Kristin Kaspersen om okända kampen med sonens diagnos
Kristin Kaspersen, 51, har två söner, Filip Kaspersen Lamprecht, 23, och Leon Kaspersen Fahlén, 16, från två tidigare relationer. Leon bor fortfarande hemma med Kristin, men den äldre sonen Filip är utflyttad. Men trots att det inneburit en stor förändring så har det inte påverkat deras relation till den sämre.
– Det är mysigt att han har flyttat ut och tagit nästa steg i sitt liv. Jag har gjort allt jag har kunnat för honom och nu börjar en ny resa i hans liv, och vi ses ju fortfarande hela tiden, sa Kristin i en intervju med Amelia förra året.
Om konflikten med sonen
Men trots att hon har en superrelation till båda sina söner idag, så allt har inte varit enkelt. I ett nytt avsnitt av sin podcast minns Kristin Kaspersen tillbaka på en konflikt med en av sönerna som kom att förändra mycket.
– Vi krockade ganska duktigt en morgon, säger Kristin Kaspersen och berättar om en händelse där båda sönerna var hemma en morgon, den ena snabbare än den andra med morgonens bestyr. Något som fick henne att säga till den långsammare sonen, som då befann sig i tonåren:
– Så sa jag att: ‘snälla, kan du bara försöka, du måste anstränga dig’. Var på han stannar upp och tittar på mig och säger: ‘Det är de enda jag gör’.
Kristin Kaspersen om sonens diagnos
När hon senare blev tipsad om att sonen kan ha ADD, kollade hon upp symptomen för diagnosen och kände direkt att det stämde in på honom. När hon frågade honom själv om han kände igen symptomen svarade han:
– Absolut, kan jag bara få göra den där utredningen nu.
Det var inte bara sonen som därefter gjorde en utredning och fick sin diagnos ADD. Även Kristin gjorde en utredning, och fick då för första gången reda på att hon har ADHD.
Ilskan över hur skolan hanterar barnens diagnoser
Något Kristin upplevt som tufft är hur skolan hanterat hennes sons diagnos.
– När man försöker vara väldigt tydlig med att ‘mitt barn kan men lär in på ett lite annorlunda sätt’, när de inte respekterar det och det handlar om ens eget barn. Jag blir så arg, men samtidigt har jag försökt vända den ilskan till energi för att hitta möjligheter, och för att hjälpa skolan med möjligheter, säger hon och fortsätter:
– Jag har full förståelse med att de kanske är 30 personer i en klass och att alla barn är olika. Jag har full förståelse för att det är jobbigt på många sätt, men jag har inte förståelse för dömandet eller att nonchalera. Som förälder kan det krävas ganska mycket när man hamnar i det här lotteriet.
Foto: TT
