Leif GW Persson: ”Jag har provat i stort sett alla droger som finns”
Leif GW Persson har ägnat de senaste två åren till att skriva Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv. Han beskriver det själv som att han började skriva, men aldrig fick ordning på det och att det därför tog ”en ohygglig tid”.
Nu tänker han vara arbetsbefriade under en tid.
”I övrigt ska jag lyssna på Carlos Gardell när han sjunger argentinsk tango. Läsa alla böcker som blivit liggande medan jag trilskades med min egen bok om mitt yrkesliv, äta min svärson Calles utmärkta mat, umgås med hustrun, barnen och barnbarnen och göra allt det där som arbetet annars hindrar mig från att göra. För en gångs skull leva det nära livet, ha semester helt enkelt”, skriver han i sin krönika i Expressen.
Leif GW Persson om droger
I en intervju med samma tidning passar han också på att dementera fördomen om att han jobbar jämt. Vanligtvis blir det en bok vartannat år, lite tv-inspelningar och en kolumn i Expressen var fjortonde dag.
– Det är inte så jävla märkvärdigt med tanke på hur jag jobbade när jag var ung – så fort jag slog upp ögonen började jag jobba. Jag har en ganska behaglig tillvaro. Det är tur att jag inte är frisk samtidigt – då skulle jag ägna mig åt att roa mig våldsamt…
Polisprofessorn som gjort sig känd för att förtära alkohol halvårsvis säger också att han dragit ner på konsumtionen. I fjol uppskattar han att han var nykter två av tre dagar. Dricker han den ena dagen är han helt utslagen den nästa.
Andra berusningsmedel är inget som intresserar honom nämnvärt.
– Jag har provat i stort sett alla droger som finns, men det har aldrig givit mig något. Karolinskas försöksverksamhet satte gränsen vid silar och hallucinogener. Men det var fritt fram att röka på och knapra – sådant deltog jag i med liv och kläm. Jag har provat en del privat också – men det har lämnat mig kall, säger han till Expressen.
På grund av sin sviktande hälsa medicinerar han. Tidigare i år fick han åka ambulans till sjukhus efter problem med hjärtat. Och även om Leif GW Persson har kvar sin barnatro är han rädd för att dö.
– Ja, det är klart. Det finns de som säger att de inte är det, men jag undrar om det stämmer. Jag har visserligen min tro, men ibland har det ju hänt att jag haft fel…