Ingmar Bergmans dotter om svåra uppväxten
Anna Bergman, 74, är dotter till Ellen och Ingmar Bergman. Föräldrarnas äktenskap var knackigt och högljud. I sin bok Jag och min skugga berättar Anna om sin bråkiga uppväxt.
– Jag hade en tuff barndom. Pappa var frånvarande och mamma självupptagen. När pappa försvann placerade hon mig på ett barnhem, hon orkade väl inte ta hand om mig och ville leva sitt liv. Tack och lov kom mormor till undsättning, säger Anna i en intervju med Allas.
Anna beskriver föräldrarnas relation i boken som ”en passionerad kärlekshistoria mellan två omogna vuxna människor, båda helt uppslukade av sig själva”. Och när skilsmässan var ett faktum efter att pappa Ingmar hittat en ny kvinna lämnade mamma Ellen in Anna på ett barnhem.
Fick barn som 17-åring
Anna hittade sin första man i Peter Brown under en språkresa till Torquay i Storbritannien. Hon åkte hem till Göteborg för att jobba och spara ihop pengar och när Anna var 16 år åkte hon tillbaka och började jobba som au pair.
17 år gammal och höggravid med sonen Mickey Brown-Bergman fick Anna ett brev från sin pappa Ingmar som varnar om äktenskap. Trots sin pappas varningar gifte hon sig med Peter.
Sonen Mickey har blivit Annas glädje och stolthet när allt annat runt henne har vacklat.
Om att vara oönskad
Efter föräldrarnas skilsmässa var pappa Ingmar frånvarande och ointresserad av att lära känna Anna och i vuxenålder fick hon höra av sin pappa att hon var oönskad.
”Ingrid von Rosen är den enda kvinnan jag någonsin har älskat på riktigt! Och det enda barnet jag någonsin velat ha är vårt kärleksbarn Maria”, sa pappa Ingmar under ett besök hos dottern i Storbritannien, skriver hon.
Något som Anna bestämde sig för efter att blivit sviken av föräldrarna gång på gång var att hon aldrig skulle tolerera lögner och svek. Men när maken Peter visat intresse för en annan kvinna svajade äktenskapet och Anna själv var otrogen.
Relationen mellan Anna och Peter höll inte och efter skilsmässan gifte hon sig med Douglas, men även de äktenskapet fallerade.
Trots sin pappas hårda ord under uppväxten berättar Anna att hon fick en efterlängtad ursäkt från sin pappa på hans dödsbädd.
– Jag har förlåtit honom för länge sedan. Som vuxen kunde jag förstå varför mina föräldrar agerade som de gjorde. Det handlade inte om mig, att jag var ett dåligt barn, utan om dem. Två färgstarka individer som var helt uppslukade av varandra, säger Anna.