Josefin Neldén spelar mot Gustaf Skarsgård i 438 dagar
Även om skådespelaren Josefin Neldén haft stora roller i filmer som Tjenare kungen och Känn ingen sorg – för rollen i den sistnämnda blev hon nominerad till en guldbagge – skulle man kunna sätta en tidsaxel på före och efter tv-serien Vår tid är nu.
Rollen som Maggan Nilsson i succéserien med ett par miljoner tittare per avsnitt, har nämligen inneburit en stor förändring för skådespelaren.
– Det är betydligt fler som kommer fram på gatan för att prata och fråga om de får ta en bild. Oftast är det bara kul, men jag känner mig inte helt bekväm när folk tisslar och tasslar i smyg. Då tänker jag som jag alltid gjort – att jag har något i pannan eller liknande, skrattar Josefin.
I höst är hon inte bara aktuell med tredje säsongen av Vår tid är nu och pjäsen Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater hemma i Göteborg – utan dessutom med filmen 438 dagar på bio.
Martin Schibbye och Johan Persson
Filmen är baserad på den sanna berättelsen om journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson – som under ett uppdrag i Etiopien blir beskjutna, gripna och fängslade.
– Just när nyheten kommit ut att de gripits jobbade jag med en person som är nära vän med Martin, så den otäcka händelsen kom väldigt nära inpå mig. Jag följde allt som rapporterades därifrån mycket noga. Det är ju fruktansvärt att de inte kunde utföra sina arbeten som journalister.
I vad som sedan först blev en bok berättar Schibbye och Persson om vad som hände från att de natten den 28 juni 2011 korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. De ville undersöka hur jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen, och bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna med egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg de skjutna och blodiga i ökensanden. Den 27 december samma år dömdes de båda till elva års fängelse för bland annat understödjande av terrorism. Medier över hela världen fördömde rättsprocessen. De närmaste kring Martin och Johan slet dygnet runt för att få dem fria.
Plötsligt blev Martins fru Linnéa, som arbetade i mjölkdisken på Coop, en offentlig person som syntes nästan överallt i kampen om att få tillbaka deras frihet.
På bioduken gör Josefin just rollen som Linnéa.
– Det kändes både roligt och nervöst att spela en verklig person som finns i dag. Jag tänkte mycket på hur hemskt det måste ha varit för henne. Hon hade också en intressant resa från 0 till 100 när det gäller offentligheten – med många intervjuer och bland annat gäst hos Skavlan.
Släpptes från Kality
Den 7 mars 2012 ansökte Martin och Johan om nåd och i september samma år släpptes de. Då hade de tillbringat 14 månader i det ökända Kality-fängelset.
– När jag spelade in en kommande långfilm av Maria Bäck, regissör från Göteborg, agerade jag en karaktär baserad på hennes mamma. Då valde jag att träffa henne innan för att få inspiration. Men Linnéa blev det inte av att jag träffade.
Hon fortsätter:
– Mitt intryck av henne av det jag läst och sett var redan från början att hon verkar vara väldigt samlad. Trots att hon fick ett samtal om att hennes man ligger skottskadad i ett etiopiskt fängelse, lyckades Linnéa ändå på något vis hålla ihop.
Josefin har älskat att spela teater ända sedan hennes mamma satte henne som sjuåring i en teatergrupp i Backa kulturhus hemma i stadsdelen Hisings Backa.
När jag var liten drömde jag om att bli flygvärdinna och lite senare arkitekt eller journalist.
– När jag var liten drömde jag om att bli flygvärdinna och lite senare arkitekt eller journalist. Mamma var språklärare och pappa ingenjör. Båda var kulturintresserade, men det fanns inte i min värld att teater var något man försörjde sig på.
På gymnasiet läste Josefin naturvetenskapligt program och kan nu i efterhand se att hon lockades av den konstnärliga grunden i ämnen som fysik och kemi.
Huvudroll i Tjenare kungen
Efter studenten läste Neldén Teater och Skolscen på Wendelsbergs Folkhögskola – där hon redan första året fick en av huvudrollerna i filmen Tjenare kungen.
Sedan dess har Josefin varit med i filmer som Simon och ekarna, Känn ingen sorg och Min så kallade pappa – samt varit anställd på Backa Teater i ett tiotal år och spelat en mängd olika uppsättningar.
När Josefin fick höra att SVT skulle spela in ett historiskt kostymdrama i Göteborg, sökte hon dit – och skulle först provfilma för rollen som Lilly (Maggans flickvän) eller Sonja i kallskänken på familjen Löwanders restaurang Djurgårdskällaren.
– Men när jag läste manuset till de tre första avsnitten fastnade jag för rollen som Maggan och frågade om jag fick provfilma för den också. Den väckte något emotionellt hos mig, just det här att Maggan tvingades lämna bort sin lilla son Uno till ett fosterhem under andra världskriget. Jag har ju själv barn, en fyraårig dotter, och kan knappt föreställa mig hur fruktansvärt det måste ha varit.
Dessutom var det ju också en större roll…
– Ha, ha, ja, det lockade ju också förstås. Jag är väldigt glad över att jag fick spela Maggan – hon har blivit som en kompis för mig. Jag tycker att hon är väldigt häftig och det är inte utan att jag blivit inspirerad av henne.
Jag är väldigt glad över att jag fick spela Maggan – hon har blivit som en kompis för mig
Josefin har vissa likheter med sin karaktär, men även skillnader.
– Den mest uppenbara skillnaden är att hon är homosexuell, vilket var förbjudet och skamligt på 1940-, 50- och 60-talen. När Maggan blev tillsammans med Lilly tvingades hon ju att smyga och hålla kärleken hemlig. Ändå var det någon som upptäckte dem och anmälde till Barnavårdsnämnden. Där var det nära att hon förlorade vårdnaden om sin son, som hon precis hämtat tillbaka efter freden. Tur att det har hänt en del i samhället sedan dess.
Bland det som de har mest gemensamt är att båda är känslostyrda – och engagerade fackligt. Josefin är med i Göteborgs Stadsteaters fackliga styrelse (där Backa Teater ingår), medan Maggan gjorde en resa från jobbet som servitris och via fackliga åtaganden hamnade inom politiken.
– Man kan väl säga att det yttrar sig på lite olika sätt. Maggan har en större direkthet än jag och ett enormt starkt civilkurage där hon vågar ta ställning och säga vad hon tycker och tänker. Där är jag lite mer eftertänksam, även om vi båda brinner för rättvise- och jämställdhetsfrågor.
Maggan i Vår tid är nu
Något annat som skiljer dem åt är att Maggan är bättre på att servera…
– Jag har faktiskt också jobbat som servitris, men bara typ en dag. För det gick inget vidare. Jag spillde ut öl över ett helt bord (skratt). Inför tv-serien fick vi gå i köksskola och lära oss att servera, jag övade hela sommaren innan inspelningen började.
Josefin är inte särskilt överraskad att Vår tid är nu blivit en sådan stor framgång och populär bland flera olika generationer.
– Det märks att folk har längtat efter en svulstig dramaproduktion där kostym och miljö får ta mycket plats, samtidigt som vi har ett väldigt bra manus med många intressanta karaktärer. Sedan tycker jag att det är roligt att serien sträcker sig över så lång tid. Första säsongen är ju Maggan en ung vuxen och i den tredje en medelålders kvinna med en 20-årig son – och däremellan har det hänt väldigt mycket både privat och i hennes arbete.
Tanken var att höstens tredje säsong skulle bli den sista. Men SVT har beställt fyra specialavsnitt – som utspelar sig 1951, mellan seriens första och andra säsong. Det innebär att Helga Löwander (Suzanne Reuter) som gick bort i en av förra omgångens slutepisoder är med igen.
Vi har kommit varandra nära och jag har kontakt med flera av skådespelarna även privat
– Vi spelar in mellan augusti och oktober och det ska visas på tv under julen 2020. Jättekul att träffa hela gänget igen. Vi har kommit varandra nära och jag har kontakt med flera av skådespelarna även privat. Men sedan blir det i vilket fall inget mer av Vår tid är nu för min del. Jag har fått ut det jag vill av Maggan.
Kopplar av med trädgårdsarbete
När Josefin kopplar av från sitt yrke pysslar hon gärna i trädgården hemma i familjens hus i Ekebäck, i Göteborg. Det är hennes ventil i vardagen.
– Jag uppskattar verkligen det estetiska i trädgårdsarbetet och det avkopplande fysiska arbetet. Min hjärna jobbar väldigt snabbt, den är väldigt associativ. Men när jag är i trädgården och rensar rabatter är allt frånkopplat och jag befinner mig bara i ögonblicket.
För några år sedan funderade hon på att byta bransch och i stället utbilda sig till trädgårdsmästare. I stället gjorde sambon Daniel det.
– Vi delar samma stora intresse, vilket är jättekul. Han pluggade till trädgårdsmästare och jobbar numera som det – även om han delvis är kvar i filmbranschen, bakom kameran.
För Josefin blomstrar det både hemma och i karriären.
Av Joakim Löwing
Foto: Jessica Gow/TT, Veronica Kindblad/TT, Johan Paulin/SVT, Josef Persson, Anders Wiklund/TT, och Patrik Österberg/TT