Josefin Asplund gick från Vikings till Himmelsdalen
Josefin Asplund är just hemkommen från LA. Eller är det Los Angeles som numera är basen? Svenska stjärnskottet har nämligen redan gjort sig ett namn i Hollywood. Trots flera storfilmer ”där borta” är Josefin fortfarande ganska anonym på hemmaplan.
– Jag har varit där en sväng på olika möten och har en agentur i LA, men visst har jag passat på att vara lite i solen också, säger Josefin, 27, när vi ses på ett fik i Stockholm.
Hon kom hem för någon dag sedan och menar att jetlagen blir värre med åren. Och även om hon gillar USA är Stockholm hennes hem.
– Det är här jag bor, men med det sagt har jag inga problem med att flytta runt eller bo på andra platser i världen under kortare perioder. Men att skaffa familj och bosätta mig i LA är inget jag känner för.
Började spela teater som barn
Redan som barn hade Josefin mycket energi, starka åsikter och rättspatos. Tidigt föddes en passion för jämställdhet.
– Jag förstod ganska tidigt att tjejer och killar har olika villkor. Om till exempel en kille slog mig och jag slog tillbaka blev det en jättedeal. Det är inte socialt accepterat för en tjej att göra så.
Josefin var glad och sprallig och som nummer två i syskonskaran tog hon mycket plats, åtminstone i ljudnivå. Hon berättar att i skolan fick hon inte vara högljudd och röjig, men så dök en ny plattform upp. Teatern.
– När jag började på teater kändes det väldigt naturligt för mig redan från början. På scen kunde jag ge uttryck för mina känslor. Jag fick lov att vara arg och springa runt och skrika.
Det var så befriande och det gav mig även en slags trygghet i en ganska turbulent fas.
Josefin var 7 år när hennes föräldrar skilde sig, vilket tog väldigt hårt på henne.
– Ja, det var tufft precis som det är för alla barn som går igenom skilsmässa. I samband med skilsmässan var jag dessutom tvungen att byta skola och flytta till andra sidan stan.
Men teatern fanns där hela tiden som en slags terapi där hon fick ge utlopp för sina känslor.
The girl with the dragon tattoo
Josefin fortsatte sin teaterbana med Kalle Flygare och därefter teaterprogrammet på Södra Latin. Hon blev castad direkt från gymnasiet till Hollywood för filmen The girl with the dragon tattoo följt av en roll i Call girl. Josefin började på topp, minst sagt. Kan det inte lätt kännas som en press att börja sin karriär så?
– Haha, du menar att nu kan det bara gå nedför, säger Josefin och förklarar att någon press känner hon inte.
– Däremot är jag medveten om att jag fått en annan ingång till yrket. Att börja sin karriär och bli regisserad av stjärnregissören David Fincher, någon man beundrat som tonåring, är såklart jättestort. Att börja på topp har kanske snarare gjort att jag haft och har höga krav både på mig själv och andra projekt därefter.
Det finns så mycket inom teatern som tilltalar Josefin, inte minst intresset för att vilja berätta något.
– Som skådespelerska lever man i en fantasi och får låtsas vara en annan person. Det är som en enda lek, lite som att vara på kollo. Helt magiskt och drömmigt på många sätt.
Men helt självklart har skådespelaryrket inte alltid varit för Josefin. Det finns även nackdelar. Till exempel att hela tiden bli bedömd, inte bara utifrån sina talanger.
– Det handlar inte bara om hur jag presterar som skådespelerska utan nu, genom sociala medier, blir jag även bedömd som privatperson. Men tuffast är hela livsstilen med att man är borta och på resande fot så mycket. Det kan vara svårt att få balans och struktur i sitt liv och sin vardag.
Fick rollen i Vikings
Josefin syftar på att närheten och regelbundenheten i att träffa sin pojkvän, vänner och familj försvinner när man jobbar som etablerad skådespelerska.
– Det fanns en punkt, när jag gjort de där storfilmerna och åkte runt i Sydamerika. Jag funderade väldigt mycket över min framtid och visst var skådespelare min stora dröm, men skulle det fungera som yrke? Hon funderade på alternativ, som lärare eller socionom.
Josefin har aldrig satt upp konkreta mål utan ”hänger bara med”. Sitt driv beskriver hon som medfött och att ständigt göra nya och olika saker är det som sporrar henne.
– Som person är jag ”allt eller inget” och jag kom till en punkt där jag, för min egen skull, behövde ta ett beslut. Min inre röst sa hela tiden att det var det här jag skulle göra, men jag satte ett krav där jag sa till mig själv att om jag inte hade fått ännu en stor roll inom ett år så fick det vara. Jag behövde få en slags bekräftelse på inkommande jobb. Det var då jag fick rollen i Vikings, HBO, och sedan dess har det rullat på.
Och nu satsar Josefin 100 procent.
– Jobbet som skådespelerska är idag min största kärlek.
Huvudroll i Himmelsdalen
Och nu är hon aktuell med sin första huvudroll i den psykologiska thrillern Himmelsdalen. Hon spelar dubbla roller som enäggstvillingarna Helena och Siri. De separerades som barn, men efter många år bjuder Siri Helena att komma på besök till en paradisliknande hotellanläggning i Alperna. Väl på plats upptäcker Helena att hon blivit lurad: Himmelsdalen är inget paradis utan en plats där man forskar och experimenterar på psykopater. Helena är nu fast i en levande mardröm där ingen är vad de verkar vara och där alla tror att hon är den manipulativa, våldsamma och sjuka systern Siri.
Josefin befann sig på inspelningsplatsen i nästan fyra månader och ”dök in i projektet ordentligt”.
– Det var häftigt och en rolig utmaning att spela två karaktärer samtidigt, vilket var helt nytt för mig. Ofta spelade jag dem båda under samma dag, och det kunde vara ganska svårt att ställa om. Men den svåraste utmaningen var att komma ihåg hur jag spelade som den ena karaktären för att sedan reagera på det som den andra, säger hon.
Det var som att befinna sig i en bubbla i den där alpvärlden så länge, beskriver Josefin.
– Lite klaustrofobiskt var det och det var lätt att känna sig isolerad. De tyngre scenerna gjorde mig ordentligt trött och emotionellt dränerad om kvällarna. För att kunna gå in och ut ur
sådana här roller som kräver mycket känslor har det blivit viktigt för mig att sova bra, äta rätt och att röra på mig.
Pojkvän i Sverige
Efter sådan långa inspelningsperioder ägnar Josefin sin lediga tid främst åt att umgås med pojkvän, familj och vänner.
– Vi brukar gå ut, äta middagar och bara umgås. Under ledig tid tycker jag även om att läsa eller skriva. Och så har vi några tomatplantor som vi försöker hålla vid liv.Josefin och hennes pojkvän, som hon varit tillsammans med i 6 år, brukar spela tv-spel tillsammans och har dessutom börjat spela tennis.
– Jag är superdålig, men det är kul med sport.
Värsta typen är däremot folk som är självupptagna och bara bryr sig om sitt.
Att ha ett förhållande där den ena partnern är bortrest under långa perioder påverkar förstås förhållandet.
– Distans tär absolut på en relation. Men för oss har det blivit lättare med åren. Min kille hälsar ofta på mig på mina inspelningar och träffar dem som jag jobbar med. Jag tycker det är viktigt att han får en inblick i mina upplevelser så han vet vad jag varit med om. På samma vis försöker jag engagera mig i hans liv och träffa hans kollegor till exempel. Det kan vara påfrestande för förhållandet när vi båda är i obalans, när han har mycket jobb och inte jag eller tvärtom. Det kan också vara positivt att inte träffas varje dag, vi uppskattar ju varandra så mycket mer när vi väl ses, säger Josefin som attraheras av och dras till människor som är snälla, omtänksamma och bryr sig om samhället.
– Värsta typen är däremot folk som är självupptagna och bara bryr sig om sitt, säger jag som sitter här och pratar på om mig själv!
Barn är inget Josefin längtar efter nu.
– Längre fram absolut, men just nu är jag inte speciellt sugen på den livsstilen. Apropå självupptagenhet igen, säger Josefin och skrattar.
Visst blir hon sugen när hon hänger med syrrans två barn, men just nu är jobbet nummer ett.
Josefin förklarar att man dessutom kan se trender som kommer och går, vilken sorts skådespelare eller vilket slags utseende som lättare får roller och kanske är det bäst att rida på vågen hon står på just nu.
– Kommer man ut med något nytt, som jag gör nu, då är det bra att utnyttja det och vara beredd på rollerbjudanden. Jag pratade också med en person som förklarade hur detta yrke kan medföra ångest, att man aldrig vet hur ens framtid ska se ut.
Oro och ångest
Ovissheten över att få jobb eller inte, att inte veta vad som händer i framtiden är sådant som kan oroa Josefin och hon beskriver en viss ångest som kommer och går.
– Ena dagen kan jag vara hur självsäker som helst, ha många bollar i luften, träffa massor vänner och känna enorm livsglädje. Men nästa dag kan jag drabbas av ångest och vara ganska orolig. Igår var en sådan där jätteångestdag. Men jag kan ju se att det följer ett visst mönster eller att jag påverkas mentalt av vilken fysisk form jag är i. Igår spelade förmodligen jetlagen en stor roll i min ångest.
Josefin säger att oron kan handla om allt möjligt, från stort till smått. Men att realisten i henne försöker förklara för henne hur onödig all denna oro är och att bästa botemedlet är att distrahera dessa tankar genom att hitta på något kul.
– Ljuset spelar också stor roll. Min kille hade bilden av mig när vi träffades, att jag var så cool, glad, framåt och energisk. Hela sommaren var jag en person, sedan kom hösten. Då låg jag där i fosterställning och han fick se en helt ny sida av mig. Men en stor bakomliggande faktor till min ångest är också den kemiska, hormonella reaktionen inom mig. Jag påverkas enormt av PMS och under den perioden i månaden vill jag bara lämna allt. Det är otäcka känslor det där, för det är ju egentligen inte jag utan bara hormonellt. Men där och då kan man vara rödgråten och förbannad, det är känslor oavsett om de har sin förklaring.