Författaren Karin Wahlberg om nya deckaren ”De drabbade”

Efter ett uppehåll på nio år är kriminalkommissarie Claes Claesson och läkaren Veronika Lundberg tillbaka i en ny deckare – De drabbade. Vad beror det långa uppehållet på?

– Efter att ha skrivit åtta kriminalromaner ville jag skriva något annat och det blev lasarettsböckerna som utspelas på 1950-talet i fiktiva Ekstad. Jag ville ha variation och är en person som går mycket på lust. Jag gör det jag tycker är roligt och det tycker jag att jag kan få göra nu när jag har blivit så här gammal. Nu tyckte jag att det skulle vara roligt att skriva en kriminalberättelse igen och därför återvände jag till Claes och Veronika.

hälsaKarin Wahlberg fick cancer: Paniken kom efter operationen

Den första boken i serien Sista jouren kom 2001 – vilket förhållande har du till dina huvudpersoner efter alla år?

– Jag har faktiskt inte tänkt ett dugg på dem under åren med lasarettsböckerna. Nu fick jag kliva in på nytt i deras liv när de är 50 plus, har flyttat till Lund och båda har börjat på nya jobb. Jag kände att berättelsen behövde få lite ny energi så därför fick de flytta från Oskarshamn till Lund där jag själv har bott i många år.

Är Lund en bra deckarstad?

– Nja, det är väl en ganska stillsam stad om man jämför med Malmö där det finns mycket grov kriminalitet. Men jag skriver ju inte den typen av berättelser så Lund passar bra även om det som händer skulle kunnat hända var som helst. Men visst präglar Lund boken, det är tacksamt med alla fina, gamla miljöer i den medeltida stadskärnan. En av mina favoritplatser är långsidan på Domkyrkan mot Domkyrkoplatsen där man kan sitta på långa bänkar och dricka kaffe när det är fint väder. Claes Claesson cyklar förbi där varje dag på väg från hemmet i östra Lund till polishuset vid stationen och han gillar också Domkyrkoplatsen. Claes och Veronika bor förresten bara ett par kvarter från där jag själv bor i östra Lund.

Berätta om den nya boken!

– En dag på mitt arbete som läkare kom en barnmorska som är enhetschef in på mitt rum och sa: ”kan du inte ha ihjäl en sjukvårdsstrateg?”. Hon var så provocerad av alla tjusiga administratörer som är så långt från den verklighet som vi som jobbar på golvet inom vården upplever. Det gapet har bara ökat på senare år med alla besparingar. Det gör också att man kan undra vem vården egentligen är till för. Min bok är ett inlägg i debatten om vem som drabbas av alla neddragningar.

Se också: 5 saker du kanske inte visste om Camilla Läckberg

Efter reklamen: Camilla Läckberg – 6 saker du inte visste om författaren

Hur ska en bra deckare vara?

– Genuina gestalter, en realistisk miljö och ett språk som flyter bra är viktigt, tycker jag. Jag har fått höra att jag är en feministisk författare eftersom jag lyfter fram kvinnor och det vill jag gärna göra. Fortfarande är det ju så att kvinnor sällan har tolkningsföreträde, kvinnliga och manliga läkare behandlas till exempel väldigt olika. Jag tycker inte om våld och när allt ska bada i blod, som förlossningsläkare behöver jag inte mer blod.

Vad tycker du om skrivprocessen?

– Jag tycker att det är intressant att skriva och roligt att hitta på nya personer. Men det är ett hårt arbete som kräver bra sittfläsk. Samtidigt är det ett fantastiskt privilegium att få skriva böcker och jag är tacksam för att jag har fått göra det. Nu är tanken att jag ska vara författare på heltid, men jag har inte stängt dörren helt till att vara läkare. Jag säger att jag övar på att vara pensionär.

Vad tycker du själv om att läsa?

– Helst romaner och noveller, jag läser inte så mycket deckare faktiskt. Jag går gärna och lägger mig tidigare för att få läsa i sängen. Det är bra att läsa på papper. Jag tycker om att lyssna på böcker också och jag kan verkligen rekommendera Per Anders Fogelströms stadsserie som jag och min son har haft som gemensamt projekt att lyssna på. Den handlar ju om arbetarklassen från 1860-talet och framåt och ger ett intressant samhällsperspektiv. Jag tycker också om de varma kvinnoskildringarna i böckerna.