Mello-debutanten Ida-Lova: ”Jag har en rädsla för att växa upp”

Det här är Ida-Lovas första egna tidningsintervju och hon erkänner att nervositeten gör sig påmind.

– Alltså, det känns fortfarande helt osannolikt att jag ska få stå på den där scenen framför den där stora och fina publiken. Jag är superpepp, men poletten har fortfarande inte trillat ner, säger Ida-Lova.

Efter reklamen: Se också: Svenska kändisar och deras barn i (typ!) samma ålder

Hon har sysslat med musik så länge hon kan minnas. Den har alltid funnits i hemmet, till exempel brukade Ida-Lovas morfar spela gitarr medan hon sjöng, men ingen har velat satsa på det som yrke så som Ida-Lova känner att hon vill. Hennes mamma är skådespelerskan Christine Meltzer och pappa Niclas jobbar med management inom underhållningsbranschen.

– Musiken gör mig så himla glad, jag har alltid funnit enorm glädje i att sjunga och för mig har det känts viktigt att stå för den musik jag levererar. Jag vill kunna stå för det jag sjunger så att det jag gör och framför känns helhjärtat. Därför har jag varit med och skrivit texten till Låt hela stan se på, den ballad som jag ska tävla med, berättar Ida-Lova.

Hon var bara 13 år när hon stod på en stor scen för första gången och framförde Kents Utan dina andetag på Svenska hjältar-galan.

– Jag var så ung då så jag fattade nog inte, både på gott och ont, hur stort det var. Men jag fick absolut mersmak, säger Ida-Lova.

Sedan dess har hon släppt ett par låtar. Texterna följer samma tema, om hur det är att vara ung och om att våga leva.

– Jag tänker att man behöver våga dansa som att ingen ser fast alla ser. Det ligger mig nära att prata om livet generellt. Jag är ung och har förhoppningsvis massor av livet kvar. Jag befinner mig i den ålder då man försöker hitta sig själv, vart man står och vart man är på väg. Genom sången och musiken ställer jag alla de frågor jag går runt och bär på.

När hon får utlopp för dessa känslor känner hon kreativiteten.

nöjeJohan Ulvesons son går i pappas fotspår – här är Max i dag

Oron som ung

Hennes texter beskriver komplexiteten i att växa upp och plötsligt bli stor. Ida-Lova menar att hon och hennes jämnåriga tycker att det är ganska tufft att vara ung i dag.

– Vi oroar oss likt alla vuxna för klimatkrisen, kriget och pandemier. Men mitt i all denna ångest känner vi unga dessutom en oro eller vilsenhet i vem man vill vara. I förhållande till allt som sker i världen känns mina egna personliga problem inte jämförbara och otroligt små, men det är inte konstigt att många unga mår dåligt i dag.

Hon säger även att hon är nostalgiskt lagd och har svårt att förstå att tiden går.

– Livet går så fort. Jag vet inte om jag är beredd att släppa barndomen, samtidigt är jag otroligt pepp och nyfiken på allt som ligger framför.

– Jag har alltid älskat att vara barn. Nu är jag 18 år och juridiskt sett vuxen. Det finns en rädsla i mig för att växa upp. Mest för att det är okänd mark. Jag har alltid stått på egna ben och varit väldigt självständig, men det blir så markant att ända fram till gymnasiet har det liksom funnits en plan, ett nästa steg. Helt plötsligt, efter studenten, ska man säga hej då till allt som känts så självklart och valmöjligheterna är så skrämmande många. Där står man själv och ska tänka helt fritt vad man vill försöka göra.

Att växa upp med Christine Meltzer som mamma

Ida-Lova menar att även om hon vet vilken väg hon allra helst vill gå så är det inte säkert att hon vet på vilket sätt eller hur hon ska nå den, även om hon inser att Melodifestivalen är en otroligt bra plattform att utgå ifrån.

– Jag har kollat på Mello ända sedan jag var liten, men inte vågat tänka tanken att stå på den scenen själv för att det känts så sjukt.

Livet i rampljuset!

nöjeHanna Hedlunds och Martin Stenmarcks dotter Ida går i mammas fotspår

Hon säger att musiken kan vara fin på det vis att den kan framföra viktiga budskap, men också få någon att känna sig trygg för ett tag. Ida-Lova lyssnar själv på all slags musik, men framför allt svensk pop. En av de svenska artister hon helst lyssnar på och inspireras av är Thomas Stenström.

På frågan hur det nu känns att bli en offentlig person har hon inte tänkt så mycket på. Hon är dessutom uppvuxen med en mamma som blir igenkänd på stan och som ofta syns i olika mediesammanhang.

– För mig har det där aldrig känts så konstigt. För mig är mamma bara mamma och jag känner mig enbart stolt och glad för den hon är och det hon jobbar med, säger Ida-Lova.

Hon berättar att hennes mamma, pappa och lillebror känner detsamma för henne.

– Familjen är nog nästan mer peppad än jag inför Mello. Men min största förhoppning är att folk som lyssnar ska gilla låten och känna något, om jag på något sätt får väcka känslor hos publiken så är jag jättenöjd, säger Ida-Lova.

nöjeSvenska skådespelarbarnen som går i föräldrarnas fotspår

Ida-Lova är inte rädd att göra bort sig

Hon har nära till skratt och berättar att hon är en person som skrattar och flamsar en hel del, och är inte den som är rädd för att göra bort sig.

– Mina kompisar kan tycka att jag är pinsam i olika situationer, men jag bryr mig inte så mycket om folk tycker att jag gör bort mig, det bjuder jag gärna på, säger Ida-Lova.

Men som den känslomänniska hon är så har hon lika nära till tårarna som hon har till skrattet:

– Jag gråter jätteofta, både av sorg och av glädje. Det finns sällan någon förklaring till varför jag gråter, men jag blir lätt överväldigad. Men eftersom jag har svårt för stress var det nog just det som senast utlöste mina tårar, säger Ida-Lova.

Hon berättar att hon kan skapa stress inifrån utan att hon egentligen har så mycket att stressa över.

– Ofta härstammar den där känslan av stress från frågor som rör framtiden och de där stora frågorna. Ibland är det bara skönt att få gråta ut. Alla mina känslor ligger väldigt nära varandra och jag är full av dem och påverkas av alla intryck vi har runt omkring oss, säger hon.

"Jag tänker att om vi vågar prata mer om döden så kanske vi vågar leva lite mer".

tvEfter bröstcancern – spelar in Meltzer & Döden

Ida-Lova berättar att hon har haft en väldigt bra uppväxt och varit oerhört trygg i den hon varit och det hon gjort. 2012, när Ida-Lova var tio år gammal, skakades hela familjen av skräckbeskedet att mamma Christine hade drabbats av bröstcancer.

– Det var fruktansvärt tufft för hela familjen såklart, men jag var nog så liten att jag inte fattade allvaret. Jag var stor nog att förstå, men samtidigt så liten att mitt liv på många vis kunde fortsätta som vanligt. Jag minns att jag främst pratade av mig för att bearbeta det jag kände, men vi har framför allt fokuserat på att det gick bra för mamma och har, sedan hon blev färdigbehandlad, bara blickat framåt.

Nu går Ida-Lova sista året på gymnasiet och den mesta tiden går åt till skolarbete eller musik. Vid sidan av sången tillbringar hon sin tid med vännerna. De får henne att känna sig både glad och trygg och när problem eller funderingar uppstår är det oftast vännerna som Ida-lova vänder sig till.

Överlevare som berättar.

hälsa8 kända svenska kvinnor om sin kamp mot bröstcancer

Fotboll var länge hennes sport, och hon har spelat ända sedan hon var sex år gammal, men för två år sedan la hon fotbollsskorna på hyllan på grund av att skola och musik tog all hennes tid.

– Jag tycker fortfarande att det är jätteroligt med fotbollen och kan sakna gemenskapen, träningen och matcherna, men samtidigt var det dags att säga hej då.

Ett annat stort intresse Ida-Lova har är att resa. Hon har haft förmånen att ha rest en hel del under sin uppväxt och menar att det ger henne enorm lycka.

– Jag känner mig tacksam över att ha fått se så många nya platser, men också en tillfredställelse i att kunna känna mig hemma på nya orter som faktiskt inte är mitt hem. Det är otroligt inspirerande och kanske kan jag tänka mig att bosätta mig utomlands ett tag i framtiden, berättar hon.