Lästips:NYTT! Korsord Läsarberättelser Gratis stickmönster Smarta städknep Livet med katt Julpyssel Novent Trädgårdskalender November

Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson: Jag tänker ofta på mitt ofödda barn

19 jan, 2018
author Margaretha Malmgren
Margaretha Malmgren
Han är mannen som emellanåt förvandlar sig till glamourdrottning. Men Lars-Åke har inte alltid varit gay. Det fanns en tid i unga år när han till och med höll på att bilda familj med en kvinna.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Lars-Åke Wilhelmssons mat salsbord är överbelamrat med strasspärlor, strykjärn och limtuber. Från ateljén intill skymtar diverse fantasifulla, gnistrande kreationer i färgglada kulörer.

– Jag håller på med kostymerna till Tobias Karlssons dansshow Dansa samba med mig. Totalt är det 240 byten i föreställningen. Parallellt med det har jag skapat ett 15-tal klänningar till min egen föreställning Babsan show – Ett liv i rosa, säger Lars-Åke förklarande när jag stiger in i hans ombonade Östermalmsvåning.

Få nyhetsbrev från Allas – helt gratis!

Få nyhetsbrev med massor av tips på rolig läsning, spännande nyheter inom hälsa och relationer, goda recept och mycket mer till din e-post varje vecka. Nyhetsbrevet är helt gratis!

– Jag är så dum att jag gör det mesta själv, men jag tycker samtidigt att det är kul. Ibland sitter jag och syr till klockan tre på natten, tillägger han.

Läs också: Mark Levengood om kärleken till Jonas Gardell

Arbetsglädjen är påtaglig. Det är svårt att föreställa sig att Lars-Åke för bara nio år sedan hade tankar på att sätta punkt för sin karriär som designer.

– Vid den tiden hade jag precis gjort kläderna till en stor musikalproduktion. Att sy kläder till andra är som att leka med jättestora barbiedockor. Den enda skillnaden är att du inte får vrida huvudet av skådespelarna som du kan göra med dockorna, skojar han.

– Som teaterdesigner får jag höra allt. Ofrivilligt påläggs jag rollen som något slags amatör psykolog som måste peppa de nerviga skådisarna inför premiären. Till slut blev jag så trött att jag tänkte: Nej, jag måste sluta med det här!

Lars-Åke Babsan Willhelmsson i sin ateljé.
I ateljén hänger Lars-Åkes gnistrande kreationer som han själv designar.

Dansade med drottningen

Några dagar före musikalpremiären bjöd Lars-Åke ett 70-tal personer på en Finlandskryss ning för att fira sin 50-årsdag.

Annons

– Jag var så utmattad att jag inte har några minnesbilder från mitt 50-årskalas. På fotona där ifrån ser jag bara grå och sjuk ut.

Strax därefter ringde Christer Lindarw och undrade om Lars-Åke, i Lars Flickmans frånvaro, ville vara med i After Dark.

De fem åren vid Lindarws sida blev den vitamininjektion som Lars-Åke behövde. När eran med After Dark var över bestämde han sig för att realisera en gammal dröm om att göra en egen scenshow med sitt alter ego Babsan som ensam stjärna.

Vid det här laget har Lars-Åke kamperat ihop med Babsan i 25 år. Det är inget snack om vem av de två som kräver mest utrymme.

– Babsans kläder tar så stor plats i garderoben att jag har blivit tvungen att bygga ut lägenheten, men så drar hon ju också in mest pengar till hushållskassan.

– Vi har hängt ihop så länge att det nästan känns som ett äktenskap. Det roligaste med att iklä sig rollen som Babsan är att jag får göra grejer som jag aldrig skulle våga göra som Lars-Åke. Som Babsan är det tillåtet att vara hur galen som helst. Jag har exempelvis suttit i knät på Fredrik Reinfeldt och pussat Zlatan, berättar han.

Den enda som nobbat Babsan är drottning Silvia.

– På en privat fest som jag uppträdde på för några år sedan bjöd jag upp drottningen när det blev dans, men hon tordes inte dansa med Babsan. Då gick jag ut och sminkade av mig, och som Lars-Åke fick jag faktiskt dansa med drottningen.

Lars-Åke Willhelmssons alter ego glitter- och glamourdivan Babsan
Glitter- och glamourdivan Babsan är en frispråkig kvinna som älskar strålkastarljuset. Foto: IBL

Babsan inspirerad av Dame Edna

Embryot till Babsan föddes då Lars-Åke i början av 90-talet såg den australiska komikern Barry Humphries karaktär Dame Edna på tv.

Annons

– Jag tyckte att den där tantkaraktären var jätterolig. Barry Humphries blev en stor förebild för mig. Jag såg en show med honom på Cirkus 1994, berättar Lars-Åke och fortsätter:

–Efteråt fick jag komma backstage och träffa Barry i logen. Trots att showen var över släppte han inte Dame Edna-karaktären utan fortsatte att spela kärring.

– Här i Sverige är det inte lika heligt med en karaktär. När jag är färdig med mina shower kliver jag ur rollen. Jag vill inte springa omkring som Babsan ute på stan. Det är ju teater det handlar om.

I föreställningen Ett liv i rosa berättas hela Babsans livshistoria. Allt är sant med det enda undantaget att det är Lars-Åke som upplevt det som tillskrivs hans rollkaraktär.

Läs också: Christer Lindarw om familjehemligheten: Lite lustigt

Ibland händer det att Lars-Åkes 85-åriga mamma Kerstin sitter i publiken tillsammans med hans syster Monica.

– Mamma är min skarpaste kritiker. ”Inte tyckte jag det där var så bra inte, men jag förstår mig väl inte på det”, kan hon säga. När jag jobbade med After Dark gick hon in till Christer Lindarw och frågade: ”Hur länge ska du hålla på med det här då? Börjar du inte bli lite för gammal?” berättar Lars-Åke roat.

Pappa Åke dog för två år sedan. Lars-Åke har alltid haft en stark relation till sina föräldrar.

– Min uppväxt var trevlig och harmonisk på alla sätt. Mamma började inte jobba förrän jag var fem, sex år, och pappa hade bilverkstad på gården och var jämt hemma när jag kom från skolan.

– Pappa svetsade till och med mina första damskor, berättar han. Det fanns inga högklackade 44:or att köpa hemma i Skutskär!

Blev gravid med Lars-Åkes barn

Lars-Åke började tidigt sy egna plagg av gamla gardiner och lakan.

– Kompisarna gav mig gliringar när jag kom till skolan i kläderna, men jag resonerade som så att de bara var avundsjuka. Kritiken rann av mig som vatten på en gås.

Annons

Så har det alltid varit, konstaterar han. När han blev äldre sydde han upp klänningar till sin flickvän när de skulle ut på dans.

– En gång fick jag läppen sönderslagen av några grabbar för att jag var så duktig på att dansa. Men jag var snabbt uppe på fötter igen. Jag har aldrig låtit mig tryckas ner av andra.

Fram till 20-årsåldern hade Lars-Åke flera flickvänner.

– En av tjejerna jag var ihop med blev gravid men gjorde abort. Jag jobbade mycket utomlands på den tiden och var nästan aldrig hemma, så jag hade inte blivit någon bra pappa. Men det där är ändå något som jag har tänkt mycket på den senaste tiden. Jag undrar hur det hade varit att ha ett barn som nu skulle ha varit närmare 40 år?

– Fast faktum är att jag aldrig har saknat barn i mitt liv. Jag har vänners barn som jag kan pyssla och busa med och sy kläder till, så jag behöver inte ha några egna.

Läs också: Homosexuell i frikyrkan: ”Jag bad om att bli befriad från mina syndiga tankar”

Vid 21 års ålder fick Lars-Åke insikten att han var homosexuell.

– Det kom lite oväntat med tanke på att jag hade haft det väldigt bra med de tjejer som jag varit ihop med, men det var väl något som låg latent inom mig.

Egentligen tycker han det är trist att behöva sätta en stämpel på sin sexualitet.

– Jag kan fortfarande tycka att tjejer är mysiga och fina, och jag har många kvinnliga vänner. Men det var länge sedan jag var tillsammans med en tjej rent sexuellt.

Gift på papperet

Lars-Åke har benämnt sig själv som den eviga singeln. Även om han emellanåt haft tillfälliga förbindelser har den stora kärleken ännu inte dykt upp.

Annons

Kanske har det till viss del med hans kändisskap att göra.

– Två killar har i efterhand sagt: ”Men Larsa, jag trodde väl aldrig att du var intresserad av mig, jag som bara är vanlig.” Precis som om de inte skulle duga åt mig bara för att jag råkar vara på tv ibland. Jättekonstigt! utbrister Lars-Åke.

För några år sedan skapade han stora rubriker då han gifte sig med en 31 år yngre kampsportare.

– Det är en kompis jag har gängat mig med, så det är bara på papperet som jag är gift. Alltihop började med ett bankbesök där jag fick veta att min pensionsförsäkring på 820 000 kronor skulle tillfalla allmänheten om jag dog innan jag fyllt 59 år, eftersom jag var ogift och inte hade några barn.

Läs också: Ellinor: Pappas sambo spenderade vårt arv

Det ledde till att han frågade sin bästa vän Jonathan om han ville gifta sig med honom.

– ”Skämtar du nu?” var hans första respons, men när jag berättade hur det låg till svarade han ja.

– Jonathan och jag lärde känna varandra när han var min personliga tränare. Jag skulle gärna vara tillsammans med honom om han vore gay, men tyvärr är han inte det. Jag har försökt charma honom, men han verkar inte vilja konvertera, säger Lars-Åke skämtsamt.

Vigseln följdes upp med en bröllopsresa till Paris. Så länge ingen av dem träffar den stora kärleken fortsätter Lars-Åke och Jonathan att vara gifta på obestämd tid, trots att Lars-Åke vid 59 år fyllda nu får börja plocka ut sina pensionsbesparingar.

60-årsdagen nästa höst vill han helst förtränga.

– 60, usch, det låter så gammalt. Jag känner mig mer som 30 plus moms, men när jag ser mig själv i spegeln överensstämmer inte spegelbilden med vad jag känner.

– Nu har man blivit gubbe, konstaterar jag då. Men jag tycker ändå att jag är ganska lyckligt lottad. Jag har haft ett bra och roligt liv. Inte har jag så särskilt många krämpor för min ålder heller, reflekterar han och avslutar:

Annons

– Det är ett under att mina fötter inte har blivit förstörda av alla höga klackar som jag har sprungit runt i under åren med Babsan!

Detta är Lars-Åke Wilhelmsson

Namn: Lars-Åke Wilhelmsson.
Ålder: 59 år.
Familj: Mamma Kerstin, syster Monica och borderterriern Bristol.
Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm, hus i Furuvik.
Yrke: Artist, designer och skräddarmästare.
Aktuell: Har under senhösten turnerat i Sverige med föreställningen ”Babsan show – Ett liv i rosa”.

Läs också:

Jonas Gardell: Mark är både min man och min bästa vän

Homosexuell: ”Jag bad om att bli befriad från mina syndiga tankar”

Magnus Uggla om sin diagnos: ”Något som liksom skavt”

Text: Linda Andersson
Foto: Ulf Berglund och IBL

Annons