Bo Sundström i Bo Kaspers: Vi är mammagrisar allihop
Det norrbottniska lugnet, den trygga uppväxten och släktens inställning att få göra det vi älskade att göra har präglat Bo Kaspers sångare.
Lugn, trygg, stabil och busig, så kan man beskriva Bo Kaspers sångare och gitarrist.
– Ja, jag är en lugn Pitebo, jag tar det som det kommer. Jag är inte en person som stressar i onödan, säger Bo Sundström med glimten i ögat.
Under en avslappnad promenad på gatan utanför bostadsområdet där han växte upp kommer minnena tillbaka. Bo ler med hela ansiktet när han ser en fotboll ligga i dikeskanten. Han lyfter upp den och försöker att balansera bollen på foten.
– På den här gatan har jag lekt mycket som barn, här har jag skapat många fina minnen med mina vänner. Det var alltid fullt med barn som spelade landhockey eller fotboll, säger Bo och räknar antal dippar och konstaterar efter 15 stycken att han skulle behöva träna lite mer.
– Jag var ingen idrottskille, det var musiken som lockade, säger han, och skrattar. Han vänder sig om och pekar mot huset som han växte upp i.
Där var där allt började, där hans musikkarriär tog fart vid redan som barn. Piteå är hemstaden dit Bo Sundström ofta återvänder och som alltid kommer att ha en speciell plats i hans hjärta.
Redan som liten stod han framför spegeln i barndomshemmet på Abjörnssons väg och mimade till låtar och han uppträdde gärna för andra när möjlighet gavs.
Han var inte blyg som barn, snarare en teaterapa. Skolan tyckte han om och han växte upp i ett akademikerhem, där både mamma och pappa var utbildade lärare och inspirerade honom till att läsa mycket.
Böcker fanns det gott om hemma. Bo berättar också att familjen ofta samtalade om politik och samhällsfrågor vid middagarna och till kvällsfikat.
– Vi tittade på nyheterna och pratade sedan om saker som hände ute i världen. Mitt intresse för samhällsutveckling har jag också mina föräldrar att tacka för.
– Musikintresset fick jag av mina bröder, min mamma och mormor. De spelade instrument och älskade att sjunga. Det är inte bara jag som har uppträtt och spelat in låtar, det har även min ena bror gjort, men han valde att inte ta det vidare.
Bo och hans vänner repade ofta nere i källaren hemma hos honom, och där tillät de kreativiteten att flöda. Många låtar skrevs där och föräldrarna stördes aldrig av ljudet från musiken, berättar Bo. De såg det som positivt att barnen utvecklade sina intressen.
Spelade de inte i källaren så hade de också en lokal som deras lärare hade ordnat.
Ville bli musiklärare
– Piteå var en musikstad och det är den fortfarande. Lärare och tjänstemän inom kommunen var tillmötesgående och ordnade lokaler så att vi kunde repa på kvällarna.
Efter gymnasiet började Bo plugga på musikfolkhögskolan i Piteå och hade olika ströjobb för att finansiera sina studier. Han uppträde ibland på olika scener. Planen var att bli musiklärare men efter en praktikperiod bestämde han sig för att lägga det bakom sig.
– Jag förstod att jag inte hade det där extra tålamodet man behöver för att undervisa elever. Samtidigt kan jag ändå tänka mig att jag hade blivit en jädrans bra musiklärare om jag fortsatt. Tre år efter avslutade studier träffade han Micke, Fredrik och Mats, hans blivande bandkollegor.
– Jag visste direkt att det här skulle bli bra. Året var 1991, jag hade fyllt 30 år och Bo Kaspers Orkester grundades. Och hur själva namnet kom till har Bo sin före detta kollega att tacka.
Under en fikarast satt de och pratade och kollegan berättade att han funderade på att ta sin mammas efternamn, Kaspersson.
– Helt plötsligt kom namnet till mig. Bo Kaspers Orkester, det kändes helt rätt. Jag frågade min kollega om jag fick låna namnet och det fick jag.
Sedan dess har de gett ut elva album ihop plus fyra som Bo har gjort som soloartist. Det är Bo som skriver texterna. Han beskriver sitt jobb som det roligaste han vet och han är tacksam för att han får möjlighet att jobba med det han älskar.
Se också: Svenska semesterpärlor
– Min dotter brukar skoja och säga att jag älskar barnen men jobbet än mer. Trots framgångarna står Bo med båda fötterna på jorden och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och tänker.
För honom handlar det om att göra det man tror på och han återkommer ofta till att han tror att det har att göra med att han är från Piteå. Det norrbottniska lugnet, den trygga uppväxten, och släktens inställning till livet.
Bos 3 Piteå-tips
✿ Gläntan - den bortersta förlängningen av Pite Havsbad. Men med nästan inga turister. Tidigt tonårshäng för sena nattbad.
✿ Kust hotell. – Äntligen har Piteå fått ett snyggt och egensinnigt hotell med spa och bra restaurang. Vännen Cia styr det med järnhand
✿ Piteå Golfklubb - en vacker bana med lömskt blåbärsris om man slår snett. En icke snobbig mötesplats för äldre och unga.
– Vi gjorde det vi älskade att göra helt enkelt. Som mellanbarn var Bo inte den som fick mest uppmärksamhet. Han ser sig själv som det av syskonen som var lugnast, han hittade inte på en massa bus och han behövde inga speciella projekt för att hålla sig sysselsatt.
– Jag gillade att vara nere i lokalen och repa och spela musik, det var mitt intresse. Bo stannar upp, tittar mot huset och berättar också om sin sorg. Han förlorade sin mamma Ann-Evy 1993, då hon fick problem med hjärtat. Det var en tuff tid för han stod sin mamma nära.
För åtta år sedan fick hans pappa Ivar en stroke och en kort tid därefter miste han sin lillebror i cancer. Pappan återhämtade sig aldrig från stroken och gick bort två år senare.
– Min pappa var gammal men min bror var ung, mitt i livet. Jag tog hans död hårt. Självklart sörjer jag pappa men jag hade önskat att min bror fått många år till.
Bo berättar att mamman hade en central roll i hans liv. Det är henne han har att tacka för att han försöker anstränga sig lite extra varje gång han ska göra något. När han kom hem med en teckning från skolan berömde hon honom, men frågade också om han kunde utveckla och förändra något till nästa gång. Likadant är det inom musiken.
Alla i Bo Kaspers är mammagrisar
När han skriver låtar tänker han ofta: ”Undra vad mamma tänker nu? Skulle hon gilla låten?”. Han känner att mamman finns med honom.
– Vi i bandet är mammagrisar allihopa. Vi skriver för våra mammor, och vi vet att de hade gillat vår musik. För mig var det viktigt att jag faktiskt hann spela tre låtar för mamma innan hon gick bort. Och att hon tyckte om det hon hörde.
Ny flickvän
En annan tuff period i livet inträffade för fem år sedan då Bo och hans dåvarande fru bestämde sig för att gå skilda vägar. Men det blev det en viktig pusselbit i hans liv. Han tog tag i sitt inre och började jobba med sig själv.
– Jag skäms inte över att säga att jag gick i terapi. Jag bestämde mig för att göra en inre resa. Många kan tycka att det är dyrt att gå i terapi, men jag såg det så här: istället för att spara ihop pengar att åka till Thailand, så lade jag dem på att resa inåt. För mig var det en viktig vändning mot ett bättre liv.
För fyra år sedan träffade han sin nya kärlek, ”fjällan” som han säger. De träffades redan när de var tonåringar och umgicks en tid tillsammans, men deras vägar skildes åt.
När de återförenades beskriver Bo det som att de bara kunde ta vid där de lämnat det en gång i tiden.
– Inget var jobbigt och krångligt. Inget fram och tillbaka med att lära känna varandra.
Jag visste vem hon var och vi kände varandra, och jag visste vem hennes systrar och vänner var. Allt gick så lätt. Bo säger att han inte skulle vilja göra någonting annat.
– Nej, det här är det roligaste jobbet man kan ha. Det jag är rädd för är att jag ska tappa minnet, glömma bort texterna. Mister jag synen kan jag fortfarande sjunga, men inte om jag tappar minnet.
Att bandet har lyckats hålla ihop i 30 år tror Bo har att göra med att bandet tänker att de är ett kollektiv som håller ihop.
– Det är så lätt att allt ljus faller på frontfiguren i bandet, men vi tänker att vi alla är en del av vår framgång och att vi ska dela på både äran och det ekonomiska.
Detta är Bo Sigvard Sundström
Född: 16 oktober i Piteå.
Gör: Sångare, låtskrivare, gitarrist. Bo Sundström är känd som medlem i bandet Bo Kaspers Orkester och har artistnamnet Bo Kasper.
Bor: I Stockholm.
Familj: Barnen Nim, 24 år, och Nona, 17 år. Sedan fyra tillbaka flickvän ”min fjälla”.
