Linda Bengtzing om tuffa tiden, terapin och Melodifestivalen 2020
– Man kan säga att jag har blivit helt isärplockad och nu håller vi på att pussla ihop mig igen, säger hon
När Linda Bengtzing blev uppringd av Svt som ville ha henne med i årets melodifestival, försökte hon till en början spela svår.
– När jag hade hört låten skrev jag till dem att jag ville tänka på saken. Men sekunden efter ringde jag upp och bara ”Jaa, jag älskar låten. Klart jag vill vara med!”. Om man får en inbjudan till denna fest kan man ju bara inte tacka nej.
De tävlar i Melodifestivalen 2020:
Linda som nu deltar i Melodifestivalen för sjunde gången beskriver Alla mina sorger, som hon själv varit med och skrivit om texten på, som något helt nytt. Den är långt ifrån bakåtsträvande och har hög igenkänningsfaktor.
– I min genre kan jag nog säga att det inte finns några konkurrenter, annars blir det nog ett hårt motstånd från de flesta deltagarna, säger Linda som nu befinner sig mitt i processen med att få allt klart.
Hon känner sig på många visa både redo och peppad, men rent mentalt känner Linda att det blir mer sårbart att ställa sig på den där scenen. Hon har gått igenom ett turbulent år där hon behövt rannsaka sig själv, vilket gjort henne starkare men även mer sårbar.
– Så fort man ställer sig i offentlighetens ljus tror folk att man är deras ägodel. Antingen har man ett hårt skal eller så är man som en svamp som suger åt sig varje ord och åsikt. Jag påverkas av allt. Jag minns till exempel när jag hade rakat av mig håret, det går inte att räkna på alla mina fingrar hur många gånger jag fick läsa eller höra kommentarer kring hur ful jag var. Det är klart att man blir ledsen.
Anhörig svårt sjuk
Det som hänt i Lindas liv är att en person i hennes ”lilla familj” har drabbats av svår sjukdom. Hon vill inte hänga ut personen i media, men beskriver hur hon själv insett livets skörhet.
– Det har varit riktigt dåligt och jag har fått en helt annan syn på livet men även mig själv.
Linda menar att situationen i att vara anhörig till någon som är svårt sjuk fick henne att hamna i en kris och hon blev tvungen att ta hjälp av en terapeut.
– Det är det bästa jag gjort. Det är innebär en enorm lättnad för mig och har varit ett måste för att hålla ihop mig och min familj. Dyrt är det, men jag lägger hellre pengarna på att få hjälp med den mentala biten än att till exempel betala en PT. Jag har fått lära mig så mycket om mig själv och börjar inse vad resultatet av ”det rädda barnet” har blivit.
Linda menar att man går i terapi till en början för att bearbeta en sorg eller rädsla, men det är så många bitar och ouppklarade situationer som dyker upp längs vägen.
– Man kan säga att jag har blivit helt isärplockad och nu håller vi på att pussla ihop mig igen. Och det här med sökandet efter bekräftelse och viljan att bli omtyckt tror jag finns nedlagt i varje människas DNA, säger Linda och konstaterar att förmodligen är ens föräldrars bekräftelse ändå den viktigaste.
– Det är väl också något jag insett på senare tid, att väldigt många av oss nog har rätt komplicerade relationer till sina föräldrar. Som barn satte jag mina på en piedestal, men när man växer upp kan man även se sina föräldrars brister och inse att man kan ha rätt skilda åsikter. Genom terapin har jag förstått att jag är väldigt lik min mamma och jag står henne väldigt nära. Jag känner att jag utvecklas och lär mig nytt om mig själv varje vecka.
Tränar varje dag
Linda inser att innan hennes familj drabbades av den här sjukdomssituationen har hon varit väldigt förskonad. De verktyg som Linda fått med sig från sina terapitimmar är många. Bland annat har hon lärt sig hur hon ska förvalta sin energi. Och hon har insett att det inte går att bli omtyckt av alla. Man kan inte omvandla någon och dennes åsikter.
Det finns två olika vägar att gå, antingen blir man bitter och tjurar, tar åt sig och låter elaka kommentarer gå rakt in i hjärtat. Eller så går man starkare ur en sådan här process och ser saker för vad de är. Och väljer lyckan i livet.
Förr eller senare drabbas vi alla
Redan som 10-åring fick Linda känna på hur det var att mötas av utanförskap eller trista kommentarer.
– Jag var bara 10 år när jag blev artist. Ibland kunde det vara så att jag kom till skolan och alla plötsligt hade bestämt sig för att "Ingen skulle prata med Linda”. Mamma brukade säga till mig att folk är elaka för att de är avundsjuka. När jag blev äldre sa hon istället ”Linda, folk är elaka för att de antingen är avundsjuka eller för att de vill ligga.”.
– Jag har varit väldigt priviligerad och ärligt talat om jag inte hade träffat den här terapeuten hade jag inte klarat mig ur den här tuffa tiden. Det jag också har förstått är att förr eller senare drabbas vi alla, en dag smällar det bara till, antingen fysiskt eller psykiskt.
Och när det gäller den fysiska delen menar Linda att hon är i bättre form än på länge. Nästan dagligen rör hon på sig och ofta ger hon sig ut och springer en runda, oavsett väder. Därefter tränar hon styrka och en dold talang är att hon både kan stå och gå på händer – något hon också gör varje dag!
Hus i Spanien
För två år sedan investerade Linda i ett hus i Marbella, Spanien.
– Eller det var snarare mitt företag som investerade i detta husköp, förklarar Linda. Tanken var att hon, som alltid skrivit en hel del, nu skulle ägna mer tid åt att skriva noveller. Och vad vore inte mer passande än att sitta nere vid Spaniens solkust och vara kreativ?
– Allt gick väldigt fort för jag insåg att det var en riktigt bra deal och jag var bara tvungen att slå till. Men grejen är att när vi kom dit den första gången drabbades Marbella av värsta cyklonen och huset fick vattenskador. Vi har tagit hand om det nu, men det är fortfarande en hel del som måste göras. Det är ett fantastiskt läge och huset ligger precis vid havet, jag kan i stort sett kasta en sten från balkongen rakt ut i vattnet. Men kanske är hela projektet ekonomiskt ohållbart. Jag hinner vara där så sällan och har insett att det kanske inte var den bästa idén, erkänner Linda och menar att hennes föräldrar däremot är glada.
– De åker mer än gärna dit och ”tar hand om huset”.
Skrivandet är något som Linda hur som helst kommer fortsätta med oavsett var det blir.
Jag ljög väldigt mycket som barn
– Det är hur lätt som helst för mig. Jag använder mitt liv och mina känslor. Och min fantasi bara flödar. Folk har sagt till mig att jag ljög väldigt mycket som barn och det händer än idag, säger Linda och menar att det ibland kan vara svårt att hålla isär lögner från fantasin.
Så visst finns det en viss sanning i Lindas gamla schlagerdänga Jag ljuger så bra…
Sambo med gitarristen Peter Ståhlgren
Sin sambo, Peter Ståhlgren, träffade Linda genom jobbet. Han är gitarrist och spelade med Linda vid något tillfälle. Linda föll pladask, främst för hans utseende.
– Jamen han är ju en sådan hunk! Och bara det faktum att han är från Värmland. Peter är rätt olik mig. Medans jag, ända fram till nu när jag påbörjat min psykologiska bearbetning, inte har haft några filter och bara pratar på, så är han tvärt emot mig. Peter är rätt tillbakadragen och har integritet.
Linda beskriver deras förälskelse som total.
– Vi blev verkligen blixtkära, vilket kan vara farligt. Inget blir ju normalt i det tillståndet, säger hon.
Linda berättar att relationen fortsatt vara stabil, mycket för att kärleken med tiden också handlar om att man hela tiden väljer varandra, om och om igen.
– Jag är glad att han vill ha mig fortfarande. Visst, jag kan vara gullig, fin och jag städar bra. MEN jag kan vara jättejobbig. Jag är ju en artist och har därmed ett stort ego och som jag tidigare nämnt, har jag sökt en hel del bekräftelse.
Tillsammans har Linda och Peter barnen Nisse 6 år och Vera 10 år. Och Linda, som är väldigt mån om att alla ska må och ha det bra har fått kämpa med att dra ner kraven på sig själv som mamma.
Melodifestivalen 2020 i siffror:
– Jag skämmer bort mina barn med tid, energi, presenter, kärlek och en massa pussar. Men jag är ändå orolig att det inte ska räcka. Mina barn är den allra största lyckan i livet, men jag dör av dåligt samvete då jag är borta och uppträder under längre perioder.
Vem är Linda Bengtzing?
- Namn: Linda Bengtzing
- Ålder: 45 år
- Familj: Sambon Peter Ståhlgren och barnen Nisse 6 år och Vera 10 år.
- Bor: Tyresö, Stockholm
- Yrke: Artist
- Aktuell med: Melodifestivalen, deltävling 2 med låten Alla mina sorger.
Linda beskriver sina barn som ”väldigt lätta” och hon har skojat med Peter om att eftersom de är sådana ”a-barn” nu så blir det säkert en kaosartat tonårstid framöver.
– Det är två väldigt fina och härliga barn. Jag gör allt jag kan för att stärka dem när jag är nära. Min terapeut har beskrivit mig som en överansvarstagande människa, vilket många gånger kan vara väldigt påfrestande. Den största utmaningen för mig som mamma är då barnen är i skolan. Då vet man inte alls vad de kommer mötas av.
Linda hänvisar till att det uppstått ett par trista situationer på skolan den senaste tiden. Hon vill inte gå närmare gå in på vad som hänt, mer än att hennes son blivit utsatt av ett annat barn.
– Det ska jag säga, att jag bryr mig om barn i allmänhet och om mina egna i synnerhet. Om någon mobbar eller gör mina barn illa ska jag ut och prata i olika morgonsoffor och utnyttja mitt namn i all oändlighet!
6 snabba frågor till Linda Bengtzing
Om du inte blivit musiker, vad hade du sysslat med då?
– I grunden är jag ju ekonom. Jag har även jobbat i blomsteraffär i sex år, något som jag gärna skulle fortsätta med vid sidan om mitt artisteri. Min pappa är trädgårdsmästare och jag tror jag fått mitt intresse från honom. Men jag kan ju aldrig odla för jag är så sällan hemma. Men skulle jag välja fritt idag då vill jag bli terapeut!
Hur känner du kring att åldras?
– Jag vill inte dö nyfiken. Kroppen åldras, det är ett faktum. Men genom att stå på händer och träna bålen känner jag mig rätt stark. En läkare som såg min rygg sa att jag har ”en luftig och ung” rygg. Däremot har folk sagt åt mig att göra något åt mina rynkor i ansiktet. Jag lät mig övertalas en gång och man sprutade i botox i min panna. Det gör jag aldrig om. Jag såg ju inte klok ut, kunde varken se glad eller arg ut. Ni andra, gör vad ni vill. Men jag kommer vara nöjd med mina rynkor. Kristin Kaspersen älskar solen precis som jag och hon sa en gång att hon hellre villl vara ett brunt russin än ett vitt. Jag älskar solen, men har respekt och smörjer in mig massor med solkrämer.
När är det svårast att vara du?
– När jag gör någon besviken. Annars är det väldigt lätt att vara jag.
Vad gör dig mest irriterad?
– Orättvisor, både mot barn och det ojämna maktförhållandet som råder mellan kvinnor och män.
Hur bra är ditt självförtroende?
– Jag har en god självkänsla som jag idag är stolt över, men mitt självförtroende är vackligt. Och det är av just den anledningen det känns lite oroligt att delta i Melodifestivalen denna gång. Det är en scen jag är så van vid, men jag är en annan idag. Det är en oerhört utsatt situation man sätter sig i. Tidigare har min person varit som ett pansar, men numera är det som ett lager tunt bomull.
Vad har du för drömmar?
– Först och främst ska det bli sååå roligt med mello, men därefter kommer jag ge ut något som jag arbetat med ända sedan hösten 2018. Jag har tolkat en av våra största artisters låtskatt, men än så länge är det projektet hemligt!
När Linda och jag avslutat intervjun slår Linda på sin telefon och möts av den sorgliga nyheten att Marie Fredriksson gått bort. Via Svt:s morgonsoffa där Linda är gäst dagen efter, framkommer det att projektet Linda jobbat på är covers som hyllar just Marie Fredriksson.