Nu kliver körsångerskan Britta fram i rampljuset

Efter reklamen: Se också: Flygelbad - bearbeta trauman med musikens läkande kraft

Alla som någon gång har sett Allsång på Skansen eller Så mycket bättre har också sett – och hört – Britta Bergström. Hon är tjejen med det långa blonda håret och det härliga leendet som sjunger stämmor, körar och backar upp bakom artisterna, både de stora och välkända, och nya stjärnskott.

Britta har alltid sjungit, men aldrig haft en dröm om att själv bli stjärnan. Och ville man sjunga i Strömsbro, utanför Gävle, där Britta växte upp så gick man med i kyrkokören.

– Vi hade en otroligt entusiastisk eldsjäl som heter Gudrun Eriksson, som var körledare för barn- och ungdomskören. Där sjöng vi, hela tjejgänget, som jag hängde med från skolan.

Agnetha Fältskog var förebilden

Om körledaren var läromästaren som la grunderna så var Agnetha Fältskog förebilden. Britta var bara sex år gammal när ABBA vann med Waterloo, och minns det väl. Året därpå såg hon ABBA live på en spelning i Skellefteå.

– Min farmor bodde i Skellefteå och där fanns en folkets park. När vi var där på sommarlovet så säger mina föräldrar att vi ska gå på ABBA. Det var Barnens Dag på Skellefteå folkets park 1975, året efter Waterloo – och någon hade lyckats göra en fantastisk bokning och fått dit ABBA.

– Det var egentligen startskottet. Det var så glamoröst, tyckte jag. Jag minns Agnethas långa hår … Det var just Agnetha som jag identifierade mig med, jag var ju blond, så det var väl kanske det. Men jag älskade hela ABBA och hade väggarna tapetserade med dem. Jag klippte ut varenda bild och hängde med i allt de släppte. Då började det här med att mima och härma.

Utbildade sig till lärare

När Britta blev lite äldre flyttade hon till Gävle – och därifrån till Stockholm för att utbilda sig till lärare i svenska och SO för årskurserna 1–7. Musiken och kunskaperna om att läsa noter och sjunga i stämmor hade hon med i bagaget och hon hamnade ganska snart i sällskap med andra musikintresserade.

I Gävle blev det mer rock och pop i lokala band. På musikhuset Sjömanskyrkan sprang Britta mellan olikareplokaler och repade än här, än där. Mest körade hon –ofta med män som stod längst fram med tjejerna ett par steg bakom.

– I Stockholm lärde jag känna människor som arrangerade klubbar och konserter och jag var med från början när gospelkören One Voice startade. Här fanns nätverket som tog mig in i Stockholms musikliv.

– Att köra bakom andra passade mig utmärkt. Jag fann mig inte riktigt längst fram. Jag tyckte det var besvärligt att vara frontfigur. Så det är väl lite så det har varit de senaste 30 åren … Lite lagom avstånd sådär.

På turné med Jennifer Brown

Britta räknar 1994 som året då hon började köra på riktigt. Jennifer Brown, som hon sjungit i bakgrundskörer tillsammans med, hade slagit igenom som soloartist och skulle göra sin första turné som förband till Tomas Ledin. Britta var en i kören bakom Jennifer – och allt var stort och nytt.

– Jag förstod inte vad det innebar att åka på turné. Hur går det till? Betalar man sina egna resor?

Britta skrattar åt minnet och sin egen oskuldsfullhet.

– Det blev tv och ”big time” ganska snabbt. Så jag fick lära mig. Men jag ramlade mer eller mindre in på ett bananskal. Det var lärarjobbet som var min prio ett.

Ett studiojobb sticker ut speciellt:

– Det var en kapellmästare och arrangör som ringde och frågade om jag ville lägga körerna på en inspelning. Jag sa, javisst, jag är ledig då – vem är artisten förresten? När de sa att det var Agnetha Fältskog som skulle göra en solo comeback, så ville jag nästan börja gråta för det var så stort!

– När vi kom till studion så var hon där. Det var inte något som jag hade räknat med. Då blev jag väldigt starstruck och väldigt blyg när jag skulle stå där och sjunga. Det släppte ju, men det var väldigt häftigt.

Berättade du för Agnetha vilket stort fan du är?

– Jag vet inte hur pass jag avslöjade. Jag kom mig nog inte för riktigt att berätta hur stort fan jag var. Men det märktes nog …

I 15 år kombinerade Brittalärarjobbet med sånguppdragen, men det som till sist fick henne att släppa skoljobbet var atthennes nya kärlek i Luleå bara ett år in i relationen tvingades göra en stor hjärtoperation. Britta kände att hon behövde kunna vara mer flexibel än de dubbla jobben tillät och släppte sin vikarietjänst, men inte sitt boende i Stockholm.

Dessutom bestämde hon sig för att inte bara sitta och vänta på att telefonen skulle ringa med nästa uppdrag, utan att ha en egen plan.

– Jag vill inte vara den som sitter och väntar på att en artist ska ringa och vilja ha med mig på turné. Det blev för otryggt. Tänk om jag inte får åka med på nästa turné? Det blev en för stor stress, så jag började ta saken i egna händer och producera egna grejer.

Dit hör Kompispatrullen som turnerar på förskolor och lågstadier i några veckor per år med en föreställning om barnens lag, Barnkonventionen. Och en sång- och piano-duo ihop med väninnan och kollegan Kerstin Ryhed-Lundin som tar uppdrag på fester och event. Duon gör också samarbeten med körer där de tar fram material som kören övar in och så avslutar de med en gemensam konsert.

– Då kommer vi som kombinerade körinspiratörer ochgästartister till deras konsert, säger Britta.

Och så gör de körresor till Mallorca för sångsugna med eller utan körvana varje höst – med en avslutande konsert i svenska kyrkan i Palma.

Den där entreprenörsådran att hitta på egna uppdrag var Brittas räddning under pandemin med alla restriktioner.

– Inom loppet av tre timmar var almanackan tom. Det bara ramlade i mejl och telefonsamtal om avbokningar, minns hon. Det var väldigt läskigt.

– Jag började fundera på hur jag kan göra saker online? Om vi inte nu får göra livegrejer?

TV-inspelningen var som ett arbetsläger

Så föddes de digitala musikquizz i appen Kahoot som Britta skapade tillsammans med en gitarrist. Hon marknadsförde dem på LinkedIn och det blev snabbt en succé bland personalchefer som slet sitt hår för att hitta på något trevligt med sin personal på distans.

– Det blev en supersuccé!

När vi pratar ska hon närmast gå in i en replokal i Stockholm för att repa inför höstens Så mycket bättre kommande säsong av Så mycket bättre som spelas in i juni.

Britta har varit i programmet från första allra första avsnittet.

– Första sommaren med Så mycket bättre ringde jag hem och grät, säger hon leende. ”Det är arbetsläger här!” Det var långa dagar och kaos.

Numera föregås inspelningarna på Gotland av repetitioner i Stockholm och hela produktionen är ett väloljat maskineri, även om det fortfarande är långa dagar när alla är på plats.

I sommar kommer vi återigen att få se henne på Allsångsscenen på Skansen bakom Pernilla Wahlgren och alla årets gäster.

Men innan dess har Britta för första gången ta klivet fram i förgrunden och släppa sin första singel för att fira sina 30 år i musikbranchen.

– Jag har ju i alla intervjuer och när folk jag känner har frågat alltid sagt att jag inte har någon längtan efter att göra något eget. Och det handlar inte om att jag inte vågar sjunga solo – det gör jag ju vid en massa tillfällen med orkestrar och körer. Men det är den här längtan att bli soloartist, den har aldrig funnits där. Jag vet inte om det kanske är en feghet i mig, att inte utsätta mig för granskningar?

Firar 30-årsjubileum med att släppa en låt

Men så en dag i slutet av förra året, när hon satt i bilen på väg ut på turné med Kompispatrullen slogs hon av tanken att 2024 skulle bli hennes 30-årsjubileum. Och att det kanske borde firas ändå …

– Jag känner mig otroligt tacksam och lyckligt, lottad att det blev så här. Det är ingen självklarhet att kunna försörja sig i den här branschen. Och så började jag tänka att jag kanske skulle släppa en låt ändå. Jag hade ett litet låtembryo liggandes, en refräng som jag tyckte att den kanske kunde vara någonting.

Britta tog sin idé till ett par låtskrivare och producenter i sitt nätverk – i musikerkretsar vet naturligtvis alla vem Sveriges mest kända okända sångerska är. Pär Soini och David Lindgren-Zacharias har skrivit och producerat tillsammans med Britta och texten har hon skrivit tillsammans med Jens Hult.

– Först var jag lite feg, lite ”ja, men den kan väl handla om att nu kommer solen och ljuset tillbaka?” Men de andra tyckte att det väl ändå skulle handla om mina 30 år och musiken?

Så nu är låten I mina ögon precis så personlig, varm och äkta som Britta själv.

– Den handlar om vad musiken har tagit med mig på under de här åren. Men också om musikens kraft. När jag sjöng utanför äldreboenden under pandemin och personalen rullade ut de äldre på altaner och balkonger så började de som hade tappat talet plötsligt sjunga med och en man som satt i en rullstol och skulle upp, för han ville dansa.

Stjärnorna stod på kö för att köra bakom Britta

När kören bakom Britta skulle läggas kom idén att be artister som Britta körat bakom att göra detsamma för henne, som ett litet jubileums-happening.

– Jag skickade ut frågan till några artister som jag har sjungit jättemycket med – och fick en jättefin respons!

Så kommer det sig att I mina ögon har den mest kändistäta bakgrundskör man kan tänka sig för en solodebut:

– Carola skrev, ”vilken ära!”, Lisa Nilsson: ”självklart!”, Jill Jonsson, ”alla dagar i veckan”. Så nu har jag med mig dem på kör. Det är Carola, Lisa Nilsson, Jill Jonsson, Helen Sjöholm, Jennifer Brown, som ju allt började med, Uno Svenningson och Tommy Nilsson som har lagt kör på min låt.

Ännu fler ville vara med – Niklas Strömstedt, Sarah Dawn-Finer och Patrik Isaksson bland dem, men andra engagemang, bokningar och förkylningar satte stopp.

– Men det räckte, säger Britta. Det fanns inte plats för fler. Det var helt över mina vildaste fantasier.

– Det har redan blivit ett fint jubileum på det sättet liksom. Sedan om någon annan vill lyssna på den så blir det ju roligt också …