Decembers månadsstenar – Turkos och Lapis Lazuli
Turkos och lapis lazuli har använts som prydnader och smyckestenar i tusentals år. Bada drar i blått men färgskillnaden är himmelsvid, och båda ar opaka, ibland ådrade med mörka respektive ljusa inslag.
Turkos – den så kallade "männens ädelsten"
Stenen som har gett namn åt färgen turkos, har själv fått sitt namn efter det franska ordet turquoise som betyder turkisk. Stenarna bröts i dåvarande Persien, men handelsvägarna till Europa gick via Turkiet och därfor uppfattades Turkiet som fyndort. Fina exemplar kommer aven från Egypten, Mexiko, Kina och USA.
Turkos bildas i hålrum och sprickor när mineralhaltiga och aluminiumrika bergarter börjar vittra. Det är en ganska mjuk sten som bör skyddas mot slag och stötar, på hårdhetsskalan hamnar den mellan 5 och 6. Den tål inte heller vatten och är känslig for kemikalier. Men omhuldad har den varit genom sekler och årtusenden. Redan för sextusen år sedan tillverkade egyptierna smycken av turkos eller lät dem infattas i påkostade prydnadsföremål. Den sköra stenen kunde också krossas och användas i sminkblandningar. Även i Kina var turkos en populär sten som långt före vår tideräkning snidades till amuletter och i Orienten fick den dekorera vapen och rustningar.
Turkosen var främst mannens ädelsten, i alla fall under 1600-talet när ingen ädling ansåg sin hand tillräckligt tilltalande om den inte bar åtminstone en ring med en infattad turkos. Dessutom gav stenen förträffligt skydd mot fallolyckor – i första hand från hästryggen – men också mot svindel, vilket kunde vara tryggt att veta om man i en batalj eller av annan anledning tvingades upp på höga murkrön. Men det bästa av allt måste väl ändå ha varit att turkosen medförde lycka och god hälsa!
De turkosa nyanserna kan skifta från klart himmelsblått till blågrönt. Den rena himmelsblå färgen är den mest sällsynta och också den mest åtråvärda. Eftersom stenen är opak slipas den nästan alltid i cabochonslipning.
Fakta: Carat
En carat, förkortad ct, är en gammal viktenhet för ädelstenar. Den har fått namn efter johannesbrödträdet (på grekiska kera´tion), vars frön var så pass förutsägbara i vikt att de länge användes i juvelerarens vågskålar. Trots all finurlighet innebar systemet vissa avvikelser och 1914 infördes den nu gällande internationella metriska caraten som motsvarar 0,2 gram.
En carat kan i sin tur delas upp i hundradelar. Ädelstenens carat ska inte förväxlas med guldets karat, förkortat k, som visar hur många delar guld föremålet innehåller. Rent guld = 24 k.
Lapis lazuli – "Azurblå sten" på latin
Lapis lazulis färgtoner kan skifta beroende på ådringen, men stenen är alltid blå och mest eftertraktad är en klar, djupblå variant med små guldliknande korn av svavelkis. Den intensiva färgen kommer från mineralet lazurit.
Stenen utvinns ur kvartsrika bergarter och fyndigheter finns i bland annat Ryssland, Iran, Afghanistan och Chile. Hårdheten motsvarar turkosens.
Äkta eller imitation?
Allt är som vi vet inte vad det synes vara. Lapis lazuli tillhör de stenar som ganska lätt kan imiteras. Andra stenar av liknande art kan färgbehandlas och impregneras eller också kan lapis lazuli av lägre kvalitet pulvriseras, färgas och gjutas ihop med lämpligt fixativ. En snarlik sten, kallad sodalit, används på samma sätt som lapis lazuli, men har en något kyligare färgton.
Tänk på!
Turkos och lapis lazuli är ömtåliga stenar som inte klarar vanlig rengöring. Turkoser kan till och med ändra färg i kontakt med vatten och är också känsliga för tvål och parfym. Torka av stenarna med en mjuk tyglapp och förvara dem var för sig i skilda etuier, så att de inte skaver mot andra smycken. Skötselråden gäller alla stenar med låg hårdhet, även opal.
I det forna Babylonien och Egypten var lapis lazuli en högt skattad sten, som ansågs kunna bota melankoli och fjärde febern, ett sjukdomstillstånd där febern återkom var fjärde dag. Den skänktes ofta som gåva till andra länders härskare för att bevara grannsämjan eller beveka krigiska sinnen. För egyptierna materialiserades sanningen Ma av lapis lazuli – den högste domaren bar stenen i en guldkedja om halsen – och i assyrisk kultur ansågs den tillhöra månguden Sin som enligt föreställningen hade ett långt böljande skägg, lika blått och glänsande som lapis lazuli.
Under medeltiden användes stenen även för färgframställning, den gav en vacker ultramarin färg, men det största användningsområdet har genom tiderna funnits inom smycketillverkningen.
Fakta månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: topas
December: turkos, tanzanit