Följ med Tareq Taylor till barndomens Malmö
Äventyret börjar redan utanför porten på Regementsgatan 62, där Tareq Taylor bodde från 5 till 14 års ålder.
— Den här porttelefonen var riktigt häftig. Om du stoppade in två fingrar i låset och samtidigt tryckte på porttelefonknappen fick du dig en rejäl stöt så att armen domnade, förklarar Tareq med ett skratt.
Och såklart gjorde lille Tareq det så ofta han kunde, precis som många av de andra barnen på gården. Han, mamma Annie Taylor och lillebror Zafer, som var ett och halvt år yngre, flyttade in i den sju rum stora lägenheten högst upp i huset, sedan hans mamma och pappa Seif Daoudi skilts.
— På den tiden i, i början av 1970-talet, ville ingen bo i de här stora våningarna. Då ansågs det finare att bo i nybyggda Kronprinsen där hyran för en 2:a var lika hög som för vår stora lägenhet.
Så på varje plan i fyravåningshuset fanns det barnfamiljer som ville bo stort och billigt. Därmed fanns det också många kompisar som såg till att göra livet till en lek. Och mamma Annie hjälpte till så gott hon kunde, inredde lekrum och hängde upp gungor mitt i rummet.
— Mamma är, och har alltid varit, en riktig hippie, med ett stort hjärta och öppen famn. Men oavsett hur kaotiskt det kunde vara sattes vi barn alltid i första rummet.
Busade med brorsan
Annie var dagmamma men för att få inkomster och utgifter att gå ihop delade hon också ut tidningar och körde taxi. Då öppnade sig möjligheterna för de båda bröderna till lite bus, när mamma inte var hemma…
— När jag var 10 år sprang vi uppe på taken, hoppade mellan husen och kastade ner vattenfyllda ballonger på bussarna när de körde förbi nere på Regementsgatan, berättar Tareq. Det var helt livsfarligt.
Tanken svindlar när vi står inne på gården och tittar upp på taket. Då var lekarna nere i källaren betydligt lugnare, om än fartfyllda. Här fanns nämligen en av Malmös kanske längsta bilbanor.
— Alla barnen hade tagit med sin egen Scalextric-bilbana och byggt ihop till en enda gigantisk bilbana som slingrade sig runt i källaren, berättar Tareq. Så därnere var vi ofta och körde med våra bilar.
Ute på gården byggde bröderna ett eget litet hus så de kunde sova utomhus när vädret tillät det.
— Och så spelade vi boll med våra kompisar och klättrade över muren och pangade rutor i den övergivna grannfastigheten, minns Tareq med ett leende.
Livet på gården, med alla kompisarna, blev lite av en fredad glädjens zon. Det var nämligen inte lika roligt i skolan…
Mobbad i skolan
Tareq tillbringade sina första sex skolår på Ribersborgsskolan. Men redan första skoldagen kom han på kant med skolvärlden sedan lärarinnan under uppropet uttalat hans namn fel. Det blev startskottet för många års mobbning.
— Det är ju såklart över sedan länge, säger Tareq, men då var det inte roligt. Jag fick gömma mig på rasterna för att slippa de värsta bråkstakarna.
Skolan ligger bara en kort promenad från lägenheten. På vägen passerar vi bilfirman där lillebror Zafer köpte en trimmad vit Opel Kadett. Granne med firman låg en liten godisaffär. Affären är nerlagd sedan länge, men huset står kvar och väcker ett dåligt samvete hos Tareq.
— I den butiken snattade jag första och enda gången, ett Jenka tuggummi värt 25 öre. Jag hade så oerhört dåligt samvete efteråt. Flera gånger var jag på väg att gå tillbaka, be om ursäkt och betala för mig. Men jag hade inte modet.
Att Tareq snattade var inte likt honom. Han hade bara gjort som de andra i klassen, hängt på för att verka tuff, för att få vara en i gänget.
— Men det hjälpte ju inte. Inte ens när jag till sist tröttnade på att bli slagpåse, lärde mig kampsport och började slå tillbaka upphörde det.
När mobbningen till sist tog slut hade Tareq just börjat nionde klass på Slottsstadens skola. Han hade blivit förälskad och fått ett självförtroende han inte känt förut.
— Då förändrades livet, det var som jag hade gjort en 180-gradig helomvändning. Jag gick från att vara mobbad till att bli väldigt populär, det var märkligt.
Vindsurfing ett stort intresse
Vid den tiden hade familjen flyttat till Gamla Väster och Västergatan 32. Och Tareq och Zafer hade upptäckt hur kul det var att vindsurfa.
— Mamma lånade ihop pengar och köpte en vindsurfingbräda till oss, Sunrise trick, med en målad soluppgång på brädan. Den var riktigt cool, tyckte vi.
Coolare än surfaren själv, i början.
— Innan jag fattade hur man skulle göra var jag som en tepåse som doppades om och om igen.
Men övning gav färdighet och surfing blev snart Tareqs och hans brors stora intresse
— Vi stack ner till Ribban så fort skolan slutade. Vi gillar fortfarande att surfa, båda två.
Dottern Ellen matintresserad
Något större utrymme för andra intressen fanns det inte, utom för matlagning såklart. Detta hade Tareq redan upptäckt när han var liten och var ensam hemma efter skolan. Kärleken till matlagningen blev nästan som ett slags terapi, där kunde han glömma världen utanför och experimentera med olika grundrecept.
— Från sju års ålder gjorde jag dagligen något i köket. Min dotter Ellen är precis likadan, det är hon som lagar mat när jag inte är hemma. Häromdagen gjorde hon risotto med spenat och potatisgnocchi och i dag ska hon bjuda på stekt spätta, hon är grym på matlagning.
Till skillnad från Ellen växte Tareq upp med en helgpappa. Seif Daoudi föddes i Palestina och kom till Sverige på 60-talet där han gifte sig med Annie. Efter skilsmässan flyttade Seif till Almgården, där Tareq och Zafer var varannan helg.
— Pappa har alltid funnits där för oss, även om kontakten kanske inte alltid var så bra när vi var yngre. Men Seif är en väldigt snäll man och har aldrig någonsin sagt nej när vi behövt honom.
Med en pappa som var blomstergrossist och mamma som levde i sin hippievärld var konstrasterna stora. Ännu större skillnader blev det vid besöken hemma hos morfar Ronald och mormor Vivian. Ronald Taylor var brittisk konsul och paret bodde i en villa på Limhamnsvägen.
— Vi var ofta hos mormor och morfar, men det var väldigt konservativt och strikt i deras hem. Roger Moore, Margaret Thatcher och Ronnie Peterson är några av de många celebriteter som varit på bjudning hos morföräldrarna.
— De middagarna fick inte vi barn vara med på, men efteråt kunde vi få se bilder och autografer från gästerna, minns Tareq.
Barndomens matlagningsintresse höll i sig och Tareq inledde den bana som han numera är fullfjädrad stjärna inom: matlagningskonsten. De första stegen togs redan i gymnasiet när Tareq gick hotell- och restauranglinjen på Värnhemsskolan.
— Andra året började jag jobba heltid som kock på en kvarterskrog och pizzeria vid Lilla Torg.
Tareqs egen restaurang
Efter avslutad gymnasieutbildning blev det fortsatt karriär inom Malmös restaurangvärld. En resa som fortgår. I dag driver Tareq Slottsträdgårdens Kafé och egna restaurangen Kockeriet, en mötesplats för matglada. Däremellan är det också tv-inspelningar. Just nu håller Tareq på att spela in en reportageserie till Go’Kväll där han besöker olika städer och utforskar gastronomin i Skåne med omnejd. På lediga stunder skriver han också på en ny bok om att bli din hjälte i vardagen med fokus på god och hälsosam mat.
— På sommaren älskar jag att gå runt här i Slottsträdgården bland alla växter och blommor. En del av dem blir trevliga ingredienser i maten.
Och såklart har han en favorit bland grödorna:
— Betor är ett måste!
Av Christina Mellberg
Foto: Gugge Zelander, privat