Anja Kontor: Jag skrev testamente med begravningsinstruktion
När huvudet blir för fullt så öppnar hon verktygslådan. Hoppar i snickarbyxor och ger sig i kast med en vägg som behöver isoleras om, sätter ihop den där hyllan hon länge tänkt bygga eller byter trasiga takpannor för att hålla regnet utanför.
Lugna, rehabiliterande stunder i ett av de till åren komna torpen. Hjärnan vilar, bara händerna och kroppen är i gång. Anja Kontor och sambon Mikael har två små fritidsboenden, ett på Öland och ett i Uppland.
– Under min uppväxt var Bullerbyn det mest exotiska och bästa. Det var motsatsen till det jag hade i mitt liv. När vi hittade vårt ställe på Öland började en resa in i den tillhörighet och trygghet jag ville ha, säger Anja när Året Runt träffar henne.
– Nu känns det som om jag har renoverat och förvaltar ett svenskt arv. Det där torpet och jag har läkt i kapp. Det var mycket som inte var så bra med mig tidigare.
Vid sidan av byggnadsvård hämtar Anja Kontor även nytt krut i skogen. Släntrar omkring där i fleecetröja och pappas gamla fula gummistövlar.
– Jag mår sämre om jag inte regelbundet får luta mig mot en stor trädstam. Varje gång jag kommer av Ölandsbron stannar jag på ett speciellt ställe och lägger min kropp mot jorden. Det är en sådan lyckokänsla. Jag hör ihop med Öland, det är min ö.
Detta är Anja Kontor
Namn: Anja Christina Kontor.
Aktuell: Den femte säsongen av hennes serie När livet vänder har precis sänts i SVT.
Yrke: Frilansjournalist.
Ålder: 52 år.
Bor: I lägenhet i Uppsala.
Familj: Sambon Mikael Andersson, 43, och sonen Noah, 15 år.
Fritidsintressen: ”Renovera gamla hus! Och så dansar jag zumba, det är det bästa jag vet. Varje gång är det en timme magi.”
Det visste du inte: Anja älskar fyrar. Hon gillar den isolerade miljön. ”Jag är nämligen mycket eremitisk också. Jag kan gå in i väldigt asociala perioder. Ibland behöver jag hålla truten och stänga av allt brus. Fick jag välja ett drömreportage så skulle jag resa till de tio mer svårtillgängliga fyrarna i världen.”
Återhämtning behövs. I jobbet öser Anja Kontor ur sig engagemang. En stor anledning till att programmet När livet vänder har blivit en sådan succé. I programserien får hon människor att naket berätta om svåra händelser som ställt verkligheten på kant. Nyligen sände SVT den femte säsongen med återigen magnifika tittarsiffor.
Läs också: Fredrik var 45 år när han drabbades av parkinson
– Jag har hittat strategier för att kunna hantera alla starka känslor hos de medverkande. Jag gråter bland annat mycket under redigeringen, då sker också mycket av terapin. När livet vänder har tvingat mig att möta mig själv och hela mitt förflutna. Det har drivit fram att jag behövt lösa olika saker, säger Anja Kontor.
”Gråt är inte svaghet”
De hudlösa skildringarna i När livet vänder leder ofta till tårar hos både huvudpersonerna och tv-publiken. Anja värjer sig heller inte när känslor bränner till på djupet:
– Gråt är inte svaghet för mig, det är styrka. Sårbarhet är det finaste man kan visa varandra. Jag tror att det är bra att aktivt söka upp gråten. Ibland behöver man en rensning när för mycket inte har fått komma ut. Efteråt är det som efter ett ösregn på sommaren, man känner den friska luften.
Läs också: Ingen förstår min sorg efter hunden
Anja Kontor menar att det stora intresset för När livet vänder-programmen i hög grad beror på att livet kramar till och växer när man kan ta del av andras besvärliga omständigheter. Hon känner betydande värde i att få bära fram medmänniskors visdomar.
– Det finns en andlighet och en skärpa i stunderna när jag intervjuar de medverkande som kan gå förlorade i sekunden om du inte är där till hundra procent. Och det kan du bara vara om du själv har varit i mörkret.
Det finns erfarenheter från egna När livet vänder-situationer. Ett par gånger har Anja nästan knackat på pärleporten. I slutet av 1990-talet blev hon påkörd under en cykeltur och bröt båda armarna och ena höften. Läkarna sa att hennes stora ryggsäck räddade nacken från att brytas i smällen mot asfalten.
Samma millimetertur hade Anja för sju år sedan när hon fönade håret inför en middag och kände att ena sidan av ansiktet föll ihop. Det var en liten stroke på grund av en ärftlig förträngning. Doktorn på intensivvårdsavdelningen sa: ”Anja, du har varit på mållinjen till döden.”
Läs också: Tecken på stroke – därför är det viktigt att söka vård direkt
– Sedan dess är döden alltid närvarande för mig. Det har gjort mig mer levande. Jag har en jättestark livskraft, det är min viktigaste förmåga, säger Anja Kontor.
– Efter hjärnblödningen skrev jag testamente med begravningsinstruktioner. Jag är inte rädd för att något ska ske igen. I alla fall inte för tillfället. Men det är lite otäckt, det kan hända att dödsångesten återvänder.
Se också: Jeanette förlorade sin dotter Ebba i terrordådet på Drottninggatan
Farfar satt i fångläger
Anja har ibland dessutom mått dåligt av rotlösheten, av släktens hemska historia. Mamma Loni och pappa Kurt, som båda flydde till Sverige och är kvar i livet, växte upp i Berlin under andra världskriget och förlorade syskon i striderna. Farfar Erik, som heller inte var nazist, tvingades ut i slaget vid Stalingrad i Ryssland och rapporterades som död men kom hem nio år senare efter att ha suttit i fångläger i Sibirien.
– På olika sätt orsakades då fruktansvärda sår i oss alla. Familjebilder och annat försvann i bomberna. Flera i släkten blev skilda åt av Berlinmuren, men mormor och mamma flydde till väst. Som liten var jag ofta i Östberlin hos farmor och mina kusiner. När vi åkte därifrån hade vi knappt kläderna kvar på kroppen. De fick allt. De hade ju ingenting, berättar Anja Kontor.
Läs också: Brigitte växte upp i andra världskrigets Berlin: Jag frågade om det var vår tur att dö
– Vi hittade på en egen kod när vi skrev brev så att Stasi, som läste vår post, inte förstod. Vi var alltid kontrollerade. Avskeden varje gång var hemska, för det var den östtyska staten som bestämde när vi fick komma tillbaka nästa gång.
För tillfället läser Anja en bok om slaget vid Stalingrad. Än i dag söker hon svar på hur hennes farfar kunde överleva detta helvete.
– Det fanns en lång tid då mina föräldrar inte pratade om sina liv. Då föddes en törst efter kunskap kring den knut av sorg i släkten som jag har behov av att förstå.
Och apropå böcker: Anja drömmer om att ta ledigt ett helt år och läsa allt som ligger staplat.
Läs också: Boktips om mor-dotterrelationer
– Jag brukar tänka att de som säger att de inte läser någonting går miste om stora själsliga orgasmer i livet. För mig kan en bok vara som en pralin som du sneglar på under dagen och tänker: I kväll är det du och jag!
Mjuk och närvarande
För sitt mjuka och närvarande sätt att samtala i När livet vänder får Anja extra eloger. En följsamhet som hon lärde sig under de många åren som programledare för SVT:s Go’kväll och radioprogrammet Karlavagnen. Men bakom ligger även ett genuint intresse för andra människor. De väcker alltid något varmt och nyfiket i henne.
– Innan kameran går på har jag förberett de medverkande ordentligt. När vi väl sitter där är jag väldigt lugn och inte ett dugg rädd för vad som ska hända, säger Anja, och kommer in på en annan sak som ger förtrolighet:
– Jag släpper aldrig den jag intervjuar med blicken. Då händer någonting som gör att man tillåter sig själv att öppna upp. Och finns det något bättre än att prata med någon som verkligen hör och ser dig? Det kan ju nästan väcka ett beroende.
När livet vänder är Anjas egen lilla bebis. Hon kom på idén, hittar livsödena, gör all research, skriver inspelningsmanus, väljer musik och styr klippningen av programmen. Och efter stor tittarsuccé även i år blev det snabbt klart för en sjätte säsong med ytterligare åtta gripande livsöden som sänds senvintern 2018.
Dagen då beskedet kom gav Anja sig som vanligt en liten present:
– Det kan vara bara något litet. Att jag plockar en tussilago eller struntar i dammråttorna. Det är jätteviktigt att uppmuntra sig själv med något varje dag. Man kan vara död i morgon, eller nästa timme.
Några snabba frågor till Anja Kontor
Vilken människa har betytt allra mest för dig?
– Min mamma Loni. För hennes otroliga kärlek trots allt det hon har varit med om. Allt det som hennes ögon har sett. Det är fantastiskt att hon kan vara så självuppoffrande och oegoistisk.
När blir du besviken och förbannad?
– När min öppenhet som människa missbrukas. Jag blir otroligt förbannad på svek. Det värsta jag vet är likgiltighet och oärlighet. Jag har väldigt svårt för när man utnyttjar snällhet. Men jag tror på förlåtelse som ett helande. Gör man inte det kan man lika gärna hälla ner saltsyra i sig själv.
Läs också: Psykologen: Lär dig förlåta – och bli fri!
Hur är du som mamma?
– Jag är ingen hönsmamma. Min stora vision är kärlek, kärlek, kärlek. Och acceptans, och inga fördömanden. Då kommer mycket av sig självt.
Vilka är dina förebilder i livet?
– Min mormor Frida. Eftersom hon bodde i Hamburg och inte i Östtyskland kunde jag träffa henne när jag ville. Hon fick fly flera gånger och förlorade två barn i kriget. Av henne har jag lärt mig om envishet och överlevnad. Och att man inte kan förvänta sig att livet alltid ska vara som i en film.
Har du några laster?
– Hur många som helst! Godis, choklad, efterrätter, tårtor. Och böcker, jag skulle nästan behöva en avgiftning. Alla som känner mig säger: ”Vad ni än gör, släpp inte in Anja i en bokhandel!”
Vilken är den bästa bok du har läst?
– Mig äger ingen av Åsa Linderborg ligger högt på listan. Jag grät jättemycket när jag läste den. I boken beskrivs tafatt kärlek som jag känner igen. Och de där händerna som var trasiga av verktyg och som jag såg varje kväll.
Vilket är ditt livsmotto?
– Att gå rakt fram med eget ljus är bättre än att krypa in i sitt självplågande mörker. Det är fegt att spotta på sig själv.