Anna Björk: ”Scenskräcken blir värre och värre”
Skådespelaren Anna Björk önskar att vi ses på Wienerkonditoriet på Östermalm i Stockholm.
– Jag brukar hälsa på min pappa som bor här intill, säger Anna när vi möts en vardagsförmiddag en av årets första vårdagar. Hon pratar lika lågmält som hon rör sig försiktigt, försynt liksom.
Anna Björk var fyra år när hennes föräldrar skilde sig. Vid den tiden bodde familjen i USA. Två år senare flyttade hon tillbaka till Sverige med sin mamma. De flyttade mycket och hon tog hand om sina två yngre syskon.
– Jag var väldigt glad som barn. Samtidigt levde jag i en egen fantasivärld och var en drömmare. Det är fortfarande en del av min personlighet. Emellanåt har jag ett stort behov av att vara för mig själv.
Det var hennes blyghet som gjorde att hon började spela teater. Där kunde hon få gå in i olika roller och på scenen kände hon sig aldrig minsta blyg.
– Min lillasyster gick på teater innan mig och var mer utåtriktad. Men senare blev jag nyfiken och började jag med. När jag gick på högstadiet i Umeå, där vi bodde ett par år, bildade jag och några kompisar en teatergrupp.
Anna var 16 år när hon flyttade hemifrån, till en lägenhet i Stockholm där hon gick teatergymnasium. Ett år senare fick hon sin första roll i tv-serien Flickan vid stenbänken, och tre år senare antogs hon på Dramatens elevskola. Anna har blivit en mångfacetterad skådespelare med lång erfarenhet av såväl film som tv och teater. Men någon karriärplan har aldrig funnits. Tillfälligheter avgjorde färdriktningen.
– Först när jag var 25 och blev fast anställd på Dramaten förstod jag att jag egentligen gjorde ett val. För andra hade det kanske varit ett självklart val att inte säga nej till Dramaten, men jag diskuterade beslutet fram och tillbaka med min familj och tänkte till slut ”Varför inte?”.
Älskade skolan
Under uppväxten tyckte Anna om att studera och hon älskade skolan. Främst tänkte hon bli barnläkare eller barnpsykolog, men i stället blev det något helt annat.
– Att bli skådis var egentligen inget jag var förberedd på, saker bara hände i rasande fart. Det tog många år innan jag tänkte att skådespelande inte bara skulle vara något tillfälligt.
Jag började plötsligt känna av konkurrensens baksida
Men Anna berättar att livet på Dramaten var allt för roligt för att våga byta bana. Ända tills hon blev runt 28 år rullade allt bara på. Det var först då hon sakteligen insåg att teateryrket faktiskt hade två sidor.
– Jag började till exempel plötsligt känna av konkurrensens baksida. Det var så dubbelt, för samtidigt som jag såg denna baksida var det ju där jag hade mitt liv och mina kompisar.
Samtidigt menar Anna att det är synd att det är dessa destruktiva personer som det ofta skrivs om och att de som får mest utrymme är de som ställer till med mest skandaler.
– De flesta på teatern är fina, hårt arbetande människor. Men jag gick från att tro gott om alla människor till att inse att jag varit väldigt naiv. Men det kanske hör till när man är ung?
Vill lämna scenen
Trots att Anna fortfarande är fast anställd på Dramaten är det många år sedan hon stod på scenen. Egentligen vill hon bort från teatern helt och hållet. Det har känts hopplöst att spela teater och samtidigt ha familj, men främst handlar det om hennes scenskräck som blir värre och värre.
– Det sammanföll någon gång med den andra insikten om teaterns baksidor, när jag var runt 30. Jag hade spelat klart Ett dockhem och fick bara nog. Det kändes enbart läskigt och obehagligt att stå på en scen framför flera hundra människor. Att vara den som står i mitten…
Det är så skönt att slippa ångesten innan en teaterföreställning
Anna har inte försökt sig på KBT eller andra metoder för att hantera eller komma över sin scenskräck. Men hon har sina sitt eget knep.
– Egentligen vill man bara gå hem, men man måste ju göra sitt jobb. Mitt enda recept och knep för att överleva är att stänga av allt som finns i min omgivning och enbart fokusera på den jag spelar mot på scenen.
Hon fortsätter och berättar om kontrasten som skådespelare.
– Att göra film och tv är mer skyddat och det är lugnare på alla sätt och vis. Herregud, det går inte att jämföra! Det är så otroligt skönt att slippa den där ångesten man har innan olika teaterföreställningar, speciellt inför premiärer.
Lustfyllt att göra tv
Kanske kommer lusten tillbaka en gång, men just nu känns det inte så för Anna. Däremot behöver hon göra föreställningar då och då, annars blir hon uppsagd från Dramaten.
Att spela in Störst av allt, Sveriges första stora Netflixserie, såg hon däremot som enbart njutning. Serien är baserad på Malin Persson Giolitos roman, som bland annat belönats med Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman. Precis som i boken växlar tv-serien mellan nutid och dåtid för att berätta om huvudrollsinnehavarna Majas och Sebastians förhållande, hans relation till sin far och det som leder fram till att flera av den förälskade duons klasskamrater skjuts till döds.
Efter att ha sett de två första avsnitten är man fast. Antalet dödsskjutningar ökar i vårt samhälle och situationen känns skrämmande men bekant. Anna spelar mamma till huvudpersonen som spelas av Hanna Ardéhn, känd från bland annat 30 grader i februari.
– Det är en stark kärlekshistoria som handlar om att om man blir kär i fel person kan det få otroliga konsekvenser. Jag spelar en väldigt snäll och välmenande mamma, som inte är speciellt handlingskraftig. Min karaktär kan lätt beskrivas som ”ett slappt handslag”. Mamman i serien ser ju att hennes dotter far illa, men har inte verktygen att hjälpa henne.
Anna berättar att hon kunde känna frustration över att spela en sådan mamma eftersom att hon åtminstone hoppas att hon hade gjort annorlunda i det verkliga livet.
– Men det är så svårt att veta, man ska aldrig säga aldrig. Det är många föräldrar som inte når fram till sina barn trots att de försöker.
Anna fick en fin relation med Hanna Ardéhn och det var lätt spela med henne eftersom Anna på riktigt fick moderskänslor för Hanna.
– Ja absolut, om Hanna grät i en scen, då grät jag med. Hanna är verkligen en jätteduktig, fin, intelligent och trevlig ung kvinna som det kommer gå väldigt bra för.
Ensamstående mamma
I det verkliga livet är Anna mamma till sin 10-åriga son Noel. Hon beskriver deras relation som väldigt tajt.
– När man bara har ett barn blir man nog extra omhändertagande, till min sons förtret, säger Anna och skrattar sådär härligt och oväntat högt.
– Han och jag har väldigt mysigt ihop och han har ofta rest med mig och hängt med när jag är ute på jobb. Det är en kul person att umgås med, finurlig och skämtsam.
Jag tycker om de små sakerna i livet
På frågor som rör jobbet, svarar Anna snabbt och utan betänkligheter. Men så fort det rör privatlivet blir hon mer förtegen. Till exempel kommer det blygsamt fram att hon ju visst har en pojkvän.
– Jamen vi bor ju inte tillsammans, utbrister hon och tar sista klunken kaffe ur sin kopp.
– Vi har varit tillsammans ett par år och han har fyra pojkar så det är fullt upp, fortsätter Anna och ger upp ett asgarv.
Hon tycker det är lite pinsamt att prata om sig själv, men vet egentligen inte varför.
– Kanske för att då måste jag åter stå i centrum, jag gillar inte det. Jag pratar hellre om livet som skådis och de olika roller jag gömmer mig bakom.
Vad har du för intressen vid sidan av skådespelande?
– Jag är nog mest bara mamma. Jag är inte så bra på det här med intressen, men har tänkt att jag nog måste ta tag i den biten. Jag tycker om att pyssla med allt som rör hemmet, kan man kalla det intresse? Jag är verkligen en hemmakatt!
Men vad gör du för avkoppling?
– Jag tycker om att baka, allt från bröd till kakor och bullar. Och så älskar jag att laga mat. Mitt mål är att börja laga mer vegetariska rätter. Och med tanke på miljön tänker jag även bli vegetarian.
Vad mer än scenskräcken gör dig rädd?
– Förtal och falsk ryktesspridning, jag tänker på sociala medier där både vuxna och barn kommer undan med allt nuförtiden. Det verkar som man kan skriva vad som helst, i Sverige blir man sällan dömd för förtal. Min främsta oro är såklart världens klimatförändringar, men jag är också flygrädd. Fast med tanke på att jag vill kämpa för en bättre miljö kanske den rädslan enbart för gott med sig… ?
Hur skulle du säga att upproret #Metoo påverkat Dramaten som arbetsplats?
– Nu har ju jag som sagt inte jobbat där efter uppropet Tystnad tagning, men visst har jag hört riktigt hemska saker under min tid. Jag minns att jag till och med tog upp det med någon av teatercheferna som svarade: ”Det där ska vi inte prata om”. Även om jag hade märkt av det här under min tid blev jag chockad av omfattningen. Det är skönt att frågan äntligen lyfts fram. #Metoo är det bästa som har hänt teatern på senare tid. Det är jätteviktigt.
#Metoo är det bästa som har hänt teatern på senare tid
Vad är du mest stolt över?
– Min son! Men jag är också stolt över att trots att jag gått igenom en del av livets svårigheter så har jag aldrig blivit bitter. Jag är nöjd med att jag hellre reagerat på motgångar med sorg och bearbetat den än att gå runt och vara bitter. Blir livet färgat av bitterhet läggs en sordi på det mesta.
Vad ger dig livsglädje?
– Jag är lättroad och tycker om de små vardagliga sakerna i livet, som att höra när min son kommer inspringandes med några kompisar i lägenheten och man hör dem busa och fnissa tillsammans.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag önskar bara att alla mina närmaste ska få vara friska och få finnas kvar. Jag tycker om mitt liv och mitt jobb. Visst kan jag som frilansare oroa mig för att inte få fler jobb, så det är väl en dröm – att få ännu fler tv- och filmerbjudanden så att jag vågar och kan hoppa av teatern helt och hållet.
Vem är Anna Björk?
Ålder: 48 år.
Familj: Sonen Noel, 10 år.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Yrke: Skådespelare.
Roller i urval: Anna har medverkat i filmer som Skenbart – en film om tåg, Fyra nyanser av brunt, Varannan vecka, The Girl with the Dragon Tattoo och på tv i bland annat Lögnens pris och Gynekologen i Askim och Chefen fru Ingeborg. På Dramaten har Anna gjort ett stort antal roller i produktioner så som Så tuktas en argbigga, Fadren, En midsommarnattsdröm, Antigone, Blackbird, Ett dockhem och Den lilla sjöjungfrun.
Aktuell med: Störst av allt, Netflix första svenska originalserie i åtta avsnitt med premiär den 5 april.
I rollerna syns bland andra Hanna Ardéhn, William Spetz, Felix Sandman, David Dencik, Rebecka Hemse, Helena af Sandeberg, Shanti Roney, Reuben Sallmander och Sven Wollter. Serien bygger på Malin Persson Giolitos roman med samma titel, som handlar om en skolskjutning.
Av Frida Funemyr