Kalle Moraeus: Mormor Olga har betytt väldigt mycket för mig

Som en flitigt anlitad musiker hade Kalle Moraeus en almanacka som var fulltecknad för hela fjolårets vår och sommar. Men så kom pandemin.

Efter reklamen: 4 saker du inte visste om Kalle Moraeus

– Jag förlorade hela min kalender och min ekonomi. Och med det också min drivkraft, säger Kalle.

Han berättar att samtidigt som han blev av med alla gig drabbades Kalle av kristallsjukan. Och som om det inte vore nog även av nackproblem.

– Vissa kotor ”hamnade snett” och att gå till kiropraktor var ingen bra kombo med kristallsjukan. Jag behövde vara i stillhet under nästan ett halvår och jag vet; depression är en sjukdom som jag hyser djup respekt för, men jag var inte långt ifrån att bli riktigt deprimerad, säger Kalle som gick upp tio kilo under denna period.

Kalle Moraeus i Biggest loser

Innan han hamnade i denna svacka hade han just kommit i bra form tack vare tv-serien Biggest loser och gått ner från 118 kilo till 98 kilo. Och trots att han stått på scen med artister och musiker som Benny Andersson och Pavarotti menar han att upplevelsen 2018 är bland det bästa han någonsin gjort. Men från början var han något skeptisk till att delta i programmet. Minst sagt.

– Hur reagerar man på en sådan förfrågan? Största förnedringssamtalet jag någonsin fått. Jag blev fly förbannad. Tackade nej på en gång, säger Kalle.

tvKalle Moraeus tröståt: ”Jag måste tuffa till mig”

Han berättar att tjejen i telefonen var jättetrevlig och proffsig och även om han aldrig i livet ville vara med och visa sig naken i tv, bad hon honom att tänka över saken. I sin bok Tjur på retur, som han nu är aktuell med, skriver Kalle att under just denna tid var livet en enda stor kamp:

”Ta på strumporna, kliva ur sängen och – för mig värst av allt – att spela fiol. Jag var så fet att jag inte kunde dra stråken rakt. Hjärnan fick inte blod. Fiolen passade inte längre under mina kraftiga hakor.”

Kalle berättade om samtalet från viktprogrammet för sina närmaste och även sin manager. Varpå alla var överens och tyckte att Kalle absolut skulle ta chansen, vilket han gjorde. Och även om han inte vann viktresan så vann han något mycket större.

– Jag vann en tro på mig själv – och ett hopp om ett bättre liv, säger han.

Kalle Moraeus i Den stora hälsoresan

När Kalle åter gått upp i vikt efter tomrummet som skapades under pandemin fick han ännu ett samtal från ett annat tv-program, nämligen Den stora hälsoresan som bygger på det omskrivna träningskonceptet ”16 weeks of hell”.

Kalle såg åter en möjlighet att få bort övervikten och befinner sig vid vårt samtal mitt i denna inspelning. Han rycker förnöjsamt i skjortan och beskriver hur den redan sitter bra mycket lösare över magen än vad den gjorde för ett par veckor sedan.

I sin bok får man en känsla av att Kalle, även om han levt livet fullt ut och gjort allt och lite mer än han någonsin vågat drömma om, har en önskan att han tagit mer väl hand om sig själv. Det finns flera kapitel där han beskriver sin relation till både alkohol och mat.

– Alla har väl en drickperiod i sitt liv, men vissa slutar efter ett tag medan andra fortsätter och jag har sett många kollegor som hamnat i missbruksträsket. Det yrke jag har valt har alltid kallats för ”en klassisk alkoholfälla”. Det har jag hört i hela mitt liv, säger han.

Men drickandet har aldrig varit en större last för Kalle.

– Alkoholen är inget måste för mig. Nu har jag till exempel under en fyra månader lång period inte druckit en droppe vin och mår otroligt bra. Värre har det varit med maten. Längtan efter god mat har alltid varit min akilleshäl.

Är fast besluten!

nöjeKikki Danielsson om nya hälsoresan: ”Jag ska klara det”

Kalle beskriver hur hans förhållande till mat skiftar. Ibland har han lättare att stå emot, ibland svårare.

– Vissa perioder tappar jag kontrollen totalt, inte minst när jag varit ute och turnerat. Det är enkelt att hålla en diet om den ena dagen är den andra lik. Men för en musiker är tillvaron mycket omväxlande. Jag har uppåt 100 hotellnätter om året. Oregelbundenheten i turnélivet gör att det är så lätt att ta en grillad macka på en mack eller annan snabbmat istället för att äta riktig mat. Hemmavid däremot sköter jag mig exemplariskt, berättar Kalle.

Kalle Moraeus om sin familj

Den kvinna som spelat störst roll i Kalles liv är hans mormor Olga. Hon var en av de första i hans liv som introducerade god mat och som fångade Kalles intresse för matlagning. Det är delvis Kalles mormor som introducerade den goda maten in i familjen. Kalle berättar att hon brukade bjuda på klassisk husmanskost, köttbullar och dillkött.

– Men mina bröder och pappa brukade också laga mat. När mamma dog blev pappa tvungen att ta över matlagandet. Det var bara för pappa att sätta sig i båten och ro helt enkelt, säger Kalle krasst.

Kalles var bara 13 år gammal när hans mamma dog. Kvar blev Kalle med sina bröder och sin pappa.

– Det var såklart en jättestor sorg, samtidigt är det märkligt vad man anpassar sig till det som sker när man är barn, säger Kalle.

Han menar att hans mors bortgång med säkerhet har påverkat hans liv, men på vilket sätt kan han inte säga. Eftersom han inte vet hur hans liv hade blivit annars.

– Det finns en period då jag saknade mamma extra mycket, det var när jag själv blev förälder. Dels för att jag hade behövt stödet i föräldraskapet, men också för att jag hade önskat att min dotter och mamma hade fått träffa varandra. Jag kan dessutom sakna henne extra mycket i vardagen då jag till exempel öppnar en låda och ser någon sak som påminner om henne. Eller om jag hör en speciell låt på radion.

Mormor Olga viktig för Kalle Moraeus

Kalle berättar vidare att det var mormor Olga som stod för ordning och reda i hans tillvaro.

– Jag har på senare tid insett vilken positiv inverkan hon haft på mitt liv. Mormor stod för rutiner och gränser. Olga kom in i vårt hem på daglig basis när mamma blev sjuk. Ett barn som växer upp utan gränser känner sig osedd och oälskad. Men jag fick tydliga gränser och kände mig sedd. Ett nej från mormor var alltid ett nej, det gick inte att förhandla med den kvinnan. Det gjorde det lätt för mig att förhålla mig till saker och ting. Mormor växte upp i en annan generation som upplevt både krig och fattigdom, men hon var otroligt varm och kärleksfull, säger Kalle som både tror och hoppas att han har fått en hel del egenskaper från sin mormor.

Träningen har blivit en stor hörnsten i Kalles liv, något som han har blivit beroende av. Han säger att han är medveten om att han aldrig kommer få någon ”superkropp”. Men att han vinner små segrar varje gång han visar för sig själv att ”även en gubbe kan träna”.

– Får jag inte träna blir jag grinig, lat och slapp, säger han och berättar att bästa träningsform är längdåkning.

Kalle Moraeus älskar att åka skidor

Han har ägt ett par skidor så länge han kan minnas och menar att det är en sport man utövar tillsammans med naturen och att det är just detta som är själva tjusningen.

– Jag ger mig ut på milen säkert 5–6 gånger i veckan. I november varje år är det alltid samma visa, jag är seg i kroppen och snön känns sträv och konstig. Men sedan, när man är framme i februari, där är det underbart. Då har man fått upp flåset och ljuset kommer fram. Underbart, utbrister Kalle och erkänner att när det kommer till vallning är han en ”riktig nörd”.

– Jag är en sådan där person som sitter med mikroskop för att få till den perfekta vallningen. Och jag googlar för att titta på filmer där andra vallar sina skidor, berättar Kalle.

Kalle Moraeus dotter spelar violin

Största stoltheten och kärleken i livet är dottern. Hon går nu på musikhögskolan i Stockholm och spelar violin.

– Det känns otroligt stort, även om jag har varit tydlig med att jag stöttar henne i vilket yrke hon än väljer. Min dotter betyder såklart allt för mig. Som far har jag varit väldigt olik min egen pappa. Jag har spenderat en hel del tid på golvet och lekt med min dotter under hela hennes uppväxt medan jag minns att min pappa inte lekte med mig mer än högst två gånger, säger Kalle.

Han berättar om ena gången då hans pappa skulle lära honom att cykla. Pappan satte honom på cykeln, puttade iväg en vinglande son och gick sedan själv hem och gjorde sitt.

Kalles pappa dog i kronisk leukemi, men innan han dog hade Kalle precis fått fast anställning på Filharmonikerna.

– När jag ringde och berättade för honom om min fasta tjänst minns jag att han sa: ”Nu kan jag släppa taget. Nu är jag klar”. Kort därefter dog han, berättar Kalle.

Kalle Moraeus om skilsmässan

Skilsmässan från dotterns mamma vill Kalle helst inte gå in på, mer än att det innebar en väldigt stor sorg följt av en rätt deppig period.

– Jo, den där tiden efter skilsmässan är som en stor svart plump som jag lagt till i protokollet. Men jag tror verkligen inte på att ”gå runt och bara hålla ut” i ett äktenskap. Vi är vänner idag, har inga problem med att umgås och har firat många högtider tillsammans med vår dotter.

På frågan om Kalle längtar efter att träffa någon ny, menar han att det är inget han går runt och tänker på.

– Händer det så händer det, plötsligt står det väl någon bara där. Eller inte.

Nu ser Kalle fram emot en sommar där han hoppas att åter få stå på scenen tillsammans med sina vänner. Musiken har alltid varit hans födkrok och trygghet, men han beskriver dessutom en enorm glädje i att spela för andra.

– Jag längtar efter musiken och värmen som det ger. Tänk att jag har ärligt talat inte tagit en ton sedan jul, aldrig någonsin har jag varit ifrån musiken så länge. Jag känner mig helt stympad. Pandemin har fått mig att inse hur jag tagit musiken för given. Nu går jag tillbaka upp på scenen med en helt annan respekt och ödmjukhet inför mitt yrke, berättar Kalle.

Vad är du mest stolt över?

– Att jag, en ordblind dyslektiker på 160 centimeter, slog sig in på en marknad som är extrem prestationsbaserad och utseendefixerad. Det är en värld som i princip är omöjlig att penetrera. Privat känner jag mig stolt över den sociala miljö som jag skapat och får verka i. Och såklart, min dotter. Jag har aldrig drömt om en miljoner på banken, trygghet har varit och är min stora drivkraft.

Vad vill du nå ut med genom din bok?

– Jag känner så många gubbar som befinner sig i samma ålder som mig, gubbar över 50 som verkligen skulle behöva ändra sina liv. Som går omkring med dåliga värden, ständig inflammation och övervikt. För att inte tala om hur de mår i sitt inre. Det har nästan blivit en passion för mig att få andra att överge sina föreställningar och ideal. När jag lyckas och får någon att upptäcka en sak som de ratat i hela sitt liv, då känner jag mig mycket nöjd. Och jag tycker att jag har gjort något bra.