Malin Berghagen har träffat kärleken igen
Finns det några laster alls i Malin Berghagens sätt att leva?
– Jodå. jag har absolut laster. Jag tycker till exempel alldeles för mycket om choklad. Och bröd. Men jag åkte på mitt första hälsohem redan som 15-åring. Jag kände direkt en kärlek och har sedan dess varit intresserad av naturliga vägar för välmående. Att bygga upp en hälsosam grund blev till ett självklart val. Det är som att be sina små barn att borsta tänderna: det tjatas och efter en tid sker det per automatik och blir något du inte kan vara utan.
Malin har sedan ett par dagar tillbaka gått in i en period av fasta. Något hon som kristen gör varje år 40 dagar innan påsk.
– Det kan handla om att sluta svära under en period eller att kanske sluta äta socker, fett och kaffe. Just i år har jag bestämt mig för att ge min lever extra mycket kärlek. En stillasittande livsstil, dålig kost, miljögifter eller användning av kemikalier är bara några faktorer som kan göra att levern får det tufft och hindrar den från att genomföra sina plikter ordentligt. Det är det organ som tar hand om alla gifter som vi stoppar i oss.
Se också: Detta är Malin Berghagen
Malin Berghagen är kristen
Kristen har Malin kallat sig ända sedan hon var liten. Hon är döpt och konfirmerad och ”gillar Honom”. Hon menar att kärnan i kristendomen, islam och buddismen är genomgående kärlek, respekt och att vara sann.
– Jag tänker att det finns oxfilé över hela världen, vi kryddar den bara på lite olika vis. Skulle jag bo i en annan kultur hade jag kanske trott på Buddha. Men Dalai Lama sa en gång att om du inte vet vilken religion du ska tillhöra välj då den tradition som finns i ditt land. Jag har alltid, ända sedan jag var liten, känt en stor trygghet i alla andliga rum och jag känner en närhet med Gud, förklarar Malin.
Jag hade lovat att ta hand om mamma och pappa när de blev äldre
Malin och yngsta sonen Isak bodde i Palma Mallorca men är nu tillbaka i Sverige igen. Hon berättar om hur hon trivdes med lugnet, kraften och klimatet som råder där, men viktigare saker tog henne därifrån.
– Jag hade lovat att ta hand om mamma och pappa när de blev äldre och jag hade sagt till mamma att hon inte skulle behöva hamna på ett ålderdomshem. I januari 2018 sa min magkänsla att det var dags att flytta hem. En månad senare blev mamma sjuk.
Sörjde mamma Lill-Babs
Två månader senare dog Lill-Babs. Malin berättar att hon hade svårt att släppa Mallis helt och hållet och efter sin mammas bortgång återvände Malin flera gånger till Palma.
– Rent känslomässigt var det svårt att släppa taget och det var ganska skönt att få komma tillbaka dit och få sörja lite ifred, bort från uppståndelsen som var här hemma. Det blev en fin tillflyktsplats.
Som den känslomänniska Malin är har hon grubblat, funderat och oroat sig mycket i sitt liv. Men med tid och erfarenhet har hon lärt sig hantera sin oro.
– Det är en inställningsfråga. Jag har lärt mig att det finns inga problem, bara lösningar. Det handlar bara om att hitta dem. Vi är duktiga på att göra antaganden och har en längtan efter att höra till. Därför är det lätt att överanalysera folks blickar och kommentarer. Att inte påverkas känslomässigt är en bit som jag har fått jobba med.
Jag vill vara som min mormor
Främst har Malin oroat sig för sina barn och att det ska hända dem något. Samtidigt har hon jobbat med att släppa kontrollen så att de ska få känna sig fria och upptäcka världen. Som mamma har Malin fått höra av sina barn att hon är för snäll.
– Jag är inkännande och inlyssnande. Ibland kan jag nästan gå in i en professionell roll. Jag har ett behov av att lösa barnens problem och de har skämtsamt sagt att de inte är mina klienter.
Vem är Malin Berghagen?
- Namn: Malin Berghagen.
- Ålder: 54 år i maj.
- Familj: Fästmannen Martin Charlton 49, och barnen Christoffer 34, Love 30, Linn 25 och Isak 18.
- Bor: På Östermalm i Stockholm.
- Yrke: Levnadskonstnär, inspirationsförfattare och yogainstruktör.
- Aktuell med: Blogg, podd och en uppdaterad upplaga av Mallorca i mitt hjärta.
Malin har funderat kring hur vi föräldrar ofta applicerar våra egna drömmar på våra barn.
– Det började när ett av mina barn vid något tillfälle sa till mig ”Det där är din dröm om mig, mamma”. Jag vill att barnen ska känna att vilken väg de än väljer i livet så kommer jag lyssna, prata och hjälpa dem att förverkliga sina mål. Inte mina. Jag kommer ifrågasätta, men främst för att de själva ska märka om deras tankar är väl grundade i deras själ. Men det viktigaste av allt är att de varje dag känner att de utvecklas.
Inga barn hemma längre
Malin berättar om sin son Isak som spelade fotboll innan han kunde gå och ägde över 20 fotbollar innan han var fem.
– Alla trodde att han skulle bli fotbollsproffs, det fanns inget annat i hans värld under hela hans uppväxt som var så viktigt som fotbollen. Och pappa Tommy Nilsson var glad och tänkte att det var ekonomiskt sett ett bättre val än att gå i hans fotspår som musiker, säger Malin och skrattar.
Plötsligt la Isak la av med fotbollen.
– Han tyckte det blev för hårt och han, som är väldigt känslig som person, började istället fokusera på musik och filosofi. Vem vet, kanske blir han psykolog till slut? Eller, till pappas förtret, musiker även han? Vi får inte styra våra barn, bara stå där och lyssna. Livet ville kanske att han skulle upptäcka något annat.
Isak bor nu på internat och plötsligt hade Malin inga barn hemma längre. Att blicka fram emot en tid som farmor eller mormor känns inte främmande...
– Jag vet precis hur jag vill vara mot mina barn och barnbarn: Som min mormor. Hon kom så fort mamma behövde hjälp, lagade god mat och stannade så länge det behövdes.
Malin berättar att Lill-Babs älskade sitt jobb och sin publik och att hon tyckte tiden inte riktigt fanns där för barnbarnen.
– De sista åren yttrade mamma sitt dåligt samvete över att hon inte varit den goda farmor och mormor som hon önskade. Mina barn däremot har alltid sagt att hon var den bästa mormor de kunde få. De fick alltid bo hos henne hur mycket de ville. Och när jag jobbade kom hon till Mallorca och var barnvakt åt Isak. Hon tyckte inte att hon räckte till och jag tänker att i hennes fotspår vill jag inte gå när det kommer till den biten. När den dagen kommer kanske jag bara slutar med bloggandet och sociala medier, startar ett fik och finns där för mina barnbarn när de behöver mig. På samma vis som mormor fanns där för oss.
Malin Berghagen blir gråhårig
Men yogan och skrivandet kommer Malin förmodligen fortsätta med ända tills hon stupar. Hon har yogat i 22 år och lärt ut till andra i 19.
– Yoga handlar om att komma i kontakt med sig själv och att hålla sig frisk. För mig som troende, handlar det även om en stund av tacksamhet och ödmjukhet. Yoga är något som alla kan göra, oavsett om du är kristen, buddist eller ateist, ung eller gammal.
Runt 40 började Malin få sina första gråa hårstrån och idag är hon 70% grå. I år tog hon, efter över 10 år av färgande, beslutat att göra resan och gå till helt gråhårig.
– Jag tog egentligen beslutet innan mamma gick bort, men kände att det inte var läge att bli grå i den sorgefas som jag befann mig i just då. Men nu har jag hittat en bra frisör som hjälper mig i min resa mot att successivt bli grå. Främsta orsaken är att jag är så trött på att hålla på att färga håret. Dessutom tycker jag det är fint med grått hår, en bonus är ju att det också är på mode nu.
Nej, Malin har inga problem med att bli grå, inte heller med att åldras.
– Det är klart: om jag står och stirrar mig blind på min grubbel-rynka i pannan mår jag sämre än om jag fokuserar på min utstrålning.
Träffade en ny man
Mitt i den värsta sorgen efter Malins mamma dök kärleken plötsligt upp. Under en middag, endast några veckor efter Lill-Babs död, träffade Malin sin Martin.
– Jag var väldigt ledsen och egentligen inte alls i fas att träffa kärleken. Martin satt bara där, en buisnesskille i kostym med rakat huvud. Inte alls som den typ av män - surfare och musiker - som jag tidigare förälskat mig i.
Men Malin beskriver hur hon drabbades. Hårt och mycket. Och hur hon fick en känsla av ”Håll om mig”.
– Han var supercharmig, trygg och vältränad. Det var väldigt olikt mig, som annars grubblar och går långsamt fram, men jag tänkte inte så himla mycket denna gång utan bara kastade mig ut. Jag tänker att det var mamma som sände ner Martin som en ängel till mig mitt i sorgen. Kristin frågade mig vad mamma skickade till henne och jag sa att hon ju fick Let's dance.
Det har nu gått två år sedan Malin och Martin blev ett par. Och direkt hittade de en skön nivå i relationen. Malin menar att de kunde slippa funderingar som ”Vet vi att vi vill leva med varandra livet ut?” eller ”Vill vi ha barn tillsammans?”. De befann sig båda i samma fas i livet och kunde, till skillnad från när man ses i yngre ålder, fokusera mer på ”här och nu”.
– Martin blev min bästa vän. Han kysser gott och vi vill uppleva livet tillsammans. Vi sa redan då att om det blir ett eller 10 år får vi se.
Malin berättar att efter bara fem månader reste de iväg på en hälsoresa med inriktning på parterapi. Hon menar att det var det bästa de gjort.
– Vi kunde inte fått en bättre grund. Vi hoppade över stadier av tjafs, hur och vad vi önskar av varandra och gick direkt in på kärnan.
Ska gifta sig
Malin medger att de på många plan är väldigt olika, inte minst när det kommer till hur man visar kärlek, passion och uppskattning. Men de har också massor gemensamt.
– Vi gillar film, musik och att spela kort. Vi tycker om att träna eller vara i naturen. Och båda älskar att resa. Martin och jag har bra snack och vi respekterar varandras olikheter. Måste jag tycka att han ska vara lika spirituell till exempel? Jag tror på på Gud och han tror på vetenskapen. Martin är köttätare och jag är vegetarian. Han tar en öl när vi går ut, jag dricker en kopp te. Han är här och nu. Jag är en känslomänniska. Han är väldigt fysiskt. Jag har ett större bekräftelsebehov av att bli lyssnad och sedd.
Han var supercharmig, trygg och vältränad
Under parterapin sa Martin och Malin att de skulle lova sig åt varandra ett halvår åt gången.
– Jag minns hur Hanna Hedlund berättade för mig hur hon och Martin (Stenmarck) brukade säga till varandra ”Jag älskar dig idag”. Då fattade jag inte alls det där. Men de har ju så rätt. Jag har förlorat två nära människor. Vet att allt kan ta slut så fort. Martin och jag tänker att vi tar ett tag i sänder och då har vi inga andra dörrar på glänt och värnar fullkomligt vår relation. Från början tog vi 6 månader åt gången. Men idag säger vi att vi ska ge varandra 1 år i taget.
Martin har friat till Malin och hon har sagt ja. Malin berättar att de verkligen älskar varandra, men att till skillnad från tidigare förhållanden har passionen vuxit sig fram. Den där blixtförälskelsen som man kände som ung handlar nu istället om visdom och en kärlek som är byggd på respekt.
– Det härliga är att förälskelsen och passionen nu växer sig större ju mer tid vi tillbringar med varandra.
7 frågor till Malin Berghagen
Hur är din relation till media?
– För tillfället är det rätt lugnt. Jag har typ aldrig tittat på löpsedlar. Anledningen till att jag fortsätter finnas med i media är att jag vill göra något gott av mitt kändisskap som jag fått som arv. Numera kan jag använda mitt kändisskap genom att själv uttrycka det jag vill genom sociala medier och jag hoppas att jag kan inspirera och ge verktyg till människor genom dessa olika kanaler.
Vad skrämmer dig?
– Döden. Inte min egen, men att plötsligt bli utsatt för den. Jag har varit med om det, att plötsligt hitta någon död, och det traumatiserade mig. Just nu är jag extra rädd att det ska hända pappa något.
Hur är din och Lasse Berghagens relation?
– Pappas och min relation blev ännu starkare efter mammas död. Vi pratar ofta i telefon och små spontana träffar med kramar på stan kan sluta i att vi sitter och dricker vin på en uteservering i timmar.
Vem av alla i världen skulle du helst vilja ha en middags-dejt med?
– Trevligast skulle nog vara att sitta ner med Oprah eller någon annan, vars tänk jag kan förstå. Men nej, jag skulle hellre sitta ner med Trump bara för att få en möjlighet att förstå hur det ser ut i hans tänkevärld. Dessutom skulle jag vilja ha med mig Martin och min yngsta son som har väldigt många starka och konkreta frågor och åsikter. Själv skulle jag nog mest analysera och betrakta samtalet.
Vad ger dig livsglädje?
– När mina barn mår bra, tid med Martin och när jag får uppleva livet, som kan handla om solnedgångar eller en riktigt bra cappuccino.
Vad betyder dina väninnor för dig?
– De betyder massor för mig. Framför allt de som älskar mig som den jag är. Jag kan lätt försvinna i min egna bubbla med jobb, Martin, barnen eller mitt skrivande. Men när jag kommer ut igen är jag ”all in”. Jag kräver inte av dem att de vara på något sätt. Jag litar på de möten och den relation vi har som grund. Mina vänner är alla väldigt olika varandra. Jag tycker om det. Det ger ett berikande liv. För det är genom olika samtal vi växer som människor.
Hur tänker du dig ert framtida bröllop?
– Hahahah, det är mitt och Martins och bara vårt. Ni andra får se det när den dagen kommer.