Lisa Carlehed är vår nya Kristina: "En dröm har gått i uppfyllelse"

År 1971 kom filmen Utvandrarna – baserad på Vilhelm Mobergs romaner, som etsade sig fast i den svenska folksjälen och blev Oscarsnominerad i flera kategorier.

50 år senare – närmare bestämt på juldagen – är det biopremiär för en nyinspelad version av den klassiska filmen.

Denna gång gestaltas de småländska bönderna Karl Oskar och Kristina Nilsson av Gustaf Skarsgård och Lisa Carlehed i stället för av Max von Sydow och Liv Ullman.

42-åriga Lisa Carlehed – född i Göteborg och uppvuxen i Karlstad – är en relativt okänd skådespelare i sin hittills största roll i karriären som den ikoniska Kristina (dock blir det inget ”Jag tyar inte mer, Karl Oskar”).

– Det var fullständigt fantastiskt roligt på alla sätt. Jag blev jätteglad när jag bjöds in på casting, men vågade inte tro att jag skulle få rollen. Eftersom jag älskade både böckerna och filmerna när jag växte upp var det som en dröm gick i uppfyllelse, ler hon.

Se också: 5 snabba med Lisa Carlehed

Efter reklamen: 5 snabba med Lisa Carlehed från filmen "Utvandrarna"

Till skillnad från den första filmen ligger fokus på Kristina – handlingen berättas ur hennes perspektiv.

Lisa ser en del likheter mellan henne själv privat och sin rollkaraktär.

– Hon kämpar verkligen hårt för sin familj, är mycket lojal och kärleksfull. Däremot är hon mer rädd för att kasta sig in i det okända än jag. Men det är ju inte så konstigt, då det var 1850-tal och man inte visste så mycket om omvärlden som vi gör i dag.

Mest gemensamt har de i det faktum att båda är utvandrare – och invandrare.

Kristina övertalades till slut av sin make Karl Oskar att lämna tryggheten i hemlandet – för att bege sig i väg på en lång resa med ett segelfartyg över Atlanten till Amerika.

Det här är Lisa Carlehed

Född: 15 juli 1979 i Göteborg.
Familj: Gift med Nicolei, som hon har döttrarna Alma (13) och Svea (11) med. I hushållet ingår även två katter – som saknar namn.
Bor: I en lägenhet i Nörrebro, Köpenhamn.
Intressen: Mitt jobb, resa, umgås med vänner, stil/mode, vintage.
Bästa egenskap: Givmild.
Sämsta egenskap: Otålig.
Största fobin: Kanske ingen fobi, men gillar inte ormar och spindlar.
Tyngsta lasten: Godis i alla former, gärna choklad.
Roligaste/tråkigaste hushållssysslan: Roligast är att göra det fint och mysigt, tråkigast att damma.
Aktuell med: Rollen som Kristina i Utvandrarna, som har premiär på bio den 25 december. Där spelar hon mot bland annat Gustaf Skarsgård (Karl Oskar), Sofia Helin och Tove Lo (artist som gör filmdebut).

Lisa sökte sig själv till den ryska teaterskolan GITIS Scandinavia i Århus 2004 – och har sedan dess till större delen varit bosatt och verksam i Danmark.

Även om det handlar om ett av våra närmsta grannländer märks det ofta att det ändå inte är som hemma.

– Trots att jag bott här i 20 år, varav flest år i Köpenhamn, påminns jag varje dag att jag inte är härifrån. Jag pratar bra danska, men folket hör på vissa uttal att jag inte är från Danmark från början (haha) och det finns en hel del skillnader mellan svenskar och danskar.

Laglydiga danskar

Många har säkert bilden av att en genomsnittlig och typisk svensk plikttroget följer lagar och regler, ställer sig sist i kön jämt och så vidare. Men Lisas bild är att danskar generellt sett är ännu mer laglydiga …

– Min uppfattning är att vi svenskar mer vill bestämma över vårt eget liv, att ingen annan ska bestämma vad vi ska göra. Något annat som skiljer är att danskar inte är lika vana att resa långt som vi. Och många danskar anser att vi svenskar är lite snobbiga och de vill inte se sig själva som lillebror – även om landet är mycket mindre.

Lisa träffade sin blivande man Nicolei då de studerade tre år i samma klass på teaterskolan i Århus.

Han utbildade sig sedan vidare ytterligare tre år till regissör – och efteråt har de jobbat tillsammans vid några tillfällen.

– Det är roligt att arbeta ihop, men blir inte så ofta eftersom Nicolei mestadels regisserar inom teatern och jag hållit mig till att spela in film. Fast jag skulle gärna kunna tänka mig att stå mer på scenen i olika uppsättningar i framtiden.

Stod på sig om svenska namn

Paret har två döttrar tillsammans – som heter Alma (13) och Svea (11).

– För mig var det viktigt att barnen fick svenska namn, så jag stod på mig och maken gick med på det. Det var med andra ord lättlöst, skrattar Lisa.

Eftersom de bor i Danmark, går på danska skolor och har danska kompisar blir det naturligt vilket språk barnen talar bäst.

Något som blev ännu mer tydligt under pandemin.

– Vi brukar åka till Sverige på bland annat olika lov och hälsa på mina släktingar. Men på grund av coronan kunde vi inte göra det på över ett år och en dag sa en av döttrarna lite oroande att hon tappat en del av sin svenska – trots att vi pratar det hemma.

Lisa ser sig som en lyhörd mamma – och vill ge utrymme.

– Både jag och Nicolei uppmuntrar barnen att bejaka sina egna personligheter, att de ska följa sina egna tankar, sätt att vilja klä sig med mera. Det är utvecklande och sådant vill vi inte styra dem över.

Och det gäller även valet av yrke.

– Visst är det roligt om någon av dem hamnar inom skådespelarbranschen som vi. Men hittills har ingen av dem visat något sådant intresse och det är helt upp till dem själva. Vi finns självklart där och stöttar oavsett vad väljer att satsa på.

Inspirerad av sin pappa

För egen del inspirerades Lisa av sin pappa Ingemar – regissör och skådespelare som mestadels varit knuten till Göteborgs stadsteater under sin karriär.

– Jag har alltid sett upp till pappa och känt att jag vill gå samma väg som han. Han är 76 år och håller fortfarande på, för att han älskar det han gör. Så hoppas jag att det kommer vara för mig också.

Redan som sexåring satt hon i kulisserna på stadsteatern och tittade på scenen då Julia dräper sig med Romeos dolk för att hon ser honom ligga död vid sin sida.

– Jag kommer ihåg att jag satt i kulisserna och såg Romeos och Julias dödsscen för kanske 22:a gången i ordningen – och det är ju inte alla sexåringar som har gjort (haha). Som liten läste jag också hellre pjäser i stället för böcker. De har en luftigare brödtext och lämnar mer åt fantasin än böcker.

Under sina första sex år bodde Lisa med familjen i Floda, utanför Göteborg, men flyttade med sin mamma till Karlstad då hennes föräldrar separerade.

– Jag bodde bara varannan helg hos pappa, så teatern fick inte så stor del av mitt liv som jag kanske önskade. Men jag är väldigt glad över att jag fick ta del av det i unga år.

Mindre publikfrieri som kräver mer

Lisa har gjort få produktioner i Sverige, eftersom hon flyttade så tidigt till Danmark. Oftast har hon medverkat i konstfilmer som gått upp på olika festivaler. Till exempel vann I dine hænder (2014) – där Lisa agerar sjuksköterskan Maria – det stora priset Dragon award på Göteborgs filmfestival.

– Med tanke på att jag föredrar att titta på arthouse är det sådana filmer jag helst vill medverka i. Men med den typen av film blir man inte känd på samma sätt som i en stor komedi eller actionfilm. Det är lite mindre publikfrieri och kräver mer av den som tittar. Man kanske inte blir lika underhållen, däremot sätter de i gång mer tankar och känslor. Precis så som jag vill ha det.

Se också: 5 snabba med Gustaf Skarsgård i Utvandrarna

Efter reklamen: 5 snabba med skådespelaren Gustaf Skarsgård

Även om Utvandrarna är en storfilm som garanterat kommer locka många besökare, har den en handling som väcker till funderingar och reflektioner. Ingen man bara glömmer bort så fort biosalongen lämnats …

Det är inte utan att hon känner sig lite spänd inför hur den kommer att ta emot av både kritiker och publik.

– När det gäller recensioner brukar jag läsa och titta på mycket av det som skrivs och sägs. Samtidigt är jag min egen största kritiker och det känns ändå viktigast vad jag själv tycker. Jag älskade att jobba med Gustaf Skarsgård, Sofia Helin, Tove Lo, den norske regissören Erik Poppe och de andra – och skulle gärna vilja medverka igen i liknande produktioner i Sverige.

Lisa ska fira jul och nyår i hemlandet. Hon tycker framför allt om julen – men har lite blandade känslor inför nyårsafton.

– Det är skönt att vara ledig med tid att umgås med familj och släkt. Men just nyår har en tendens att bli alldeles för upphaussat. Då föredrar jag till exempel påsken – förväntningarna är inte lika höga och man får äta mycket godis, som jag älskar, avslutar Lisa Carlehed med ett skratt.

6 festliga frågor

Hur bra är du på en skala från ett till tio på att…

… laga nyårsmiddag?

– Oj, inte alls skulle jag nog säga (haha). Det får faktiskt bli en etta till och med. Ofta blir det alldeles för mycket press på att allt ska vara så bra på nyår. Annars är jag i alla fall hyfsad på att laga mat.

… vara en bra värd för en nyårsfest?

– Jag är inte så bra på sådant, gillar inte att stå i centrum när det gäller att arrangera fester och liknande. Så om jag är extrovert när det gäller mitt yrke är jag introvert här. En trea.

… hålla dina nyårslöften?

– Det är inte heller någon av mina största styrkor i livet (skratt). Till att börja avger jag inte sådana så ofta och om jag väl gör det finns en tendens att de bryts redan efter några månader … en tvåa.

… kunna koppla av helt från jobbet under lediga helger?

– En klar tia – för det är jag riktigt bra på. Har inga problem att släppa arbetet helt när jag är ledig – att vara i stunden med familjen och njuta av det.

… vara romantisk?

– Jag är nog ganska bra på att mysa till det och överraska ibland. En åtta. Men jag är inte mycket för det här med att det måste ske en viss dag – som exempelvis Alla hjärtans dag. Då är det bättre att ge blommor till sin partner en dag han eller hon inte förväntar sig det.

… dansa?

– Visst händer det att jag dansar någon gång på fest eller en klubb, men … det är inget jag är särskilt bra på. En etta.