Malin Karims insikt under semestern med barnen: ”Börjar kännas mer som en börda”
I en krönika i tidningen Mama skriver trebarnsmamman Malin Karim om de förbjudna känslorna under sommarledigheten med barnen.
”Packningen för ett enda 'spontant' dopp övergår ens förstånd”, skriver profilen i sin ärliga text.
För många innebär sommaren och semesterveckorna lite välförtjänt avkoppling från ekorrhjulet och den hektiska vardagen. Man kommer ner i varv, man kanske återhämtar sig från en intensiv vår, man njuter av oplanerade dagar och passar på att göra härliga aktiviteter som man annars inte hinner.
Men den romantiska bilden av semestern stämmer inte alltid överens med verkligheten. Speciellt inte för föräldrar till unga barn. Något som författaren Malin Karim nu öppnar upp om i en krönika skriven för tidningen Mama.
Alexander och Malin Karims liv som trebarnsföräldrar
I fjolårets säsong av den populära tv-serien Tillsammans med Strömstedts fick svenska folket lära känna The Swarm-aktuella skådespelaren Alexander Karim och hans hustru Malin Karim närmare.
I avsnittet delade paret öppenhjärtigt med sig av privatlivet och vardagen som trebarnsföräldrar till de gemensamma barnen Alba, Elias och Louie.
Men familjelivet är inte alltid en dans på rosor. Ibland kan även semestern kännas som jobb, trots att man gång på gång intalar sig att ”inga måsten”-tillvaron existerar och är så där alldeles rosaskimrande.
I en krönika i Mama skriver Malin Karim om insikten hon fick under årets sommarledighet – nämligen en stark längtan efter rutiner, höst, jobb och vardag.
”Ett barn vill bada hela tiden och det vet vi ju alla hur mycket som krävs för att ta sig ett spontant dopp. Det är inte bara att hugga en handduk och sticka. Det är handduk, extra handduk, ombyteskläder och extra skor samt strumpor eftersom barnet har en särdeles svårartad aversion mot sand på fötterna. Packningen för ett enda 'spontant' dopp övergår ens förstånd”, skriver hon inledningsvis när hon refererar semesterveckorna. Igenkänningsfaktorn är hög.
Förbjudna insikten under semestern: Trött på det här
Hon fortsätter med att beskriva de förbjudna känslor som sakta med säkert infann sig. Förbjudet för att man inte får klaga på något av de allra heligaste vi har i det här landet; semestern.
”Sen går det bara utför. Vi blir sockerstinna av all njutglass för Thomas Ledin, den jäveln, har lärt oss alla att sommaren är kort och Gud nåde den som inte njuter adekvat. Föräldrar börjar räkna sockerintag och sätta regler som nu helt plötsligt går stick i stäv med de första veckornas 'äh det är ju ändå sommarlov så låt gå'-mentalitet. Läggtid är ett minne blott. Ingen vet när någon sover och alla rutiner har flutit ut i allt njut som nu börjar kännas mer som en börda än en blessing”, skriver Malin och sätter fingret på något väldigt mänskligt. Att för höga förväntningar kan måla även den härligaste av verkligheter i dålig dager.
Hon fortsätter med en utläggning om varför semestern fått henne att utveckla en längtan efter mörka höstnätter:
”Det är nu det händer. På ytan ler jag och packar hurtigt strandväskor men inombords. Inombords pågår ett uppror. En förbjuden längtan. Efter gympapåsar, fruktlådor, komma ihåg och evighetsväckningar. Jag vill inte se fler bryggor i solnedgång. Krabborna får fiska sig själva. Och om någon enda människa kommer med en glass till så ska jag trä den på dess huvud som en mycket liten hatt. Jag vill ha vardag. Jag vill ha mörka kvällar. Ja, ni hörde mig. Jag vill ha mörker! Jag vill sitta inne med ett litet ljus och kura skymning klockan tre på eftermiddagen. Hej då sommar, välkommen höst!”