Maria Sundbom Lörelius: Midsommar är speciellt när man är från Dalarna!
Maria Sundbom Lörelius har jobbat som skådespelerska ända sedan hon gick ut Scenskolan i Malmö 2001 – framför allt inom teatern.
Men det är först på senare tid som 45-åringen slagit igenom ordentligt och blivit ett känt ansikte landet över – genom flera stora roller i tv-serier som ”Dejta” och ”Innan vi dör” på SVT.
– Nu märks det vilken stor genomslagskraft tv har, inte minst efter ”Dejta” är det många personer som kommit fram till mig och pratat. En kvinna berättade att hennes man inte alls ville titta på serien först, men sedan kollade på ett avsnitt – och att de därefter skrattat gott tillsammans. Sådant är så roligt att höra, ler Maria.
Hon tycker att det var väldigt kul att agera karaktären Ella – inte minst eftersom den ligger henne betydligt närmare än andra roller under de senaste åren.
– Jag har ju också varit ensamstående mamma innan jag träffade Emil, och är en ganska enkel person och har mina fel och brister – som jag inte är rädd för att visa.
Rollerna i ”Innan vi dör” och ”Störst av allt” var strama, iskalla och hårda kvinnor, långt från henne själv, menar Maria.
– Sådana är förstås utvecklande och inspirerande att gestalta också – men jag trivs så bra med Ella och hennes tillkortakommanden. Jag gillar även det udda och annorlunda, det får gärna vara lite skevt.
Farlig roll i "Innan vi dör"
Maria berättar att folk hon möter agerar lite olika beroende på vilken serie hon är aktuell med för stunden.
Det är verkligen tur att jag inte är samma person privat som de jag agerar ...
– När ”Innan vi dör” visades verkade en del nästan lite rädda ut när de såg mig på gatan. Lena som jag spelade där var ju en livsfarlig kvinna i en gangsterkartell. Pratade jag med någon kunde jag få höra: ”Men du verkar ju trevlig”. Det är verkligen tur att jag inte är samma person privat som de jag agerar ...
Något sådant behöver hon inte få uppleva med ”Dejta”.
– Nej, men där kan det bli andra missförstånd i stället. Jag och min make pratade med ett trevligt par när vi var ute och seglade nyligen. Mannen tyckte att han kände igen mig och undrade om jag inte var med i ett dejtingprogram på tv. Jag vet inte om han trodde att det var ett sådant realityprogram och att jag försökte träffa en ny partner.
Se också! Hedda Stiernstedt om familjens oro:
Maria fick förklara att det bara var fiktion.
– Men kollar man bara en kort stund kan man ju få det intrycket, då min rollfigur är ute på nätet och dejtar olika män.
Dejtar inte som i "Dejta"
Maria och Emil blev dock inte tillsammans genom någon dejtingapp.
– Nej, jag har absolut inget emot det – men tror att det kan vara svårt att träffa någon på nätet när man är en offentlig person. Fast jag har aldrig provat. Jag träffade Emil 2016 och så gifte vi oss i augusti förra året i Sundborn där jag har mina rötter.
– Det var helt fantastiskt. Emil är den jag kommit närmast och kunnat vara mest sårbar med någonsin i en relation.
Bodde i kollektiv
Maria är född i Uppsala – men flyttade som åttaåring till Sundborn, två mil utanför Falun i Dalarna, med sina föräldrar och två bröder.
– I Uppsala bodde vi i ett kollektiv och under uppväxten i Sundborn blev det som ett familjekollektiv med mormor och moster med familj på samma gård. Min morfar dog tidigt.
– Det var helt underbart att alltid ha någon hemma att prata med – och härligt med en massa djur. Som mest hade vi 70 får, en hel del hönor, hundar och katter.
Det betydde mycket för henne att bröllopet ägde rum just där – utomhus på gården och festen hade de i en stor loge.
Så gott som alla högtider firas där – och midsommar håller Maria som störst av dem alla.
Är man från Dalarna är ju midsommar väldigt speciellt, jag tycker faktiskt att det till och med slår julen.
– Är man från Dalarna är ju midsommar väldigt speciellt, jag tycker faktiskt att det till och med slår julen. Älskar att det är ljust nästan hela natten och det ser ut som att älvorna dansar över åar och sjöar.
- Och det finns så starka traditioner. Mamma bär alltid folkdräkt – precis som mormor och hennes mor gjorde när de levde – hon hade den även under vårt bröllop. Den betyder något extra.
Klär egen midsommarstång
Firandet startar med att familjen klär en egen midsommarstång och binder kransar att ha runt huvudet.
– Oftast börjar det ju regna någon gång på dagen, så då får man gå in en sväng, skrattar Maria.
Till lunch serveras sill och färskpotatis, samt en del andra klassiker på smörgåsbordet som Janssons frestelse och köttbullar.
– Därefter är vi alltid med på byns firande med dans runt stången och det finns allt från lotterier till fiskdamm.
2018 fick jag äran att hålla i det årliga midsommartalet. Det gäller att försöka göra det på ett lättsamt vis – både intressant och roligt. Men jag tror att jag fick ihop det ganska bra. Att hålla tal är ju inget man gör så ofta.
Festligt i Sundborn
Till middagen har det ofta blivit egen lammstek, men numera har hennes föräldrar avvecklat djurhållningen.
– På kvällen är det fest – och vi kör olika lekar, har en tipsrunda med frågor och annat kul. Jag ser verkligen fram mot midsommar, den helgen betyder mycket för mig sedan många år tillbaka.
– Och vi brukar vara en hel del under vår semester i Sundborn. Det blir det i sommar också – men också en del segling. Min man har en segelbåt och det är underbart att åka runt i Stockholms skärgård. I fjol seglade vi också ner till hans föräldrar i Västervikstrakten.
Mamman är dalkulla
Marias mamma är dalkulla från början och jobbade som socionom, medan pappan är norrlänning från Luleå och var sociolog till yrket.
Vi hade ingen skådespelare i släkten och när jag var liten visste jag nog inte ens att det var ett yrke man kunde livnära sig på.
– Vi hade ingen skådespelare i släkten och när jag var liten visste jag nog inte ens att det var ett yrke man kunde livnära sig på. Men när jag gick i åttonde klass provade jag att spela amatörteater i Falun och fastnade direkt.
– Sedan blev det Teatergymnasiet i Örebro och ett par olika folkhögskoleutbildningar innan jag kom på Scenskolan i Malmö.
Hon har också hunnit med att prova andra yrken, som exempelvis personlig assistent – något hon tyckte var nyttigt och givande.
Det första fasta jobbet var att bygga upp Ung Scen / Öst i Linköping – där hon var med på flera föreställningar under två års tid. Sedan blev det Riksteatern i Stockholm och Uppsala Stadsteater.
– Jag har aldrig varit karriärist, det är inte viktigt för mig. Har aldrig varit ute efter att bli känd, utan hållit på för min stora kärlek till teatern. Ingenting har varit självklart för mig – då jag inte kom från ett teaterhem och var en teateranalfabet.
Fick en Guldbagge
Maria lockades ändå att prova både film och tv – med mindre roller i exempelvis ”Solstorm” och ”Lasermannen”.
2017 kom det stora genombrottet på bioduken – då hon belönades med en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i filmen ”Flickan, mamman och demonerna”.
– En fantastisk ära och bekräftelse. Det var en ganska smal film, men ack så viktig – då den handlar om hur det är att som barn växa upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa.
– Suzanne Osten regisserade och den handlar om hennes barndom. Efteråt har jag varit runt i olika skolor i Sverige och berättat om det mycket betydelsefulla ämnet.
Spelade Suzanne Osten som barn
Maria agerade Suzannes mamma – medan hennes dotter Esther spelade Suzanne som liten.
– Det var både väldigt omtumlande och roligt att spela mot sin dotter, hon var bara åtta år då. Vi var ju kollegor under arbetets gång – men samtidigt lyste det ofta igenom att jag även är mamma. Funderade på om hon ätit ordentligt, behövde gå på toa och liknande, berättar Maria och skrattar.
För tillfället är det bara Maria som står för skådespeleriet i familjen.
– Esther fokuserar på dansen i dag, vilket hon tycker är jättekul. Min man är ju lite i samma bransch som mig – han arbetar som inslagsproducent åt ”Postkodmiljonären” på TV 4.
Efter att ha träffats i familjens lägenhet i Skarpnäck tar vi en sväng in i gigantiska Nackareservatet precis intill – där Maria fotas med midsommarkrans på huvudet.
– Jag är en riktig skogsmänniska, naturen är viktig för mig och jag älskar verkligen att gå runt här. Något jag fått med mig från Dalarna.
– Perfekt nu när vi skaffat hund också, finns massor av slingor att promenera på. I stillheten blir jag lugn och får perspektiv, ler hon.
Foto: Peter Ericsson
