Ebbot Lundberg: De säger att jag är alldeles för snäll

Ebbot Lundberg varvar framträdanden på småklubbar med uppträdanden på jättearenor. Oavsett om han uppträder i New York eller Brålanda, inför tiotusentals åskådare eller bara ett femtiotal, blir hans framträdanden nästan alltid magiska.

– Vid sidan om scenen kan jag vara ofokuserad och tankspridd, säger han. Men när jag går in i musiken är jag för det mesta hundraprocentigt närvarande.

– Jag blir uppkopplad, egot försvinner och jag kan bara ge mig hän.

Vi sitter på en altan på Åstol. Ön är ett av Ebbots många västkustska vattenhål. Han brukar uppträda på rökeriet och ta sig dit med Västtrafiks färja från Rönnäng på Tjörn.

Men just den här dagen har han anlänt ståndsmässigt, med den nästan 30 meter långa, och 85 år gamla, tremastade skonaren T/S Westkust, tillfälligt omdöpt till Ebbots ark.

– Jag har en egen liten motorbåt, men den ger jag mig inte ut i när det är sådan här blåst, säger Ebbot. Jag vet vad sjösjuka vill säga. En av mina tre bröder är fiskare.

– För många år sedan var jag ute med honom och hans fiskebåt när det blåste 15 sekundmeter. Det misstaget har jag inte gjort om.

Deltog i Så mycket bättre

När SVT ville ha en serie musikprogram med Ebbot som programledare föreslog han själv att de skulle spelas in i marin miljö.

Sedan var det inga svårigheter att få ombord musicerande kompisar som Lasse Holm, Loreen, Miriam Bryant, Tommy Körberg, Ola Salo, Veronica Maggio och många fler.

– Tanken är att vi ska tolka favoritlåtar, berättar Ebbot och menar att det här är den typ av tv-program som han verkligen vill göra.

Själv tittar han inte så mycket på tv. Åtskilliga är de lek- och tävlingsprogram han tackat nej till att medverka i.

– Men musikprogram är en annan sak, det är ju musiken jag brinner för, säger han. Jag är glad att jag ställde upp i Så mycket bättre för fyra år sedan.

– Även om jag som frontman i rockbandet The Soundtrack of Our Lives hade varit med i David Lettermans, Jay Lenos och alla andra stora amerikanska tv-shower, så var det många medelålders och äldre svenskar som inte visste vem jag var. Jag fick en helt ny publik, och det är jag tacksam för.

– Dessutom var det roligt att lära känna Lill Lindfors, Bo Sundström, Ken Ring, Ulf Dageby och Agnes Carlsson. Titiyo kände jag sedan tidigare, men den vänskapen fördjupades.

– Vi blev som en enda stor familj. På riktigt. Och vi har hållit kontakten sedan dess. Lill Lindfors var det inte så längesedan jag träffade, tillsammans med Sven-Bertil Taube, berättar han.

Föräldrahemmet som en fritidsgård

Ebbot är född i Västerås, men uppväxt i Askim söder om Göteborg.

– Pappa som är jurist jobbade för flera olika banker innan han blev chef för Ackordcentralen i Göteborg. Därför har mina bröder och jag kommit till lite varstans i Sverige.

– Mamma arbetade som psykolog och mentalskötare när hon inte tog hand om oss barn.

Ebbot berättar att hans pappa har en fin sångröst. På pappans sida lär det dessutom ha funnits en uppfinnare som var musikalisk och som byggde fioler.

– Min äldste bror spelar lite, men det är bara jag som torskat riktigt ordentligt på musiken, säger han. Mina föräldrar gav mig en tramporgel redan som sexåring. Som tioåring började jag uppträda. Jag skrev egen musik och bildade olika band.

– Mitt föräldrahem var som en fritidsgård. Det var väldigt högljutt, men mina föräldrar lät oss hållas.

Han beskriver sig själv som en originell person.

– Jag var en udda fågel redan som ung. Jag köpte en kaftan, en långrock i blågula färger, i Marocko inför ett framträdande i USA. Kilona började smyga sig på. Oregelbundet liv, dåliga sömn- och matvanor …

– Men i dag trivs jag riktigt hyfsat med min kropp och min röst. I kaftan känner jag mig lös och ledig. Hemma går jag gärna naken, avslöjar han och tillägger:

– Länge trodde jag att det var jag som var tokig. Men nu vet jag att det är världen som är galen!

Tobbe blev Ebbot – baklänges

Rockgruppen The Soundtrack of Our Lives var det första svenska bandet som blev Grammy- nominerat i USA.

– Jag har fått utlopp för mycket känslor på scener runtom i världen. En gång slog jag ner en karatekille på scen. Men det var han som hoppade på mig, inte tvärtom. Jag slogs för mitt liv. Man får väl försvara sig?

Under en fyllefest kom Ebbot som 22-åring på att Tobbe blir Ebbot om man pratar baklänges.

– Alla pratade baklänges på den där festen. Stam Johansson i hårdrocksbandet Mustasch var med. Han hette Mats då men blev Stam den där kvällen.

– Själv hette jag Tobbe ett tag till, men när jag skulle fronta ett nytt band tyckte jag att Tobbe lät töntigt. Jag hade sett tv-serien Falcon crest och tänkte först kalla mig för Cole Gioberti, som en av rollkaraktärerna hette. I dag är jag glad att jag fastnade för Ebbot i stället …

Sedan 2002 är Ebbot en gift man, men hustrun Sanna och han är efter många års sammanboende numera särbor.

– Jag är otålig och överkänslig och allt annat än lätt att leva med, säger Ebbot och markerar vänligt men bestämt att detta inte är ett ämne som han vill fördjupa sig i.

Gett namn åt 403 barn

Att Sanna och han inte fått några barn är naturligtvis också något som väcker mångas nyfikenhet.

Ebbot har tidigare berättat att de haft samma inställning: får vi barn så får vi. Men det har aldrig blivit så.

– Jag har många brorsbarn som står mig nära och jag har inspirerat till 403 stycken små Ebbotar, säger han. Före mig fanns ingen med det namnet.

– Nu har Ebbot namnsdag tillsammans med Ebba och Ebbe den 6 mars, och det är alltså på grund av mig.

– Och killarna i mitt band, The Indigo Children, är alla födda på 1990-talet, tillägger han. Där kan jag också känna mig som pappa, trots att de i mångt och mycket är vuxnare och mer ansvarstagande än jag!

Engagerad i Green Cross

Ebbot säger att han har svårt för trångsynta människor. Han uppskattar flexibilitet och förmågan att tänka utanför givna ramar.

– Jag är glad och tacksam för att jag hittat min plats här i livet. Människor som skaffar sig fina utbildningar och yrken men som hatar sin tillvaro är farliga människor. Jag har träffat många sådana.

Ebbot är inte bara artist. Han är också ordförande i Green Cross Sweden, en del av den världsomspännande organisation som Sovjetunionens forne ledare, Michail Gorbachov, startade efter att han fått Nobels fredspris.

– Green Cross verkar för ett nytänkande inom försvars-, utrikes- och säkerhetsfrågor samt inom miljöpolitiken, förklarar Ebbot. För mig är det uppenbart att vi alla måste dra vårt strå till stacken för jordens överlevnad.

– Titta bara på havsbotten som börjar bli täckt av dumpade plastföremål. Och oljan som nu fördärvar den här kusten.

Tror på karma

Döden skrämmer honom inte.

– Jag kan dö när vi sitter här och pratar, säger han. Döden och livet hänger ihop. Det är som dag och natt, svart och vitt och vi människor är som snöflingor hur stora vi än kan få för oss att vi är.

Han gör vad han kan för att vara en god människa – både i det stora och i det lilla. När någon ber om hans autograf tar han sig tid att göra en teckning också. Och han säger att han ofta drömmer om avlidna vänner och släktingar.

– Men vem kan säga vad som är dröm och vad som är verklighet? filosoferar Ebbot. Det är kanske tvärtom mot vad många tror? Allt har flera dimensioner …

Då dyker plötsligt en SVT-fotograf upp och avbryter vårt samtal. Det är hög tid att filma lite också, tycker han.

– Var gjorde jag av mina glasögon? undrar Ebbot.

Han hittar glasögonen i fickan och skrattar åt sin egen tankspriddhet.

Vill vara god

– Många säger att jag är alldeles för snäll, säger Ebbot innan vi skiljs åt. Men jag tror på karma. Gott föder gott och ont föder ont, det sprider sig som ringar på vattenytan.

I Ebbots trädgård är till och med mördarsniglarna fredade. Men, medger han, hans buddistiska tankar har sina begränsningar.

– En kompis till mig sitter i rullstol och kan inte längre jobba sedan han drabbats av TBE. Själv har jag haft borrelia flera gånger, men botats med antibiotika. Fästingar har jag inget förbarmande med!

Text: Mats Å Johansson
Foto: Mats Å Johansson, IBL