Doreen Månsson är van vid ett tufft liv: ”Min nanny blev skjuten när jag låg och sov”

Modig och nyfiken har Doreen Månsson, 48, alltid varit. Uppväxten som diplomatbarn i Nigeria och Zambia har format henne och tvingat henne klara av många tuffa situationer.

– Jag har som barn blivit utdragen ur bilar med k-pistar riktade mot mig och min familj av nigerianska militärer och hade en nanny som blev skjuten när jag låg och sov, säger Doreen.

Doreen föddes i Umeå 1974. Mamma Annika är svensk och Doreens biologiska pappa assyrier, boendes i Los Angeles. Föräldrarna separerade när Doreen var två år.

Efter reklamen: Se också: 7 skådisar med stora roller – som plötsligt bara försvann

– När jag var fem gifte mamma om sig med Per, som jag alltid betraktat som min pappa och när han fick jobb för FN i Nigeria, så flyttade familjen dit.

Mamma var hemmafru och Doreen gick i en katolsk skola med nunnor.

– De var skitstränga och skrämde oss barn med synd och straff. Nunnorna kunde slå de elever som var busiga. När jag svarade att vår hemhjälp hade gjort min frukost, i stället för ”Gud”, så fick jag stå med en dumstrut i ett hörn av klassrummet och skämmas, säger Doreen.

Hon har alltid varit nyfiken och haft lätt att prata med människor. Som barn till biståndsarbetare har Doreen bott mycket på hotell.

– Det kan bli ganska ensamt. Men på något sätt har jag alltid lyckats hamna bredvid intressanta vuxna som jag pratat med. Som i Mombasa, när jag mötte en jättevacker kvinna i baren vid hotellpoolen som indirekt berättade att hon jobbade som prostituerad.

– Jag minns att hon lugnt och sakligt svarade att nej, hon var inte rädd för att få hiv, för att hon skyddade sig. Hon var väldigt kär i en tysk man som hon hade kontakt med, men hon litade inte på ”tyskar” då hennes bästa vän hade fått barn med en tysk turist som lovat henne allt, men som aldrig hörde av sig.

Riskabel uppväxt

– Jag såg dem som coola men, i övrigt helt vanliga kvinnor. Då föll det mig aldrig in att tycka synd om dem. Jag tror min ringa ålder och nyfikenhet stod i vägen för det. Jag tänkte mest att det verkade farligt, det de tvingades göra på jobbet, säger Doreen.

Att bo i Nigeria på 80-talet kunde vara riskabelt. Att dessutom ha de där blå diplomatskyltarna på bilen kunde provocera extra mycket.

– Det blev nästan lite en vardaglig procedur att bli stoppad av nigerianska militärer som tvingade ut oss ur bilen med en k-pist riktad mot oss.

– Vi har hamnat i så otroligt många konstiga och jobbiga situationer, som pappa alltid har löst, genom att vara lösningsorienterad och respektfull. Han var en sann diplomat. Det där sättet att tänka har jag fått med mig. Att jag kan göra allt jag vill, bara jag visar respekt för andra människor. Och att det inte finns något som heter ”missade tåg”. Tåg går hela tiden, det är bara att stå redo och hoppa på, med barn och allt, säger Doreen.

I mellanstadiet flyttade Doreen hem till ”trygga” Umeå.

– Västerbotten på 1980-talet var extremt norm-fixerad. Jag passade inte riktigt in i den rådande normen. Jag pratade svenska på ett omodernt sätt, hade inte sett de tv-program som de andra barnen sett och hade absolut inte samma referenser.

– Jag hade levt ett helt annat liv och kom hem med upplevelser och erfarenheter som var svåra att relatera till för den som inte själv har varit där. Jag kunde berätta om något vardagligt från min tid i Nigeria, och mina vänner trodde oftast att allt var påhittat.

– Att inte vara som andra och inte ha samma referensramar gör att man inte passar in. Det ledde till att jag blev väldigt mobbad. De kallade mig n-ordet och jag trodde länge att jag hade väldigt mörk hudfärg. För första gången förstod jag att det kunde uppfattas som nåt negativt. Det var så de fick det att låta.

Doreens pappa dog ung

Mobbningen gjorde att Doreen slutade prata om livet i Afrika och gjorde i stället allt för att passa in.

– Känslan av vad ett utanförskap kan göra med en människa och de ”glasögonen” jag fick där och då har präglat hela mitt 22-åriga yrkesliv inom tv-branschen. De erfarenheterna har gjort mig väldigt känslig för människors fördomar, att det många gånger bara finns en norm och att det är den som anses vara rätt.

– Den grejen provocerar mig, eftersom den handikappar så många fantastiska människor, som inte tror att de är bra som de är, säger Doreen.

2006 dog pappa Per, efter en kort tids sjukdom, bara 52 år gammal.

– Det var en otroligt tuff sorge-period. Jag hade ett helvete med sorgearbetet. Varför skulle han dö så ung, han som hade gjort så mycket gott?

– När pappa dog, så var det som en del av min barndom och existens försvann, alla gemensamma referenser och alla ”kommer du ihåg…” När man är uppvuxen som jag, i Afrika, är det väldigt svårt att prata med andra om sina barndomsminnen. De flesta har svårt att relatera till det, så följdfrågor kan ofta utebli, och det kan kännas lite ensamt.

– De sista åren bodde pappa i Köpenhamn och vi hade inte träffats så mycket på ett tag. Men jag hann fram till Rikshospitalet innan han dog och kunde berätta för honom hur mycket jag älskade honom och fast han låg i koma så väljer jag att tro att han hörde mig, säger Doreen.

En vän som betydde väldigt mycket under den tuffa sorgetiden var Bolibompa-kollegan Markus Granseth.

– Han startade en bönekedja när pappa hamnade på sjukhus och vi trodde att han skulle klara det. Jag sände direkt från tv-studion bara två dagar efter att pappa gått bort och då var Markus där med mig som stöd och när sändningen var klar satte vi oss ner och han berättade historien om ”Fotspår i sanden”, säger Doreen Månsson.

Läste till terapeut

Innan pandemin hade familjen bestämt sig för att flytta ett år till Kapstaden.

– Jag tänkte göra program för SVT där, men ville också jobba med något biståndsprojekt. Då fick jag veta att det fanns tjänster att söka om man var utbildad kbt-terapeut. Jag bestämde mig för att börja studera.

”Jag har inte förstått det ännu”, säger han.

nöjeHenrik Dorsin om kollegans plötsliga och tragiska död

På grund av pandemin blev det inget Sydafrika denna gång, men när Doreen var färdigexaminerad fick hon en tjänst som volontär på ”Livscentrum” som drivs av svenska kyrkan i Sollentuna. Livscentrum har flera legitimerade psykoterapeuter men har också volontärer, med grundläggande utbildning i psykoterapi, som tar emot för enskilda samtal.

– Just nu jobbar jag där en dag i veckan. Tänk att få möjligheten att hjälpa människor som inte har råd med privat terapi eller som inte har tid att köa onödigt länge innan de får hjälp, säger hon.

Pluggandet satte dock sina spår i Doreens kropp.

– Jag har i stort sett suttit still och typ käkat chips i två och ett halvt år. När jag skulle till Pliktverket för att testas innan Kompani Svan-tävlingen, så var mina resultat på fystesterna så fruktansvärt dåliga. Men jag fick konstigt nog åka ändå!

Med i Kompani Svan

Doreen Månsson var en av 12 kända namn som mönstrade på vid en militäranläggning utanför Kiruna för att hårdtesta sina mentala och fysiska gränser.

– Ärligt talat visste jag nog inte vad jag gav mig in i när jag tackade ja, skrattar hon.

– Utan att avslöja för mycket, så kan jag säga att det kommer att bjudas på en hel del dramatik och panik under tv-seriens gång, säger hon.

– Det som förvånade mig allra mest, med det här psykologiska experimentet, är att vi inte blev irriterade på varandra, trots att vi tvingades leva så tätt inpå varandra, 24 timmar om dygnet.

– Klockan 05.00, när Gunde Svan och Mikael Tornving kom in i logementet skulle stridspackningen vara packad och sängen bäddad med sträckta lakan, som de kollade med vattenpass, skrattar Doreen.

– Vi visste inte när vi skulle få äta nästa gång, vilka rädslor som vi skulle tvingas möta, om det skulle vara regn, storm eller dimma uppe i bergen. Det som fascinerade mig allra mest var att när förutsättningarna var lika, när alla hade samma kläder, och ingen visste vad vi skulle utsättas för nästa timme, så började vi bete oss som att vi var en kropp. Det har jag aldrig varit med om tidigare.

– Vi var där tillsammans. Om någon var fysiskt svag, så hjälptes man åt, det blev ett kollektivt ansvar att alla skulle hålla hela vägen, säger Doreen.

Hon är full av lovord om sina befäl.

– Gunde är verkligen en person som tror på människor. Han är så himla genuin när någon kämpar mot sina rädslor. Det betyder något för honom när man pushar sig. Det är högvaluta för honom.

– Micke Tornving är en rutinerad yrkesmilitär med ansvar för stora trupper i det privata. Han hade hjärnkoll på väder och vind, tänkte strategiskt och såg till att stridskvalitén på oss alla hela tiden var intakt. Han visste att varenda minuts vila var livsviktig för att vi skulle kunna kämpa vidare, säger Doreen.

– Min trupp måste få ta av sig stridspackningen vid minsta paus, kunde han säga. Sådant hade ju ingen i det vanliga tv-teamet koll på.

Påminner om barndomen

Doreen hoppas och tror att tv-tittarna kommer att skratta, gråta, fascineras och inspireras när de ser Kompani Svan, som har premiär den 3 oktober på kanal 5.

– I den trygga svenska vardagen som vi lever i utnyttjar vi bara 30 procent av vår styrka. Det är så sällan vi vågar utmana oss, fysiskt och psykiskt.

– Alla de där ”äsch-jag-vågar-inte-spåren” i hjärnan begränsar oss på alla områden. Känner vi oss inte starka och kapabla vågar vi inte söka det där jobbet, träffa den där mannen eller skaffa det där barnet som vi kanske längtar efter. Jag är verkligen en sådan som gärna stannar i min komfortzon om ingen tvingar ut mig.

Äventyret med Kompani Svan har gett Doreen ett bättre flås, och en ny förälskelse i den vackra naturen runt Kiruna.

– Jag har redan sagt till min familj att vi måste dit och vandra. Det är så himla mäktigt att få uppleva den unika naturen som finns däruppe.

Hon har också fått vänner för livet. Kamraterna från Kompani Svan blev ett sammansvetsat gäng, som har fortsatt att hålla kontakten och träffas.

– Vi har en gemensam erfarenhet som är unik. Det påminner faktiskt om min barndom. Allt det som vi upplevde där och då, det kan man bara prata om med de som var med. Ingen annan kan riktigt förstå, säger Doreen.

Det här är Doreen Månsson!

Ålder: 48 år

Gör: Programledare och producent. Driver egna PR-byrån Doreen PR och jobbar ideellt som kbt-terapeut.

Familj: Sambo regissören Henrik Hallgren, 45. Döttrarna Hayat, 29, Yasmine, 25, och Amina, 9.

Aktuell med: Tävlingsprogrammet Kompani Svan på Kanal 5 och discovery+, ett stenhårt fysiskt och mentalt bootcamp, under ledning av Gunde Svan och Mikael Tornving.