Julis månadssten – Rubin
Det glödande skimret, fluorescensen som kan uppstå när rubiner träffas av ljus, skapade myten att det fanns en evig eld inuti stenen. Det var en eld som aldrig kunde släckas och inte heller täckas över; den lyste igenom allt. Och så stark var dess kraft att om rubinen sänktes ner i vatten började vattnet koka!
Stenens otroliga egenskaper
Stenen sades också skydda bäraren mot kroppslig och själslig ohälsa. Den övervann onda tankar, skingrade melankoli och löste trätor, gräl och stridigheter. Men det är bara en bråkdel av alla egenskaper som tillskrivits stenen, många av dem motsägelsefulla som varm kärlek och värdighet parade med vrede och blodshämnd.
Med en så diger agenda krävs förstås en tålig sten och idet avseendet ligger rubinen väl till. Den är slitstark och motståndskraftig, hårdheten hamnar näst överst på Mohs’ skala, vilket utöver den fängslande färgen har gjort den till en av världens mest uppskattade ädelstenar.
Vart kommer den vackra stenen från?
Rubinen tillhör materialet korund och den röda färgen bildas av små inlagringar av krom. Stenar bryts på många platser, bland annat i Indien, Afghanistan och Pakistan. Fina rubiner kommer från Thailand, Sri Lanka och Tanzania, men det är runt Mogok-området i norra Myanmar, tidigare Burma, som de mest åtråvärda stenarna produceras. Här finns en välavvägd mineralbalans som genererar en klar, djupröd färg med svag dragning åt blålila. Expertis brukar kalla den duvblodsröd. Och finare kan det inte bli!
Några av världens mest berömda rubiner, bland andra Carmen Lucia Ruby på Smithsonian i Washington och den extremt dyra Sunrise Ruby som såldes på auktion för mer än trettio miljoner dollar är klassade som duvblodsröda. Men de är också väl tilltagna, över tjugo carat styck, vilket är mycket ovanligt. De flesta rubiner når sällan över tio carat.
Namnet rubin härstammar från latinets ruber som kort och gott betyder röd. Och någon annan färg kommer inte i fråga. Därför är också färgen det viktigaste kriteriet närrubiner värderas. Färgen ska vara djupröd, men inte så djup att den blir mörk eller drar mot brunt, och inte heller så ljus att den tangerar rosa. Transparensen å sin sida får inte påverkas av grumligheter eller alltför tydliga inneslutningar. Rubiner har nästan alltid inneslutningar, vilket inte räknas som direkta skönhetsfel om de inte är mycket påträngande. Dessutom vet skickliga ädelstensslipare hur man får fram det bästa ur varje sten.
Andra tilltalande egenskaper som värderas högt är den ovan beskrivna fluorescensen som i viss belysning får en riktigt klar och färgmättad rubin att skimra. Men transparens är ingen självklarhet, det finns även opaka rubiner. Bland dessa står stjärnrubinen i en klass för sig. Genom naturens nyck har den begåvats med symmetriska spetsar av titanoxiden rutil och vid vissa ljusförhållanden framträder spetsarna som en vit sexuddig stjärna. Det är en sällsynt och dyrbar sten.
Rubiner har alltid varit eftertraktade, fast sällan ekonomiskt överkomliga för flertalet. Men som med så mycket annat har den saken ändrats. Vid det här laget vet vi att värmebehandling sedan länge är en accepterad metod för att förstärka ädelstenarnas färger och att den idag är mer regel än undantag.
Det räcker förstås inte. Uppfinningsrikedomen är stor och det finns även andra, inte alltid lika accepterade, sätt att snygga till stenar av lägre kvalitet. I det här fallet kommer man inte långt med smaragdernas oljebad, rubinen klarar tuffare tag än så och då kan en glasfyllning bli aktuell. Behandlingen innebär att smält glas tillsätts under värme. Glaset täpper igen sprickor och håligheter som annars skulle ha gjort rubinen oanvändbar som smyckesten, och den blir dessutom klarare och får en annan lyster.
Rubiner kan också färgförbättras genom tillsatta kromoxider. Där experten direkt upptäcker vad som är vad, ser den oinvigde köparen enbart en vacker sten till ett attraktivt pris. Det gamla rådet att alltid ställa frågor, begära behandlingsintyg eller liknande vid ädelstensköp står sig fortfarande väl. Viktigast är inte vilken typ av sten man väljer. Det viktigaste är att du som kund betalar ”rätt” pris och är nöjd med köpet.
Både slitstarka och känsliga
Rubiner är slitstarka stenar som tål att rengöras i varmt vatten med diskmedel och mjuk borste. Det gäller även värmebehandlade rubiner, men glasfyllda eller färgförbättrade stenar får man se upp med. De är känsligare och kan mista färgen eller gå sönder vid oförsiktig hantering. Rengör dem varsamt med en fuktad, väl urvriden duk.
Globalt glitter
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.