Magnus Carlson fyller 55: ”Jag är jordnära, som folk är mest”
– Jag vill leva i samklang med naturen, säger han.
Genom fönstret hemma skymtar vidsträckta åkrar och höga fjäll. Sedan två år tillbaka bor artisten Magnus Carlson i Jämtland. Familjen har köpt en hästgård och själv har han börjat odla.
– Förr åkte jag till landet på semester, nu är det min vardag. Jag kallar mig månskensbonde och vankar ofta omkring i potatislanden.
Runt gården ligger ett par hus utspridda och grannsämjan är god.
Ingen höjer på ögonbrynen för att en artist har flyttat till byn.
– Jag är inget premiärlejon utan väldigt jordnära. Som folk är mest, helt enkelt.
Men han har fortfarande en fot kvar i storstaden.
– Jag får min dos av sus och dus på turnéerna.
Sedan 25 år tillbaka är han frontfigur i Weeping Willows. Bandet bildades av en slump. Magnus Carlson jobbade som bartender på krogen Kvarnen i Stockholm, som på 1990-talet var något av ett epicentrum för musiker. Här hängde Bob Hund, Popsicle och The Nomads efter sina spelningar. Det var högt i tak och musikreferenserna sprang ur punkens tanke om allas rätt att uttrycka sig.
Weeping Willows repade i källaren
Kanske var det därför bartendern Magnus Carlson vågade ta ton.
– Jag ställde mig på bardisken och sjöng Elvis ”In the ghetto”. Jag hade nog ett visst behov av ett synas, men mest var det på kul.
Det blev starten på hans karriär som artist.
Ett tomt källarutrymme, våningen under baren, blev Weeping Willows replokal och musiken var influerad av amerikansk country och brittisk indiepop.
– Än i dag är vår musikstil svårbestämd. När folk som inte känner till oss frågar vad vi spelar vet jag aldrig vad jag ska svara.
Kanske är det därför, menar han, som bandet ofta går under radarn.
– Vi spelas knappt på radion och vinner aldrig några priser, men sålde ut Globen tre kvällar i rad. Det är ganska skönt. Jag är inte fåfäng på det sättet och behöver inte hyllas. För mig spelar det ingen roll om jag står på en ölback i ett hörn eller på en stor scen med 20 000 i publiken.
Han fortsätter:
– Vissa älskar glitter och glamour, men det har aldrig varit min grej. Jag finns inte på sociala medier och vill slippa all hets runt omkring. Jag tycker bara om musik.
Växte upp i Tumba
Magnus Carlson växte upp i förorten Tumba i Stockholm.
– Jag hade inga syskon och spenderade mycket tid ensam på mitt rum. Musiken blev min kompis och jag älskade mina LP-skivor och kassettband.
När han var nio år gammal hörde han punk för första gången.
– Min granne Lelle var barnvakt till mig och så fort mina föräldrar hade gått låste han dörren och satte på Six Pistols ”Pretty Vacant”. Vi lyssnade säkert 50 gånger på rad. Det var det tuffaste jag någonsin hört. Punkarna ville säga något, och den insikten bär jag med mig som artist. När jag skriver låtar vill jag förmedla en känsla och helst inte kasta bort tre minuter på nonsens.
Han ser låttexterna som en form av terapi.
– När mina föräldrar gick bort i cancer för ett par år sedan skrev jag en låt till dem. Varje gång jag sjunger den väcks minnet av mamma och pappa, den är ett destillat av mina tankar just då.
Låten han pratar om är ”Let go”, som släpptes 2019.
– Vi pratade igenom allting på slutet. Det är jag väldigt glad för och kanske kan låten öppna dörren så att någon annan gör samma sak.
På skivan ”After us” skrev han om sin oro för vår världs alla miljöproblem, något som han också avhandlade i ”Sommar i P1” för fem år sedan.
– Jag är artist, inte aktivist, men funderar mycket på människan kontra naturen. Jag tror att det är viktigt att fylla sitt liv med något bra. Det är sorgligt med folk som bara lever för sig själva, roffar åt sig och inte sparar något till dem som kommer efter.
Fakta. Magnus Carlson.
Fyller: 55 år den 3 augusti.
Gör: Artist.
Familj: Fru och två barn.
Bor: På en hästgård utanför Östersund.
Aktuell: Turnerar med bandet Weeping Willows.
Om att fylla 55: ”Det är inget att göra något åt. Förruttnelsen har börjat. Men jag lever ett fint liv och både jag och min familj mår bra.”
Så firar han födelsedagen: ”Med konsert i Falkenberg. Efter spelningen har jag bokat bord på en av mina favoritrestauranger. Jag brukar inte fira särskilt mycket, men när jag fyllde 50 ordnade mina vänner en överraskningsfest efter en Hammarbymatch. Det var en fin dag. Hammarby är en konstant i mitt liv och jag har fortfarande säsongskort.”
Födelsedagspresent han minns: ”När jag var fem år fick jag en Hammarbytröja av mamma och pappa. Det finns inspelat på kassett och jag skriker rakt ut av glädje. Fotbollen har gett mig otroligt mycket i livet.”
Oväntad talang: ”Laga mat, jag är en jävel på det. För mig är en middag ungefär som att skriva en låt: den ska vara kanonbra och ha ett innehåll.”
Akilleshäl: ”Jag borde verkligen sköta min egen hälsa bättre. Röra på mig mer. Speciellt nu när jag passerar 55.”