Lena Linderholm: ”Jag känner mig väldigt halv nu”
Det blev en annorlunda jul när Gösta Linderholm drabbades av en stroke på julafton. Han åkte in till sjukhuset i Eskilstuna, men på grund av besöksrestriktionerna fick Lena Linderholm och parets barn och barnbarn inte besöka honom.
När läkarna sedan ringde och sa att de fick komma, så bosatte sig Lena på hans rum. Hon lämnade inte hans sida förrän han somnade in fem dagar senare, den 29 december, 79 år gammal.
– Det är jättejobbigt. Gösta var min stora kärlek, min passion. Jag älskar honom över allt annat på jorden och det upphör ju inte.
– Han kunde ju inte prata, men jag låg bredvid honom och pratade. Det kändes bra att få avsluta så, tillsammans bredvid varandra. Jag hade min kind mot hans, så han dog verkligen i mina armar, säger Lena.
Det var på 70-talet som Gösta slog igenom som medlem i ”Sveriges jazzband”. Han inledde sin solokarriär med EP:n ”In kommer Gösta” 1973. Sedan dess har han gjort flera välkända sånger, så som ”Näktergalens ö” och ”Rulla in en boll och låt den rulla”.
Plats för konst, musik och glädje
1973 var också året som Gösta och Lena träffades. Paret inte bara levde ihop i nära 50 år, utan jobbade också ihop en stor del av tiden.
– Jag tycker vi var ett, jag och Gösta, så jag känner mig väldigt halv nu, som att jag är en halv människa. Vi har alltid frågat varandra och stöttat varandra, och suttit vid borden bredvid varandra och både målat och skrivit böcker ihop, rest tillsammans och turnerat.
För 15 år flyttade paret till ett 600 kvadratmeter stort gult hus i Strängnäs. Där skapade de stort utrymme för konsten och musiken, med bland annat museum och visningsträdgård.
På äldre dagar blev det lättare för Gösta att låta publiken komma dit till honom istället för att åka på turné, men paret har växlat mellan att bo där och i huset i Provence. Mycket tid har också tillbringats på gården i Härjedalen där de har älskat att vandra tillsammans.
– Jag ser Gösta nu, han är vid vårt hus i Provence och sitter där på terassen och solar och har det skönt, säger Lena.
Hur ser du tillbaka på ert liv tillsammans?
– Som en enda stor glädjefylld gåva, bättre kunde mitt liv inte ha blivit, säger Lena.
Lev varje minut av livet
Samtidigt vill hon påminna om att ta tillvara på varje minut av livet.
– Gösta skriver det i en text, ”man får aldrig tillbaka en minut av sitt liv.” Det är ingen idé att älta oförätter och det som var, utan det är mycket bättre att verkligen försöka fånga in dagen och ljuset och de blommor som blommor just nu, för det finns alltid blommor för de som vill plocka dem även om marken är frusen ibland.
Meningen med parets konst och musik har alltid varit att sprida glädje. Lena upplever att det nästan är utrotningshotat i Sverige.
– Att sprida glädje är att sprida kraft, energi och hopp till varandra. Det ska man göra i sina förhållanden, till sina barn och vänner, och egentligen till alla. Det behövs så otroligt väl, i en tuff värld så behöver vi ljus.
Sedan beskedet nådde utanför familjen har hemmet fyllts av vackra blommor.
– Han var otroligt älskad Gösta, så det är väldigt många som hör av sig, säger Lena.
På Facebook har bland annat dottern Emilia Lindholm och Hasse Kvinnaböske Andersson skrivit om Gösta.
