Galenskaparna och After shave 40 år – firar med final?

Studentikosa spextraditioner brukar ha en begränsad publik. Alla är inte skapta för ärtsoppa, punch och att sjunga lambo. Fast det finns såklart flera exempel på hur akademisk stämsång och ”tokigheter” vunnit även folkets hjärta. Hasse & Tage är ett exempel. Galenskaparna och After Shave är ett annat. Det finns så klart andra parametrar att väga in men After Shave är i alla fall sprunget ur och format av den miljön, berättar Jan Rippe.

– Jag och Per Fritzell Började på Chalmers samtidigt 1975 och skulle bli ingenjörer i elektroteknik. Första dagen blev vi sittande bredvid varandra, högst upp, längst bak i en föreläsningssal bland 200 studenter. Tycke uppstod ganska snart. Vi fann att vi hade annat gemensamt än studierna.

De unga männen hade viljan till sång och spex gemensamt och fick utlopp för det i studentlivet.

– Vi var toastmasters, sjöng, spelade och lite sådant där.

Längs vägen rekryterades två andra chalmerister till duon. Peter Rangmar och Knut Agnred. Nu var de en kvartett och därmed kvalificerade att ställa upp i skolans återkommande kvartettsångartävling. De vann givetvis.

– Det var så lyckat, någon kemi som stämde överens mellan oss. Vi fortsatte sjunga tillsammans i tid och otid, säger Jan.

– Men facit i hand var studierna dödsdömda redan då.

Eftersom studentlivet på Chalmers var festligt så lockades även icketeknister in i kretsen. Bland annat Anders Eriksson från Trollhättan. En kille som Jan Rippe kände genom sitt idrottande.

– Jag kommer från Mariestad men kände ju simmarkompisar i hela Västsverige. Bland annat ett gäng från Trollhättan som också hade flyttat till Göteborg. Anders, som hade fuskat lite i simning, var med där.

– Han var redan en duktig trubadur och brukade uppträda ensam med gitarr.

Kvartetten och trubaduren från Trollhättan började göra grejor tillsammans. Vid det laget var Anders redan med i Galenskaparna tillsammans med sin storebror Claes och Kerstin Granlund. Men Claes märkte att lillebrodern hade roligt med After shave. Det kanske skulle vara en idé att kolla upp chalmeristerna närmare. Han tog initiativ till ett möte som ledde till den första gemensamma produktionen. Revyn Skruven är lös som hade premiär 11 september 1982.

– Det datumet innebär gladare minnen för oss än andra, det är därifrån vi räknar vår start, säger Jan Rippe.

nöjeJanne Carlsson-så blev han "Loffe" med hela svenska folket

"Vi är inte Galenskaparna!"

Jan Rippe beskriver Claes Eriksson som den självklara motorn i gruppen. Det är storebrodern från Trollhättan som haft visionerna och pekat ut riktningen. Skrivit manus och presenterat för de andra.

Samtidigt som Galenskaperna och After Shave är en sak har sångarkvartetten från Chalmers även uppträtt ”som sig själva”. Ibland förstärkta med Anders Eriksson.

– Vi var fortfarande två olika grupper därav vårt idiotiska namn.

Jan Rippe

– Vi var fortfarande två olika grupper därav vårt idiotiska namn. Men vi var ute på våra jobb och Galenskaparna hade sina. Mellan projekten kunde Anders vara med oss.

Publiken och journalister hade inte alltid lätt att skilja den ena från den andra.

– I början var de lite mer kända därför blev hela gänget kända som Galenskaparna. Jag minns att Peter var förbannad, att han skrek ”vi är inte Galenskaparna!” haha.

Tog reklamfajten till Högsta domstolen

Jan Rippes talang ledde till ett arbetsliv inom skôj. Han blev ”Roger” i Macken (och en hel drös andra figurer) med hela svenska folket och har ingenting alls emot den kopplingen. Men det har inte varit friktionsfritt

Motorn Claes Ericsson har gärna tagit tempen på samtiden och tydlig politisk ställning i olika frågor. Han är, med sina egna ord ”lite vänster”, och har gett uttryck för det i manus om allt från börshajar till sjukvårdspolitik och roffarmentalitet.

2008 gick han till rättshistorien när han drog TV4 inför skranket. Han hävdade att de kränkte honom som upphovsman genom att avbryta hans filmer för reklam när de sändes i tv. Alla instanser gick på hans linje ända upp i Högsta domstolen.

– Han har alltid haft mycket åsikter om det mesta. Allt har vi inte skrivit under på. Det var en period kring millennieskiftet där vi kanske kände att det var unset för mycket politiskt och pekpinnar. Det tyckte inte vi var lika roligt, säger Jan.

– Han ville gå vidare göra film, vi ville mer göra revy och stå på scen i fåniga hattar. Det kände väl Claes och sen gjorde han några egna föreställningar.

Och när Claes gjorde egna förställningar kunde After shave göra krogshow med sång och lustiga hattar. En winwin, innan begreppet slets ut.

Trots delade meningar och utrymme för att göra eget har det alltid funnits ett patos som förenat.

– Claes har alltid värnat den lilla människan och förespråkat humanism.

Carl Bildt gillade fria företagarna i "Macken"

Humanisten Claes Ericsson själv låter lite road av beskrivningen. Det är klart att han varit medveten om att det funnits olika samhällsåskådningar inom gruppen men han har aldrig upplevt att det legat i vägen för den så kallade kärnverksamheten. Och lite vänster. Det är han än. Socialdemokrat i Olof Palmes anda, anhängare av en inkluderande rättvisa utan revolution.

– Jag håller med Ulf Lundell i allt han skriver. Jag älskar ”Vardagar”, han är arg på precis samma saker som jag, säger Claes Ericsson.

– Men jag tror att Carl Bildt, som var partiledare för Moderaterna när ”Macken” sändes i tv, använde Roy och Rogers mack som ett bra exempel på fri företagsamhet. Det var lite rörande. De hade ju redovisningen i en kaffeburk.

Även om gruppen varit borta från scenen sedan Macken sattes upp på scen innan pandemin är delar av ensemblen fullt verksamma. Jan Rippe och Per Fritzell, polarna från Chalmers, turnerar med föreställningen ”Gott & Blandat”. En show med såväl ”Man ska ha husvagn” som Roger från Macken och After shaves egna material. Nyskrivet och gammalt om vartannat.

Claes Eriksson arbetar med Göteborgsoperan. Han har skrivit texten till Gaetano Donizettis Viva la mama och regisserar föreställningen. För en man som är textbaserad är det en intrikat utmaning. Hur ska publiken uppfatta vad skådespelarna sjunger när orkestern brassar på? Kommer poängerna gå förlorade om textningsapparaten kör punchlines innan de kommit över sångarnas läppar? Det är långt ifrån de sketchartade sångnummer som de tre Galenskaparna körde på scen när gruppen bildades i slutet av 70-talet. Gitarr, sång, en hatt och möjligen ett lösskägg och en skärm att byta om bakom.

– Vi var någon sort kabaret. Vi ville väl egentligen göra revy men det var för kort för det.

När Claes Eriksson pratar om sitt värv är det tydligt att han alltid haft en tydlig uppfattning om vad som är bra och vad som är dåligt. Det har han haft sedan han var liten.

– Pappa var konnässör. Han lärde mig att ”Åsa-Nisse tittar vi inte på”, annars var han allätare.

Charlie Chaplin, Buster Keaton, Victor Borge och Povel Ramel ingick i menyn. Monthy Python hittade han själv.

Han har med åren insett att det inte bara är Åsa-Nisse som är kass. I utbudet av kultur finns det lite som är bra och mycket som är dåligt.

Bland de saker Claes Eriksson ogillar ingår även barbershop-sång. En konstform som alltid haft en stark ställning i akademiska kretsar och After shave. Peter Rangmar försökte till och med frälsa Claes med en Barbershop greatest hits-kassett i julklapp en gång. Det gick inte.

– Jag tycker att det är outhärdligt, säger Claes Eriksson.

Så det har aldrig blivit någon barbershop i de gemensamma produktionerna. Däremot har det blivit en sorts kompromiss med stämsång a capella i odödliga örhängen som ”Bara sport” och ”Säng, säng, säng”.

I After shave hittade Galenskaparna ett unikt komplement.

– De tillförde musikaliteten. De hade frejdighet och humor, sjöng starkt och kraftfullt. Hade funny bones. Det var en en fröjd att få jobba med dem, säger Claes Eriksson.

– Jag har ju alltid sagt att jag har Sveriges bästa ensemble. Det har de visat.

Efter reklamen: Se också: 5 saker om skådespelarna i Kvarteret Skatan som du kanske inte visste

Akademiskt artikulerad buskis

Eftersom Claes Eriksson har en tydlig uppfattning om vad som är bra och dåligt kan han kosta på sig att tycka att gruppen lyckats bra med sitt arbete. Att de hittat en nisch där de lyckats underhålla brett utan att gå under bältet eller tappa brallorna (ja, förutom gymnasten Flemming Fartland då).

– Bosse Renberg, en tv-chef, kallade vår stil för ”akademiskt artikulerad buskis”. Det kunde jag relatera till.

Ett tecken på det folkliga genomslaget är att de, som tydligt definierad Göteborgsgrupp, vunnit även 08-publiken.

– Och enligt Hagge Geigert skulle det aldrig gå med Göteborgshumor i Stockholm. Men vi har ju aldrig kört de där ordvitsarna, säger Jan Rippe.

Fast det tog sin tid. De hade lite töntstämpel i början.

– När vi var uppe med Skruven är lös i Stockholm visste ingen vem vi var. Peter Rangmar bläddrade i DN varje dag för att läsa recensionen och när den inte kom ringde han till redaktionen och undrade var den blev av. När den kom blev vi sågade vid fotknölarna. Vi var ett spexartat akademikergäng som varken kunde sjunga, dansa eller agera, säger Jan Rippe och skrattar.

Fast de har blivit sågade på hemmaplan också. Göteborgs-Tidningens (GT) krönikör gillade inte ”Macken”

”I går sändes avsnitt fyra, jag förstår fortfarande ingenting”.

GT:s krönikör om Macken

– Efter fyra avsnitt skrev han bara: ”I går sändes avsnitt fyra, jag förstår fortfarande ingenting”.

GT:s krönikör visade sig vara ett undantag. Tv-serien gjorde intryck och avtryck trots att den bara gick i sex delar.

– Jag håller den väldigt högt, säger Claes Eriksson.

– TV 4 skulle kora Sveriges bästa komediserie genom tiderna och folk fick rösta på sin kandidat. Macken blev tvåa efter Solsidan. Jag tror Albert och Herbert kom fyra. Det är otroligt ändå med en serie som är 30 år gammal. En tankeställare att man har gjort nåt avtryck.

Skulle du säga att ni är folkkära?

– Det verkar så, jag möter folk i både Stockholm och Göteborg och de flesta blir glada. Jag har aldrig träffat nån som blir arg. Inte så att det blir folksamling när jag kommer men det händer att folk känner igen en. Lustigt nog oftare nu än förr.

Galenskaparna och After Shave firade stort när gruppen fyllde 30 år 2012. 40-årsfirandet blir mindre. Det fanns planer på något större men de planerna strandade på bristande sug i delar av ensemblen och hälsoskäl. Anders Eriksson var osäker på om han ville vara med och Knut Agnred har hjärtflimmer. Kerstin Granlund klev ner från scenen redan på 00-talet.

Men medlemmarna träffas en gång i månaden i gemensamma bolaget Kulturtuben och pratar framtid. Någon sorts firande blir det. Kanske en final.

– Vi har bokat en helg på teatern den helgen. Detaljerna är inte klara men någon sorts jubileum blir det, säger Jan Rippe.

3 odödliga klipp med Galenskaperna och After shave