Carolina Gynning om tunga känslorna: "Ångesten kommer aldrig försvinna"

Carolina Gynning leder en naken kvinna med ärrat bröst och en papperspåse nedtryckt över huvudet genom ett skogsparti. Den nakna kvinnan är en yngre version av henne själv, förklarar hon, och målningen föreställer en bild hon fick upp i huvudet efter en session hypnosterapi. Den är också en av tavlorna hon ställer ut på konstmässan Affordable Art Fair andra veckan i oktober.

– Alltid när jag målat har det handlat om att kanalisera min ångest och ta mig igenom jobbiga perioder i livet. Jag har alltid använt konsten som terapi. Jag skulle vilja säga till den yngre versionen av mig själv att det kommer bli bra. Jag var ju rädd ibland att allt bara skulle gå åt helvete och att jag skulle behöva leva med de här jobbiga tankarna hela tiden, berättar hon för Femina.

Ställer ut tillsammans med mamma Agneta Gynning

Mamma-dotter-duon tillika konstnärerna Agneta och Carolina Gynning medverkar i projektet ”Art Therapy” för att bekämpa psykisk ohälsa, något de båda tampats med i livet.

– Genom åren har jag lärt mig leva med min ångest. Och nu vet jag vad jag ska göra när jag får den – antingen måla, skriva eller springa. Ångesten kommer ju aldrig att försvinna helt, tyvärr. Det hade man ju önskat, men är man en ångestfylld människa så försvinner den aldrig, säger Carolina.

Att som mamma se sin dotters nattsvarta känslor på en målarduk är inte alltid lätt, erkänner Agneta Gynning.

– Konsten är lite svår att se, på ett sätt. Det är inte helt enkelt som förälder att titta på hennes ångest – men jag vet ju att den finns. Det är inget Carolina har behövt dölja, vi har alltid kunnat prata om det. Sen har det kanske varit stunder när du var yngre som var jobbigare än det är nu, säger Agneta och vänder sig mot Carolina. Nu har du ju, som du själv säger, hittat sätt att hantera det på som du inte hade tidigare.

– Det jobbiga är att folk tror att det ska ha hänt något jättetraumatiskt för att man ska ha ångest, men det är ju inte så. Du kan vara jätteframgångsrik och snygg, men ha ångest i alla fall. Och så undrar man: ”varför mår jag så dåligt?” säger Carolina.

Men måste man måla själv för att må bättre av konst, eller räcker det att vara åskådare?

– Jag tror absolut att man kan må bra av att titta på konst också. Det viktigaste när man har mycket ångest är att känna att man inte är ensam. Det kan hjälpa att känna att ”kolla, alla de här människorna mår också dåligt”, säger Carolina.

– Konst väcker känslor, menar Agneta. Det kan vara positiva och negativa känslor, men upplevelsen sätter fart på ens egna sinnen, och det tror jag är bra.

I dag talas det betydligt öppnare om psykisk ohälsa än det gjorts tidigare och många kända personer berättar om sina depressioner, panikångest, ätstörningar, självmordstankar och andra mentala problem. Agneta Gynning upplever att dessa ämnen fortfarande var tabu när hon växte upp.

– Om du hade problem var du svag och det var något fel på dig. Du skulle alltid hålla en perfekt yta oavsett hur du kände inuti. Men även om man ser bra och lugn ut på ytan är det inte säkert att man mår så bra inombords. Det är viktigt att ställa den där frågan: ”hur mår du egentligen?” säger hon.

– Och det är ingenting som gör att den andra personen mår sämre, det är viktigt att veta, inflikar Carolina. Det är faktiskt så att den frågan många gånger kan rädda liv.

Testat olika terapiformer mot ångesten

Förutom ”art therapy” har såväl Carolina som Agneta testat en rad olika terapiformer genom årens lopp och menar att alla hjälper på olika sätt.

– I kognitiv terapi hittade jag verktyg för att hantera min ångest, vilket jag tyckte var väldigt bra, men däremot går man inte till botten med varför man har ångest. Det var psykoanalys som hjälpte mig på djupet. Jag var väldigt splittrad som människa när jag började med psykoanalys, men blev väldigt lugn efter att jag verkligen fått svar på vissa saker. Sedan kastade hypnosterapin om alltihop, men jag känner mig rätt stark och trygg i mig själv i dag, så det gör ingenting – jag kan hantera det. Jag vill fortsätta lära känna mig själv och utvecklas som människa hela livet, det är inget jag kommer sluta med. Jag tycker fasiken att alla borde gå i terapi någon gång, vi har alla problem på något sätt, säger Carolina.

Som stor influencer med fler än 300 000 följare på Instagram har Carolina Gynning fått uppleva kändisskapets baksidor.

– Jag får mycket hat och negativa kommentarer och kan bli väldigt ledsen och ta åt mig när jag läser dem. Om det är 50 personer som skriver att man är fin och en som skriver att man är ful är det tyvärr ändå den man kommer ihåg. Man måste vara rätt hårdhudad när man har mycket följare, för alla kan inte hålla med en, konstaterar hon.

Ändå väljer Carolina att vara öppen med sina känslor gentemot sina läsare, något hon ser som ett viktigt ansvar.

– Jag tycker att man har en skyldighet som känd person att faktiskt berätta att livet inte är så jävla lätt hela tiden. Det blir patetiskt att låtsas som att allt är perfekt, för livet är ju inte så. Det är inte guld och glitter jämt – inte ens för en kändis. Och jag måste göra något positivt med mitt kändisskap, säger hon.

Carolina har i sin blogg Another day with Carolina Gynning och podden Gynning & Berg hittar sig själva delat med sig av sin oro kring att inte kunna bli gravid och den brinnande ångesten hon upplevde när hon separerade från sina döttrar Alicia och Adeles pappa, Alexander Lydecker. Störst respons har hon dock fått när hon pratat om sina känslor kring varannan-vecka-livet som ensamstående mamma. Hon upplever att det ofta utmålas som något positivt och härligt – barnfria veckor där man kan roa sig utan ansvar! – men för många föräldrar är det i själva verket otroligt smärtsamt att tvingas vara utan sina barn.

– Jag tycker att det är så sjukt jobbigt. Jag har till och med brutit ihop i podden när jag pratat om det. Folk säger att man vänjer sig, men jag vill aldrig vänja mig vid att vara utan mina barn. Jag skaffade barn för att jag ville vara med dem varje dag, hela tiden, och följa dem genom livet. Att jag ska behöva vara tvingad att vara utan dem halva tiden tycker jag bara är helt fruktansvärt. Det kommer jag aldrig att vänja mig vid. Man måste lära sig att leva med det – men det kommer alltid att vara en sorg för mig, säger hon.

Till skillnad från de som tar till droger och alkohol för att döva sina smärtsamma känslor tycker Carolina att hon hittat sunda sätt att hantera dem på. Löpningen och målandet är till stor hjälp, dessutom skaffade Carolina en häst som hon menar räddade henne genom skilsmässan.

– Många av mina tavlor i den här stilen kom till under och i samband med separationen. Alla kriser som man går igenom hjälper konsten. Jag är bara så tacksam att jag har ett jobb där jag faktiskt kan bearbeta min ångest – hur många har det? säger hon.

Men måste man må dåligt för att skapa bra konst?

– Det är lite sorgligt det där, egentligen blir det faktiskt bäst när man plockar fram det mörka. Och alla bär vi på ett mörker, alla har vi gått igenom nånting som är jobbigt, säger Carolina.

Affordable art fair pågår 10-13 oktober i Nacka Strandsmässans gamla industrilokaler, där ett 60-tal svenska och internationella gallerier ställer ut samtida prints, fotografier, skulpturer och målningar med extra fokus på originalkonst. Läs mer om mässans projekt Art Therapy här.

Foto: Aftonbladet/TT