Bokaktuella Eli Åhman Owetz lämnade stan: ”Jag trodde aldrig jag skulle bo på landet igen”

Det är drygt två mil mellan Eli Åhman Owetz gård i byn Lilla Andersvedja och småstaden Norrtälje. Lite senare denna försommardag ska hon åka in och träffa en författarkollega.

– Jag är en riktig fika-person och älskar att sitta och snacka i flera timmar, säger hon.

Gården där hon bor tillsammans med maken Håkan är samma som hon växte upp på. Torpet från 1870-talet där Eli bodde med sina föräldrar är nu rivet, men paret bor i ett hus som hennes pappa byggde upp efter att ha rivit ladugården.

relationerEmma Hamberg: ”Medelåldern är fantastisk”

Utöver boningshuset består gården i dag av traktorgarage, loge, lider, skogsmark och en åker. Ursprungligen var gården Elis morfars.

– Det var ett litet, gammaldags jordbruk som mina föräldrar tog över. Innan jag föddes var det mjölkgård och under min uppväxt hade vi köttdjur, men även kor som vi handmjölkade för husbehov, berättar Eli, 59, om den idylliska barndomen norr om Stockholm.

Eli var chef på Metro och Norrtelje tidning

Att ta över jordbruket var dock aldrig ett alternativ för Eli. Dels för att föräldrarna lade ner verksamheten i mitten av 70-talet när Eli var tonåring, som så många andra bönder vid den tiden när de småskaliga jordbruken avvecklades i Sverige. Dels för att hon som ung ville bort från landsbygden så snabbt det bara gick.

– Jag älskade min uppväxt och gården, men då ville jag aldrig i livet bo kvar! Som tonåring åkte jag in till Stockholm varje helg, och redan dagen efter jag slutat gymnasiet flyttade jag hemifrån, säger hon med ett skratt.

Eli åkte till London och jobbade som au pair. Efter en tur till Stockholm pluggade hon journalistik i Kalix och arbetade sedan i Östergötland. Efter en tid återvände hon till Stockholm, där hon bland annat hade olika chefsjobb på tidningen Metro. En tid var hon också chefredaktör för sin barndoms tidning Norrtelje Tidning.

Efter 25 år som journalist hade Eli dock slutat känna igen sig i mediebranschen och ville göra något annat. Hon hade länge haft en dröm om att öppna en retrobutik, men att bli affärskvinna var heller inget hon kunde känna igen sig i.

– Det växte i stället till en romanidé om en tjej som gör precis det jag ville – öppna en butik på landet.

Eli Åhman Owetz har gett ut åtta feelgoodromaner

Så föddes karaktären Anna-Lisa, trettioåringen som lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm för att öppna antikhandel i den fiktiva byn Söderberga i Roslagen. Den första av fyra böcker om Anna-Lisa kom ut 2013, och genom åren har läsarna kunnat följa hennes bravader och romanser med bland andra ålänningen Ralf och bilmekanikern Johnny.

Sedan Eli började skriva har hon mer eller mindre kommit ut med en feelgoodroman per år. Den senaste i raden heter En bättre människa, och kretsar kring Kicki, 49. Med undantag för några år i Stockholm har hon levt hela sitt vuxna liv i Norrtälje, och även hon flyttar ut till Söderberga för att börja på ny kula när hon tar över byns frisörsalong.

Eli Åhman Owetz

Ålder: 59 år.

Bor: Lilla Andersvedja, Norrtälje.

Familj: Maken Håkan.

Gör: Författare, verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan.

Aktuell: Med feelgoodromanen En bättre människa (HarperCollins förlag).

Gör på fritiden: Det är väldigt säsongsbetonat. Eftersom vi har vedpanna och egen skog är det just nu att såga, klyva och köra in ved som gäller. Och så läser jag jättemycket, särskilt sedan ljud och e-böckerna kom. Det går ju att läsa överallt, både medan man klyver ved och kör bil!

Hemsida: eliahmanowetz.com

Instagram: @eliahmanowetz

Trogna läsare känner nog igen flera av karaktärerna som återkommer i Elis Söderbergasvit om åtta böcker, inte minst Anna-Lisa som nu hunnit stadga sig och få barn.

– Det är väldigt roligt att plocka upp karaktärerna och spinna vidare på dem. Kicki nämndes redan i min femte bok när hon flyttade till byn, sedan dök hon upp kort i Brevvänner från 2019 när hon lockade ut sin kusin Erik till Söderberga. Och i min förra bok Renoveringsobjekten är hon kompis med Susanne som i sin tur är exfru till Erik… det är lite rörigt kanske, men nu får Kicki äntligen sin egen bok, säger Eli och skrattar.

Det finns en stor fördel att återanvända karaktärer, menar Eli.

– Jag känner dem så väl och vet precis vad som är rimligt för dem att göra och säga. Dessutom uppskattas det av läsare som blir glada när de får veta vad som har hänt en romanfigur flera år senare. Och så har jag så himla roligt när jag får umgås med mina karaktärer. De har blivit mina vänner och finns i mitt huvud hela tiden, som riktiga personer. Min man, som är psykiatrisjuksköterska brukar humma lite menande åt mig, men vi är överens om att jag inte har någon psykos, haha!

Lyckligt singel och barnfri

Till skillnad från de tidigare böckerna ville Eli nu skriva om en kvinna som inte är på jakt efter tvåsamhet, ett annars ganska klassiskt tema inom genren. Även om det även här dyker upp en spännande främling i form av grävmaskinisten Nicke, så är singeln Kicki inte beredd att ge upp sitt ensamliv och de härliga helgerna med väninnorna.

– Hon är levnadsglad, singel och bestämmer helt och hållet över sitt eget liv. Jag har själv levt det livet, har många vänner som lever så, och vet att det kan vara ett lika gott liv. Även om normen i Sverige är tvåsamhet finns det väldigt många singelhushåll, och det är verkligen värt att skriva en bok om tycker jag – vilket den senaste tidens respons från mina läsare bekräftar.

Se också: Kim bor i ett minihus: ”Många skulle må bra av att bo såhär”

Efter reklamen: Kim bor i ett minihus: Många skulle må bra av att bo så här

Ytterligare en gemensam nämnare mellan Eli och Kicki är att ingen av dem någonsin har velat ha barn, och heller inte saknar det.

– Det är ingen jättestor sak i boken, och samma är det för mig. Den biologiska klockan har helt enkelt aldrig börjat ticka. Livet har varit fyllt av så mycket jobb och annat kul, och jag tyckte att Kicki också kunde få vara glad och lycklig utan barn och barnbarn, berättar Eli.

Eli: ”Besök era föräldrar innan det är för sent”

Men säg det liv som är helt fritt från bekymmer. Ett av bokens teman är skuld. Kicki har en något komplicerad relation till sin mamma, som flyttat till Österlen med sin nye man. Hur mycket hon än tjatar på att dottern ska komma och hälsa på hittar Kicki alltid nya ursäkter till att inte åka ner. Även här har Eli inspirerats av sitt eget liv.

– När jag var 18 år skilde sig mina föräldrar och mamma flyttade till Östergötland. Jag var väldigt dålig på att åka och hälsa på henne. Även pappa för den delen, det fanns alltid roligare saker att göra. Men när mamma blev äldre förstod jag att hon saknade oss barn jättemycket. Mina syskon var bättre på att hälsa på henne, så ensam var hon ju inte, men jag hade ett enormt dåligt samvete över det där. Så när mamma blev dement och hennes man gick bort fick vi in henne på ett boende i Norrtälje.

Eli tog igen det hon missat genom att besöka sin mamma ofta och se till att hon hade det bra.

– Så nu brukar jag uppmana folk, särskilt yngre, att besöka sina föräldrar. En dag kan det vara för sent, säger hon.

Kicki brottas med sitt dåliga samvete och i likhet med bokens titel bestämmer hon sig för att bli en bättre människa och göra världen till en lite bättre plats. Sagt och gjort anmäler hon sig till bibliotekets språkkafé för nyanlända.

– Det slog mig att jag efter sju böcker aldrig haft med en enda invandrare. Och så ser ju världen inte ut, inte ens i Norrtäljetrakten där det ändå är väldigt vitt.

Eli har varit noga med att inte porträttera romanens invandrare och flyktingar som bara det.

– Jag ville gestalta dem som helt vanliga personer, som det medelålders paret från Syrien som är medelklass och pratar franska, och 18-åringen Zia som hade kunnat vara vilken driftig Norrtälje-kille som helst.

Flyttade ut på landet permanent

Att skriva om Norrtälje med omnejd är för Eli Åhman Owetz lite som att gräva i sin egen bakficka. De kärva tonårskänslorna för hembygden förändrades med tiden, och i slutet av 90-talet köpte Eli gården av sin pappa tillsammans med sin exman.

– Varken min syster eller bror ville ta över, och då vaknade mina känslor för barndomshemmet till liv. Det kändes jättekonstigt om någon annan skulle bo där! Till en början var gården bara ett sommarställe. Men för sju år sedan flyttade jag och min nuvarande man Håkan ut permanent.

I dag delar Eli Åhman Owetz sin tid mellan författarskapet och halvtidsjobbet som verksamhetsutvecklare på ett studieförbund i Stockholm.

– Visst kan jag sakna att kunna gå ut på kvällarna och dricka vin till maten, sådant som inte går när man måste köra bil för att komma hem. Men ibland åker jag och Håkan in till stan, tar in på hotell, går ut och äter på restaurang och går hem till hotellet genom en nattlig stad.

Att flytta ut på landet är dock ingenting hon ångrar.

– Dels älskar jag naturen, att kunna gå ut och se solen som glittrar i vågorna på sjön, eller se upp mot himlen en stjärnklar natt. Dels är det härligt med alla trevliga människor i byn som man kan snacka bort lite tid med när man hämtar tidningen, och att kunna ge katten ett helt fritt liv. Det här är min plats på jorden.