Januaris månadssten – Granat

Även om granaten haft sina upp- och nergångar har den alltid funnits med som en pålitlig, ofta prisvärd ädelsten. Den senaste riktigt stora haussen inföll under 1800-talets andra del och kanske är en ny på gång? Det finns nämligen många olika sorters granater. Just nu är tsavoriten och demantoiden särskilt intressanta.

Se också: Så rengör du dina smycken

Efter reklamen: Så enkelt rengör du dina smycken

Granater bildas i metamorfa bergarter som skiffer, gnejser och kristallina kalkstenar, men också i vissa magmatiska bergarter av granit och pegmatit. Fyndorter finns över stora delar av världen, bland annat i Australien, Indien, Brasilien och även i Skandinavien och Mellaneuropa. Stenen är uppbyggd av runda, kärnlika kristaller vilket också namnet granat syftar på; det kommer från latinets ”granum” som betyder kärna. Hårdheten kan skifta mellan 6,5–7,5 på hårdhetsskalan och överlag bedöms granaten som en solid sten som lämpar sig väl i smycken.

Genom tiderna är det den djupröda granaten som fascinerat mest och som också omgärdats med myter och magi. Eftersom färgen alluderade till blod ansågs stenen skydda bäraren mot blödningar och olika inflammatoriska tillstånd. En annan utbredd myt var att stenen verkade lugnande på hetsiga sinnen och lindrade vrede och disharmoni, allt enligt den gamla medicinska satsen: ”Lika botas med lika.”

Under antiken var en röd granat med bilden av ett lejon guld värd

Under antiken hade graverade och snidade stenar högt anseende och en röd granat med bilden av ett lejon var guld värd. Den skyddade inte bara ägaren mot sjukdomar av alla de slag, den slog också vakt om hedern och motade bort alla strapatser som kunde uppstå under resor.

Det var också de djupröda böhmiska granaterna, även kallade pyroper (ett grekiskt ord för eldfärgad), som hade sin storhetstid under förrförra seklet. De förekom i generöst formade smyckeuppsättningar med många små, tättsittande, glittrande stenar.

En ljusare röd granat kallas rodolit, en rödviolett variant går under namnet almandin och en rödbrun nyans kallas hessonit. Så inte är det konstigt om vi ser rött när vi tänker granat!

Men det finns andra märkliga stenar att ta sikte på. Granatgruppen är stor och omfattar ett tjugotal varianter med olika namn. Utöver rött finns också orangefärgade, gula och gröna stenar. En svart granat, kallad melanit, användes förr i tiden till sorgsmycken. Den ser man inte så ofta idag. Däremot börjar den brandgula spessartinen bli alltmer uppskattad. Den har fått namn efter Spessart, en ort i tyska Bayern där mineralet först hittades. Tsavoriten och demantoiden är gröna granater i skiftande nyanser från mättad smaragd till ljusare lime. Det händer att tsavoriter förväxlas med smaragder, åtminstone av oss vanliga betraktare, men en gemmolog avgör lätt vad som är vad.

nöjeI drottningens juvelskrin: Silvias antika smycken

Tsavoriten är ett nytillskott – i alla fall sett till ädelstenarnas långa historia. Den upptäcktes under 1960-talet i Tanzania, men har fått namn efter Tsavo nationalpark i Kenya, där man senare funnit rika förekomster. Även demantoiden är en ganska sen upptäckt; den påträffades i flodsediment i Ural under 1850-talet. Demantoiderna är i regel små och en slipad sten väger sällan mer än en carat. Men de är naggande goda ändå, skulle man kunna tillägga. Demantoiden tillhör en sällsynt art och är granatgruppens absolut dyraste ädelsten. Glansen sägs till och med överträffa diamantens. Så betyder också namnet ”diamantliknande”.

Se också: 5 klassiska och tidlösa smycken

Efter reklamen: Klassiska smycken värda att investera i

En fördel med granater är att de är svåra att tillverka syntetiskt och de brukar inte heller utsättas för bestrålning eller andra färgförbättrande åtgärder. På så sätt är granaten en riktig vinnare!

Januaribarn. Jeanne Toussaint (1887–1976), född den 13 januari, var en djärv och innovativ smyckeformgivare, ofta kallad juvelerarnas Coco Chanel. Hon inledde karriären som stylist hos juvelerarfirman Cartier i Paris, men hennes begåvning och initiativkraft var uppenbar och snart nog ansvarade hon för hela formgivningen. Det var Touissant som utvecklade det berömda pantermotivet, en stark symbol som lockade välbeställda kunder och som också blev företagets varumärke. Hon var aldrig rädd för förnyelse och hennes meritlista är lång. Så höll hon också ställningarna under många år och pensionerade sig först vid 83års ålder.