Författaren Carin Hjulström om nya boken Bara ett lite mord
Carin Hjulström inspirerades av sin pappa
Författaren Carin Hjulström är aktuell med en ny bok i en ny genre. I Bara ett litet mord har hon förflyttat handlingen till slottsmiljö, inspirerad av Agatha Christie, teatervärlden och sin pappa.
Du kommer nu ut med din första deckare Bara ett litet mord – varför blev det en deckare den här gången?
– Det började med att jag flyttade till Säbyholms gods och insåg att det är som att gå runt i ett svenskt Midsomer. Jag blev otroligt inspirerad att skildra miljön, som ju påminner om hur Sverige såg ut för hundra år sedan, människorna och relationerna – och så fick det bli ett litet mord också för att få en motor i berättelsen.
Berätta om huvudpersonerna!
– Jag har ju tidigare haft journalister som huvudpersoner, nu ville jag göra något nytt. Eftersom jag har erfarenhet av teatervärlden, både min pappa Lennart och min bror Niklas är skådespelare, blev min huvudperson Dramatenskådespelerskan Siri Ehrensvärd. Hon har i 35 år haft ett hemligt förhållande med Dramatens gifte chef. När han gör slut efter att gjort en yngre skådespelerska gravid flyr Siri Stockholm. Hon landar hos sin föräldralöse, halvkriminelle brorson Anton, som har vunnit en plantskola i Säbyholm på poker. Där hittas sedan en jakttillsyningsman död på en åker, i en sky av örnfjädrar.
Vilken typ av deckare är Bara ett litet mord?
– Jag visste direkt att jag inte ville skriva nordic noir. Det här är cosy crime, en modern deckare i Agatha Christies anda. Visst handlar det om mord, men det ska vara en mysig och underhållande lässtund om mustiga karaktärer som man vill veta mer om. Jag har ju skrivit feel good tidigare så man kan väl säga att jag har tagit med mig feel good till deckarvärlden.
Se också: 5 tips till dig som drömmer om att skriva en bok
Hur är skrivprocessen?
– Jag sitter och skriver hemma vid köksbordet. Allt är inte klart när jag börjar skriva, mycket kommer efter hand när karaktärerna börjar leva sitt eget liv och gör helt andra saker än man tänkt sig. Min pappa är den som får läsa först och den här gången har även hans fru Gunilla Nyroos läst. De tyckte att Dramatenchefen skulle komma ut till Siri i Säbyholm så då skrev jag in det. När jag har skrivit klart ska redaktör och förläggare läsa och komma med synpunkter. Det blir ofta många turer. Det tråkigaste är när det är logiska luckor i berättelsen som jag måste täppa till.
Det här är cosy crime, en modern deckare i Agatha Christies anda
Efter många år som programledare i radio och tv sadlade du om till författare – var det en gammal dröm?
– Nej, inte alls. När jag programlett utdelningen av Astrid Lindgren-priset på Skansen 2006 kom Abbe Bonnier fram och tackade mig och då sa jag – helt spontant och oplanerat – ”jag tror att jag har en bok i huvudet”. Nästa dag hade vi ett möte på Arlanda express – jag skulle åka hem till Göteborg där jag bodde då – och jag skrev kontrakt på min första bok Finns inte på kartan.
Saknar du programledarjobbet?
– Jag kan sakna att arbeta på en redaktion, men inte att gå upp klockan sju, sminka mig, pendla till jobbet och sitta i möten. Nu jobbar jag hemma i myskläder och har ett härligt, lugnt och avslappnat liv – fast jag jobbar hårt och effektivt.