Kerstin Kvint var Astrid Lindgrens “livvakt” i 50 år: “Herregud, som folk betedde sig”
Nu berättar hennes vän och sekreterare, Kerstin Kvint, om livet med barnboksförfattaren.
I 50 års tid var Kerstin Kvint, 86, privat sekreterare åt Astrid Lindgren. Genom åren blev de också nära vänner, och nu har hon skrivit en bok om de fem decennierna tillsammans med författaren.
De träffades första gången när Kerstin Kvist började jobba som kontorsflicka på Rabén & Sjögren där Astrid Lindgren var förlagsredaktör. Kvint berättar att författaren var helt klädd i svart i sorg över hennes make Sture Lindgren bortgång.
“Herregud, som folk betedde sig”
Efter ett tag fick Kerstin ansvara för utlandsrättigheter på förlaget, och under de sista 20 åren av Astrid Lindgrens liv blev deras vänskap ännu starkare.
– I början av åttiotalet var Astrid väldigt trött och sade till mig ”Nu vet jag inte hur jag ska orka med breven från barnen längre.” Hon hade haft lite hjälp av en svåger men han var sjuk. Jag erbjöd mig att komma hem till henne varje vecka och ta hand om hennes privata korrespondens, säger Kerstin Kvint till Amelia.
Två dagar i veckan var hon personlig assistent åt Astrid, och till tidningen beskriver hos som ”Astrids bodyguard”, och hon säger att hon sett statsråd kasta sig vid Lindgrens fötter, och hur kungligheter och presidenter tassat på tå fram henne.
– Herregud, som folk betedde sig så fort de kom i närheten, som om de tillbad henne. Jag fick vara med om väldigt mycket.
Kerstin Kvint delar också med sig av sina tankar om varför Astrid Lindgren än i dag är så aktuell och betydelsefull.
– Hon glömde aldrig hur det var att vara barn eller att ha det svårt och var väldigt nära sina känslor. När hon var ledsen var hon så enormt ledsen, när något gräsligt hänt i världen kunde hon sitta och storgråta över matbordet. När kriget i Ukraina började tänkte jag mycket på henne och hur hon hade gråtit floder. Hon avskydde våld i alla former och skulle ha hatat Putin lika mycket som hon hatade Hitler.
Boken som Kerstin Kvint skrivit heter Astrid och jag.
Foto: TT