

Regnade rollerbjudanden

Det stora genombrottet kom med musikalen Grease 1991. Under en lång period regnade rollerbjudandena över Petra. På sina späda axlar bar hon påkostade musikalproduktioner som Cabaret, West side story och Chicago. Petras gestaltning av huvudrollskaraktären Roxie Hart i Chicago imponerade på musikalens amerikanska producent så till den grad att han bad henne göra samma roll i West End i London år 2000. Året därpå flög hon över Atlanten för att spela Roxie Hart på Broadway i New York.

Se också: Josefin Asplund – teatern blev räddningen

Efter reklamen: Josefin Asplund: ”Teatern blev räddningen"

Därmed hade Petra kommit så långt som det går att ta sig som musikalartist. Men trots att hon nått sina drömmars mål ville den förväntade känslan av lycka och tillfredsställelse inte infinna sig.

– Det var en väldig hets runt omkring. Alla ville ha en bit av mig. Jag kände mig som en elitidrottare som hela tiden var tvungen att prestera på topp. Tempot var mycket hårdare än hemma i Sverige. Vi spelade åtta föreställningar i veckan och det var en extra påfrestning att göra huvudrollen på engelska som inte är mitt modersmål. Allting gick bara ut på att äta, sova och jobba. Till slut var jag helt dränerad på energi. Det kändes som att vara ombord på ett skenande tåg. Sista veckan på Broadway var jag enormt lättad över att äntligen få kliva av det där tåget.

Alkoholmissbruk

Med i bilden fanns ett långvarigt alkoholmissbruk som Petra med tiden gjorde sig fri från, men det har hon bestämt sig för att inte tala mer om i intervjuer. Livet har gått vidare, menar hon. För att få välbehövlig distans till sin yrkesbransch återupptog Petra successivt sitt stora barndomsintresse – ridningen.

För tio år sedan skaffade hon sin första egna häst. Numera är hon ägare till den stiliga valacken Tarschan, fallen efter elitryttaren Malin Baryard Johnssons framgångsrika hopphäst Tornesch. Petra har dock valt att inrikta sig på fälttävlan.

Läs också: Mikaelas häst målar tavlor och spelar piano

– Tack vare hästen och mina stallpolare har jag uppnått en balans mellan min privata sfär och min arbetssfär. Under många år levde jag enbart för mitt yrke. Jobbet var hela min identitet. Så vill jag inte ha det längre.

Jag undrar vad som är den största skillnaden mellan Petra för 15 år sedan och den Petra som sitter framför mig i dag.

– Jag har inte lika mycket stress i kroppen och är inte lika impulsiv som jag var då. I dag känner jag efter hur jag mår när jag vaknar. Och så njuter jag mer av tillvaron. Livet går inte ut på att få applåder från en publik, har jag insett. Jag är inte längre i samma behov av bekräftelse som när jag var yngre.

Alltjämt är dock jobbet en betydelsefull komponent i Petras tillvaro. I 45-årsåldern märkte hon hur nöjesbranschens efterfrågan på hennes tjänster började sjunka. Från att tidigare ha handplockats för olika produktioner har hon tvingats vänja sig vid att provspela för roller och gång på gång få nobben.

– Jag har gjort en massa filmauditions, men ändå har jag inte fått ett enda filmjobb. På teatersidan har det gått lite bättre. Härom året fick jag ett ettårskontrakt på Östgötateatern. Jag tog med mig hästen och flyttade till Norrköping. När jag inte fick kontraktet förlängt, blev jag jättebesviken.

Omskola sig

Ibland har Petra haft tankar på att sadla om till ett annat yrke.

– Jag har funderat på att utbilda mig till scentekniker, men det är inte så lätt att ta sig in på utbildningen. Dessutom känns det lite för sent att omskola sig vid 53 års ålder. Med facit i hand känner jag starkt att jag i unga år borde ha utbildat mig till advokat eller terapeut också för att ha ett annat alternativ till hands när rollerbjudandena avtar.

Nu vill Petra helst stanna i Stockholm. Huvudorsaken till det är att hennes häst Tarschan trivs förträffligt i stallet där han är inkvarterad.

– Han har blivit så mycket mer harmonisk sedan han kom dit. Tarschans välmående är viktigt för mig. Han är ju på sätt och vis mitt barn.

Läs också: Agneta Sjödin: Nu har jag mycket större kärlek till mig själv

Petra har aldrig aktivt valt bort föräldraskap. Karriärflytet under de fertila åren gjorde att det bara inte blev av att bilda familj.

– Jag kan ärligt säga att jag var väldigt självcentrerad på den tiden, vilket också krävs för att man ska kunna göra de stora rollerna. Jag har heller aldrig haft den överväldigande barnlängtan som jag har sett hos många av mina vänner och kollegor, även om jag tycker om barn. Min syster Paula brukar säga att hennes son Timmy är mitt barn också, och på ett sätt känns det så.

Bor hos mor

Som en temporär lösning har Petra och systersonen på sistone bytt bostäder. Timmy, som tidigare bodde med mormor Monica, huserar i Petras lägenhet ett stenkast därifrån medan Petra flyttat in i sitt barndomshem.

– Timmy är 25 år och pluggar på KTH. Han behöver ha sitt eget utrymme. Att upplåta min lägenhet åt min systerson är den gåva jag kan ge honom. Under tiden bor jag här med mamma och tar hand om henne lite. Jag har inte några problem med att sova i mitt gamla flickrum.

Den K-märkta villan är belägen mitt på centrala Södermalm, på ett berg med Vitabergsparken som granne. När man öppnar grinden till den lummiga trädgården känns det som om man i ett trollslag har kommit ut på landsbygden. På köksbordet tronar ett tjockt nothäfte från Petras kommande projekt, musikalversionen av det romantiska filmeposet Broarna i Madison County med Clint Eastwood och Meryl Streep i huvudrollerna. Petra gör rollen som den nyfikna men samtidigt älskvärda grannen Marge.

– Jag har bara en liten sångsnutt i föreställningen. Min roll är mer av en talroll och det tycker jag faktiskt är skönt. Senast när jag gjorde musikal frågade jag mig: Måste jag alltid brista ut i sång och dans? Framöver skulle jag vilja spela mer ren talteater. Jag hoppas att Broarna i Madison County blir en riktig långkörare så att jag har försörjningen tryggad för lång tid framöver.

Jobbar i stallet

För att slippa belasta ekonomin med stallhyran för hästen gör Petra emellanåt stalltjänst.

– Det finns de som tycker att det är ett nerköp, rent utav en skymf, att jag står i ett stall och jobbar. Men jag älskar att jobba med hästarna, det stärker mig på ett helt annat sätt än vad det stärker mig att jobba i en musikal. Jag står på scenen när det finns tillfälle för mig att göra det, men jag kommer nog aldrig att slåss för att få en roll.

Läs också: Tomas Ledins låtar blir musikalfilm

Petra har bara gott att säga om musikalkollegan Rennie Mirro som hon en gång i tiden var gift med. I dag har hon dock svårt att tänka sig att bli tillsammans med någon inom samma bransch.

– Mina yrkesskavsår gör att jag behöver en man som är stark och trygg i sig själv. Jag har varit singel de senaste tre åren, vilket har varit nyttigt för mig som nästan alltid har levt i relationer. Men nu börjar jag längta efter att träffa någon. Gärna en superhärlig hästkarl med god ekonomi.

Det här är Petra Nielsen

Vilken är din favoritmusikal?

– Chicago, som tog mig till West End och Broadway. West side story och Cabaret är andra underbara musikaler. Cabaret är speciell på så sätt att jag, mamma och mina morföräldrar har medverkat i olika uppsättningar av den.

Vilken är din käraste ägodel?

– Förutom min häst Tarschan så är det sängen. Det är väldigt skönt att efter en hård och arbetsam dag att få lägga sig i sin egen säng, eller i soffan.

Vilket är ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?

– När den amerikanska producenten för Chicago ringde och ville att jag skulle göra huvudrollen som Roxie Hart i London. Jag trodde först att han skojade.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?

– En herre skulle hjälpa mig upp på min häst Tarschan men gjorde det så orytmiskt att jag hamnade bakom sadeln, varpå Tarschan rusade iväg och jag föll av. Jag slog ryggen i marken och fick jätteont, men som tur var hade jag ingen skada.

Tror du på Gud?

– Nej, jag tror på ödet, någonting som är större än oss människor.