Junis månadsstenar – Pärla och Månsten
Det är två mytomspunna smyckeobjekt som representerar juni: pärla och månsten.
Pärlor förknippades bland annat med kosmiskt liv, fruktbarhet, pånyttfödelse och fulländning. Förr trodde man att pärlan hade formats av en blixt som genomborrat musslan och därför betraktades pärlor som mäktiga föreningar av eld och vatten.
Så långt nådde inte månstenen
Å andra sidan ansågs den vara en av de mest lyckobringande ädelstenarna. Man föreställde sig att den var hemvist för en vänligt sinnad ande som slog vakt om kärleken och den ömsinta passionen; med den i sin ägo gick man aldrig lottlös. Månstenen var särskilt omhuldad under romantiken, och med jugendepoken kom ett nytt uppsving när juvelerare som René Lalique och Georg Jensen började använda den i sina smyckekollektioner. Lite längre fram kan vi även hitta den i Torun Bülow-Hübes sparsmakade formgivning.
Jämfört med pärlan är månstenen en riktig doldis. Den är ingen ovanlighet i sig, stenen tillhör fältspaterna och bryts på många platser i världen, men den förekommer sparsamt i handeln. Det blåaktiga skimret som ofta har associerats med månsken beror på ljusbrytande effekter i de tunna mineralskikten. Stenarna är i regel halvgenomskinliga eller mjölkaktigt vita, men förekommer också gul- eller bruntonade. Månstenar slipas oftast icabochon och hårdheten hamnar mellan 6 och 6,5 på Mohs’skala.
Fram till början av förra seklet var pärlor exklusiva dyrbarheter. De mänskliga ingreppen hade ännu inte nått några omvälvande resultat, även om försök att odla pärlor pågått under många år-hundraden – till och med Carl von Linné hade prövat och faktiskt lyckats, men hans metod var alltför komplicerad för att bli något annat än ett enskilt forskningsprojekt. Mest eftertraktade var de orientaliska pärlorna som bland annat fanns i Indiska oceanen och Stilla havet. Deras lyster, eller orient som den kallas på fackspråk, har liknats vid frusen vispgrädde. Även mattglänsande sötvattenspärlor uppskattades – omän inte med samma oreserverade beundran.
Alla musslor kan inte bilda pärlor
Det är endast ett fåtal arter av alla musslor som kan bilda pärlor och varför det sker råder det olika teorier om. Den mest troliga är att en parasit eller liknande har trängt in i musslan, som skyddar sig genom att kapsla in det främmande ämnet i flera lagerpärlsubstans. Ju längre musslan lever, desto fler lager bildas och desto större blir pärlan. Men inte ens naturliga pärlor blir per automatik runda och jämna. Snarare tvärtom, dessa är de mest sällsynta. Så inte var det konstigt att man försökte tänka ut sätt att förmera pärlproduktionen.
När odlade japanska havsvattenspärlor för första gången presenterades för en europeisk publik i Paris 1924 blev det oro i leden. Vad skulle detta betyda? Nu kunde ju vem som helst ha råd att köpa pärlor!
Så blev det också. Men det är egentligen först under de senaste decennierna vi kan tala om flöde. Idag finns pärlor i alla möjliga storlekar, färger, former och prisklasser. Industrin är enorm och bortsett från enstaka aktörer runt Persiska viken, där traditionell pärlfiske pågår i liten skala, rör det sig uteslutande om odlade pärlor. De orientaliska får man leta efter i antikhandelns och auktionshusens smyckemontrar.
Hur gör man för att odla havsvattenpärlor?
För detta behövs levande mantelvävnad från en annan mussla och en kärna av pärlemor som opereras ini musslan. Det är en komplicerad process och av hundra odlade pärlor kanske endast en liten del håller hög kvalitet. Odlingen av sötvattenspärlor är enklare och skörden blir större. I början ryck-tes det på axlarna åt resultatet, men utvecklingen har gått snabbt och nu finns riktigt stora, runda sötvattenspärlor med fin lyster till låga priser.
Så vad ska man välja?
Ett bra knep kan vara att göra som experterna när de värderar pärlor. De tittar först och främst på lystern och färgen, två viktiga faktorer som skapar helhetsintryck-et. Därefter kan man gå vidare och titta på jämnhet, form och storlek. Havsvattenspärlorna är och förblir de mest exklusiva, vilket beror på att odlingen är mer komplicerad, produktionen mindre, pärlorna större och kvaliteten högre.
Kort om pärlor
En pärla som odlats under tre år har flera tusen lagerpärlsubstans runt kärnan. Substansen består till största delen av kalciumkarbonat, men också vatten och conchiolin, ett organiskt hornämne. Pärlans färg beror på vilken mussla den odlats i. Men pärlor kan också blekas eller infärgas, något som oftast gäller odlade sötvattens-pärlor.
Pärlor har hårdhet som en nagel och kan lätt repas. Förvara dem därför separat, gärna på ett syntetiskt underlag, vilket förhindrar uttorkning. Collierer bör inte rengöras i vatten eftersom tråden kan luckras upp och försvagas. Torka i stället av pärlorna med en lätt fuktad linneduk. Se över lås och fattningar då och då och även silkestråden. Om det blivit glapp mellan pärlorna är det dags att trä om dem.
Fakta om månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: gul topas
December: turkos, blå topas och tanzanit