Monica Zetterlund: Succé, motgångar och ljuv musik
Den ljuva rösten från Värmlands skogar fortsätter att fascinera med sin frasering och sitt djup.
Det gör även kvinnan som inte var rädd för att bryta tabun och gå sin egen väg.
Monica kom ner till Atlantis studio i Stockholm, oftast på kvällarna. Hon sjöng så vackert och några strofer var ren magi. Hennes röst svävade som i ett eget universum.”
Det säger producenten Peter R Ericson i ett pressmeddelande. Det är han och skivbolaget Atlantis chefs-ingenjör Janne Hansson som har mixat ihop inspelningarna till ett nytt album. Det består av engelskspråkiga varianter av Monica Zetterlunds låtar från skivorna Varsamt, Topaz och Monica Z.
De spelades in i början av 1990-talet för en internationell publik, men glömdes bort. Ända tills skivbolaget skulle byta ägare och studion inventerades.
20 år efter sin död, och drygt 65 år efter sitt debutalbum släpps nu Here's to life – Monica Z.
Från jazz på Nalen till revyer med Hasse och Tage
Monica är en av Sveriges största stjärnor. Hon sjöng med storband på Nalen, på jazzklubbar i New York, gjorde oförglömliga filmer och revyer med Hasse och Tage. Men allt började i Hagfors i Värmland.
Monica föddes 1937 till föräldrarna Greta och Bengt. Hon var ett livligt barn som gärna spelade fotboll med killarna och klättrade i träd. När hon i sexan försöker återskapa en luftakrobats nummer, med en hemmagjord trapets fäst i ett träd, faller hon mot marken och skadar ryggen. Det är illa. Monica får ligga i gipsvagga och bära korsett. Först flera år senare inser man att hon har fått skolios, något som plågade henne livet igenom. Mot slutet av sitt liv behövde hon rullstol.
Hon var lik sin far. De hade hetsiga bråk, men också mycket gemensamt. ”Sik-Bengt” spelade dragspel och var den som introducerade musiken i Monicas liv. Han spelade Duke Ellington och Count Basie på grammofonen. Senare upptäcker hon och börjar inspireras av Peggy Lee och Ella Fitzgerald. Redan i tonåren skulle Monica debutera som sångerska i pappans orkester.
Som 16-åring blir hon kär i den några år äldre Torbjörn Zetterlund. Och blir gravid. Vid 17 år har hon hunnit gifta sig och få efternamnet Zetterlund – och dottern Eva-Lena. Hon får jobb som växeltelefonist på Televerket. Samtidigt börjar hon sjunga mer. Hon vinner en talangtävling och börjar uppträda i folkparker med olika orkestrar. 1957, 20 år gammal, spelar hon med Ib Glindemanns storband och följer med till Köpenhamn. Nu gör hon sina första skivinspelningar.
Vid det här laget har äktenskapet tagit slut och Eva-Lena lämnats hos föräldrarna i Hagfors.
Beppe Wolgers och Povel Ramel skriver låtar till Monica
1958 sjunger hon med Arne Domnérus på Nalen i Stockholm. Året efter lanseras hon i London och sedan i USA. Genombrottet är ett faktum. 1960-talet är kommet – och det är Monicas årtionde.
Bland hennes textförfattare återfinns giganter som Beppe Wolgers, Povel Ramel och så klart Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Hon gör succé på revyscenen med Gröna hund och Svea hund, slår igenom på vita duken med Att Angöra en brygga och Äppelkriget och valsar in i vardagsrum via tv-serien Söderkåkar.
– Du vet, då på 1960-talet gjorde jag inte annat än jobbade och gick på fest. Filminspelning direkt efter frukosten och sen skivinspelning efter lunch och så i iltaxi till revyn och efter det konsert och sist på kvällen sjöng jag på jazzklubb. Det var inget hälsosamt liv och det gick åt helvete ibland. Med allt! citeras hon i Klas Gustafsons Monica Zetterlund-biografi Enkel vacker öm.
Alkoholismen eskalerar och privatlivet tar stryk
Men medan hon gör stora framsteg i karriären tar privatlivet stryk. Dottern Eva-Lena har i början bott mest hos mormor och morfar i Hagfors. Men 1960 får Monica en lägenhet på Södermalm och tre år senare köper hon ett stort hus på Lidingö där de bor tillsammans. Huset fylls med fester och kända gäster. Hennes alkoholmissbruk börjar eskalera och det blir än mer tydligt att föräldrarollen inte är hennes starkaste prestation.
I Tom Alandhs dokumentär Monica Zetterlund – Underbart är kort berättar hon:
– Jag tror att jag har varit en dålig mamma. Ändå tycker Eva-Lena att jag har varit ganska bra, emellan varven. Jag har aldrig lämnat henne ensam. Hon har alltid haft en bra barnskötare. Men vilken morsa har inte dåligt samvete? Fråga vem du vill inom det här yrket så har de dåligt samvete.
För att lämna barnen hemma för att förverkliga sig själv som artist har många gjort innan Monica. Men kanske främst män? Eva-Lena har själv beskrivit barndomen som stökig, att hon mest kände sig hemma hos mormor Greta och flydde till Hagfors så fort hon hade skollov.
– Jag vill försöka vara förlåtande och vill försöka förstå mamma, men så ung var hon ju inte och någonstans måste man fatta att om man spelar jazzmusik väldigt högt och ens dotter ligger i rummet ovanför och ska upp till skolan på morgonen, så är det inte okej. Jag kunde ju inte ligga och sova till tolv, jag skulle till skolan. Det är så aningslöst, citeras hon i Enkel vacker öm.
Here’s to life ...
… släpptes i januari 2024. Låtarna spelades in på 1990-talet men har legat glömda hos skivbolaget. Skivan består av nio låtar, engelska versioner av sånger hon tidigare gett ut på svenska.
DN kallar skivan för ett ”lite vemodigt tidsdokument” där rösten är mer skör än självsäker och ger skivan en 3:a i betyg. Lokaltidningarna från hennes hemtrakter i Värmland är inne på samma halvljumma spår. Värmlands folkblads recensent skriver ”Andlöst vackert men också umbärligt album” medan Nya Wermlands-Tidningen kallar det ”Balladtungt men bitvis briljant”.
Upplevde rasismen under medborgarrättsrörelsen i USA
Under 1950 och 1960-talet pågick medborgarrättsrörelsen för fullt i USA. 1963 marscherade 250 000 personer till Washington där Martin Luther King höll sitt I have a dream-tal. Jim Crow-lagarna, som skilde svarta och vita åt, skulle avskaffas, 1964 års lag Civil rights act förbjöd diskriminering i arbetslivet och på offentliga platser.
Det var under den här tiden som Monica kom till USA. När hon spelade i New York och Chicago satt legendarer som Ella Fitzgerald och Miles Davis i publiken. Den första ska hyllat henne – den andra gett henne ett oanständigt förslag. Hon uppträdde med svarta musiker och chockades över att det sågs som olämpligt. Hon ville inte foga sig efter de rasistiska sederna och gjorde inte skillnad på hur hon bemötte musiker, vilken hudfärg de än råkade ha. När agenterna vill att hon ska byta band – till vita musiker – säger Monica upp kontraktet.
– Om det här är villkoret för att göra karriär vill jag inte vara med längre. Då började min manager gråta. Han var ju färgad han också, så man kan förstå hur han kände det, citeras Monica i boken Enkel vacker öm.
Hon uppvaktas av Playboy för utvik, vilket hon tackar nej till, får fräcka inviter från producenter och upplever hur mycket människor i Amerika är beredda att offra för en karriär. Hon beskriver folket som hycklare som kom med tomma ord och att det bara var stenhård konkurrens som gällde. Hon var besviken över mentaliteten och skakad över rasismen.
– Det var en social chock för mig, säger Monica i Tom Alandhs dokumentär.
Vem var Monica?
Namn: Eva Monica Zetterlund, född Nilsson.
Född: 20 september 1937 i Hagfors.
Död: 12 maj 2005 i Stockholm.
Familj: Dottern Eva-Lena, föräldrarna Bengt och Margareta Nilsson. Gift med Torbjörn Zetterlund 1955–58, Göran Pettersson1964–66 och Sture Åkerberg 1974–83. Levde i början av 1960-talet med Vilgot Sjöman och med Steve Kuhn 1967–71. Sambo från mitten av 80-talet fram till sin död med Magnus Roger.
Skivor: Spelade in ett 20-tal album från Swedish sensation (1958) till Bill remembered (2000).
Kända låtar: Sakta vi går genom stan, Att angöra en brygga, Gröna små äpplen, Trubbel och många fler.
Några filmer och tv-serier: Att angöra en brygga, Äppelkriget, Utvandrarna, Rännstensungar, Söderkåkar.
Revyer: Medverkade i fem Hasse & Tage-revyer bland annat Gröna hund 1962 och Svea hund 1976 och två Knäpp upp-revyer med Povel Ramel.
Jazzen var Monicas hemvist, men hon slog igenom på 60-talet då rock och pop tagit över som ungdomarnas musik. Det var inte Monicas melodi, men hon var en få jazzsångerskor som var genre-överskridande och kunde behålla sin svala jazz-credd och samtidigt tävla i Melodifestivalen med schlager. Tre gånger tävlade hon och 1963 vann hon med En gång i Stockholm. Men Eurovision i London blev ett fiasko. Hon kom sist med noll poäng och media var inte nådiga vid hemkomsten.
Film och tv är så klart större medium än jazzskivor. Och riktigt folklig blev hon efter rollerna i Utvandrarna och Söderkåkar.
Men på 1970-talet sinar musikuppdragen även omrevyrollerna strömmar in. Alkoholproblemen ökar när hon inte är lika uppbokad som förr. 1980 kraschar hennes tredje äktenskap, med Sture Åkerberg, och under hösten tas hon in på en psykmottagning.
Åker på valturné med Olof Palme och Socialdemokraterna
Men hon fortsätter kämpa och tar de småjobb hon får, vare sig det är en jazzklubb eller en affärsinvigning i ett förortscentrum. Så småningom det blir fler shower och framträdanden. Och hon åker på valturné med Olof Palme för Socialdemokraterna.
– Jag kan ingen politik, har aldrig satt mig in i det. Men mina sympatier ligger hos arbetarklassen. Det har de alltid gjort, har hon sagt.
Trots alla framgångar under åren tyckte Monica sällan att hon var något att ha, eller att hon gjort något bra. Hon var uppväxt med den svenska jantelagen.
– Vad tror du pappa skulle ha sagt och mamma med för den delen, och farbror Lars inte att förglömma, om jag försökt spela diva och satt näsan i vädret? citeras hon i Enkel vacker öm.
Men förutom alla sångerna, skratten och de berörande scenframträdandena lämnade hon ett tydligt arv efter sig som en kvinna som inte var rädd för att bryta tabun och alltid stod upp för andra.
”Har du några drömmar kvar?”, frågar Tom Alandh i sin dokumentär från 1989.
– Många. Jag har drömmar om en bättre framtid för alla stackars jävlar.
Den 12 maj 2005 brinner det på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Sängrökning är troligen orsaken. Monica Zetterlund dör 67 år gammal.