Marianne Mörck spelade mot Sven Wollter i hans sista film "Hade våra goa stunder"
– Det gäller att knipa ur det sista ur livet.
Marianne Mörck ligger till sängs och arbetar. Det prasslar av en paljettklänning och här finns även annan rekvisita. Ett vinglas (med c-vitamin), flaggor och en turban. Vid sidan om film, teater och musikaluppdrag spelar hon in videohälsningar till den som så önskar. Och då duger det ju inte att bara stå i hallen och säga "grattis" rätt upp och ner in i kameran.
– Det ska vara festligt ju, säger Marianne som går så mycket upp i rollen att hon har svårt att sätta punkt för hälsningarna. Det blir lätt fler än några sekunder.
– Jag pratar så länge att det tar för lång tid att skicka filmerna. Men jag kan inte sluta. Jag älskar det.
Videohälsningarna från hemmet i Bunkeflo gör hon i skarven mellan de andra uppdragen. Hon är nyligen hemkommen från Cannes, har precis varit uppe i Göteborg och filmat Nelly Rapp, förbereder sig inför Kristina från Duvemåla på Dalhalla i sommar och ska hålla ett föredrag på ett skånskt slott. Samtidigt har hon synts i Masked singer och har en av huvudrollerna i filmen Dag för Dag. Det låter som att det är mycket nu men det är tydligen bara vanligt arbetstempo.
– Jag har alltid jobbat väldigt mycket. Det är när man syns samtidigt i tv i Bytt är bytt, Vem vet vad och allt vad de heter som det ser ut som att det är mycket.
Sven Wollter-en lysande och stolt aktör
I Dag för dag spelar Marianne mot Sven Wollter i vad som skulle bli hans sista roll. Sven Wollter gick bort 2020 i sviterna av Covid-19 vid 86 års ålder. Filmen, regisserad av Felix Herngren, handlar om ett apart gäng som ger sig iväg från ett vårdhem för att sätta guldkant på den åldrade Maltes (Sven Wollter) sista dagar.
Det blir en sorts road movie i husbil med avstickare till Ullared, Christiania och ett raveparty i Berlins sunkigaste kvarter. Galet men livsbejakande.
Marianne hade aldrig jobbat med Sven Wollter tidigare. Hans yrkesskicklighet imponerade.
– Sven är eller var ju en lysande aktör, säger Marianne.
– Han låg och läste manus på natten och hade ändrat både sina och ibland även mina repliker på morgonen. Men det var bara att ta det. Det var mestadels bättre.
Filmens Malte är dödsmärkt av cancer och har beslutat sig för att avsluta livet på sina egna villkor. I det här fallet på en klinik i Schweiz. Skådespelaren Sven Wollter var visserligen jämngammal med rollfiguren Malte men åldern var inget han ville ha några favörer för.
– Jag tar ju gärna stöd av en arm när jag ska upp i bussen och sådär men skulle man hjälpa Sven, då sa han tack jag går själv. Han var stolt, ville inte ha några epitet som hade med ålderdom att göra, säger Marianne Mörck.
– Men vi hade goa stunder, han kysstes väldigt bra. Det var charmigt roligt.
Hur ställer du dig själv till aktiv dödshjälp?
– Man ska absolut ha rätt att bestämma över sitt eget liv. Det ska väl inte någon lag bestämma. Men det ska ju gås igenom från fall till fall, säger Marianne.
– Men om jag inte orkar längre och har levt ett så kraftfullt liv och gjort allt. Och jag inte orkar längre. Då har jag rätt att somna in.
Är inte yngst i ensemblen längre
Marianne, 72, säger att hon är i den åldern när folk omkring henne går bort. Hon spelade mot Lill-Babs i Bonusfamiljen. De blev nära vänner. När Lill-Babs dog 2018 beskrev Marianne henne som den storasyster hon aldrig haft.
Marianne Mörck är inte rädd för döden. Den är lika naturlig som livet.
– Jag har alltid varit liten, yngst och fått stipendier. Nu är jag äldst och de jag jobbar med försvinner liksom. Sen har jag det bakom mig att jag arbetat på Sahlgrenska sjukhuset. Jag har tagit hand om döda människor, har haft halvdöda människor i min famn. Jag är inte rädd för sådant och vet att det kommer att hända, säger hon.
– Sen finns ju sorgen att människan inte finns kvar. Det är vi som mår värst, vi som finns kvar.
Fast det där med att Marianne alltid är äldst stämmer inte riktigt. Våren 2023 ska hon göra Funny Girl med Ann-Louise Hanson, 78, i ensemblen.
Att sörja vänner som gått bort är inte detsamma som att sluta leva. Det gäller ju att "knipa ur det sista ur det sista av livet". Och Marianne Mörck har mycket kvar att hinna med. Bland annat med att reda upp i hobbyverksamheten.
– Ja, jag har ju 35 000 kinderäggsfigurer här. De ska jag ju sortera när jag blir gammal. Och jag vet inte hur gammal jag ska bli.
Dyrkar att få vara själv-med Pysen
Men Marianne Mörck värderar sin tid högt. Hon tackar till exempel nej till saker som slukar för mycket restid. Som till exempel boksläpp i Stockholm.
– Då får jag åka nio timmar tåg. Det har jag inte tid till och så är jag inte speciellt social. Säg att jag åker upp för att vara med i ett radioprogram och så blir det fyra minuter i inslaget. Det blir för dyrt för mig.
Det osociala draget är svårt att ana i hennes offentliga gärning. Men när Marianne Mörck inte jobbar på annan ort är hon helst ensam hemma med katten Pysen. Den sidan av pandemin kunde hon uppskatta.
– Jag dyrkar ju att få vara själv, säger hon.
Det osociala draget innebär att hon skyr premiärfester och mingel. Det blir för uttröttande att svara på samma frågor om och om igen. Familjen har varit hemma i huset på julfirande men annars är det bara Marianne och Pysen.
– Jag har bott här i 30 år och aldrig haft någon på middag här. Jo, jag har haft barnen och deras familjer här på julfirande och då vräker vi på.
– Men jag har inte ens en soffa här. Jag har sängen, en flygel och mitt matbord.
Ja, vad mer behöver man?
– En micro.