Andreas Johnson: Jag gick runt med många mörka tankar
Andreas trodde att han hade gjort sitt i Melodifestivalen – men laddar nu för sjunde deltagandet med låten Army of us.
– Det är helt sjukt egentligen, men känns helt rätt med tanke på låten. De andra låtskrivarna hade redan börjat på den när jag kom in och adderade en del. Nu känns den som det närmaste Glorious jag har gjort i karriären, ler Andreas.
Glorious är superhiten han slog igenom med 1999 som låg på högsta toppen av många länders listor.
– Jag reste världen runt under två års tid för att spela och gästa en massa olika tv-program. Det var en fantastiskt rolig och häftig tid, ler Andreas.
2004 träffade han sedan Lisa Knapp – känd för sitt deltagande i Expedition Robinson på SVT.
De förlovade sig på Alla hjärtans dag 2006 och gifte sig sommaren 2011. Däremellan föddes dottern Ella och sonen Tim.
En kort tid efter vigseln blev Lisa svårt sjuk. Först tvingades hon att ta starka mediciner på grund av en allvarlig infektion. Därefter upptäckte läkarna en fistel bakom hennes ena öga – och under samma höst tvingades de operera för att stoppa en blödning i huvudet.
– Två dagar före julafton, den 22 december, drabbades sedan min fru av akuta buksmärtor och då tvingades jag ringa efter ambulansen, berättar Andreas.
Lisa hade drabbats av två hål på tjocktarmen och opererades för akut bukinflammation.
– Hon fick ligga kvar på sjukhuset över alla helger. Den julen och det nyåret hade vi kunnat vara utan. Det var verkligen hemskt, minns han.
Värst av allt var ändå ovissheten. Det tog tid för läkarna att ställa någon diagnos.
Mörka tankar
Samtidigt skulle Andreas försöka vara en bra partner och pappa.
– Värst av allt var det förstås för Lisa. Men hon kämpade verkligen på och höll modet uppe. För egen del mådde jag fruktansvärt dåligt och visste ju att risken fanns att hon inte skulle överleva. Det var ändå bara att försöka stålsätta sig och hålla skenet uppe för barnens skull.
Ella var 5 år och Tim 1 år, och de undrade förstås varför inte mamma kunde vara hemma med dem.
– Jag försökte att vara lugn, trygg och peppande. Men gick samtidigt runt med många mörka tankar om att förlora henne. Hur skulle jag kunna förmedla det till barnen och hur skulle vi klara av att gå vidare i så fall?
Stödet från familj och vänner betydde mycket när det var som tyngst och tvivlet inför framtiden var som starkast.
Natten till 23 december skrev Lisa avskedshälsningar till sin familj. Något hon berättade om på sin blogg efteråt: ”Om jag nu skulle försvinna så fanns åtminstone brev, godnattsånger, lite minnessaker och annat sparat till framför allt Ella och Tim.”
– Jag är otroligt glad och tacksam över att jag slapp att läsa de breven, säger Andreas.
Till slut kunde läkarna fastställa att Lisa led av en ovanlig bindvävssjukdom som gör blodkärl och tarmar riskabelt tunna.
I dag mår Lisa bra och klarar av att arbeta heltid.
Ur den tuffa tiden med många sjukhusbesök och mycket osäkerhet och förtvivlan fick de med sig något viktigt.
– Vi lärde oss att uppskatta varandra på ett helt annat sätt och att inte ta något för givet. Det som hände Lisa kom väldigt plötsligt och chockartat. När vi gifte oss gjorde vi det i nöd och lust och vi fick all vår nöd i ett slag samma år.
Familjen blev ännu tajtare än innan – och älskar att hitta på olika saker tillsammans.
Strider för lika rättigheter
Både Andreas och Lisa engagerar sig exempelvis väldigt mycket i sina barns fotbollsspelande i Hammarby.
– Jag är huvudtränare i Tims lag och assisterande i Ellas lag, där Lisa är lagledare. Det blir flera träningar och matcher varje vecka. Fotbollen är något som för oss samman ännu mer.
Andreas höll själv på med både fotboll och framför allt ishockey under många år.
Men som 16-åring la han av med hockeyn efter att ha slagit knäskålen ur led – och fick gå gipsad från ljumsken till fotknölen under en längre period.
– Idrottandet och framför allt lagsporter har varit väldigt viktigt för mig och är något jag tagit med mig vidare i livet.
Även inom musiken är stämning och en god anda med de man spelar med mycket betydelsefullt.
Andreas brinner för sina lag och vad gäller tjejerna strider han för lika rättigheter och förutsättningar som killarna.
– Under de två senaste åren har det varit mer fotboll än musik. Hade jag inte varit artist skulle jag säkert kunna arbeta som någon form av lärare eller ledare. Jag tycker att det kul att lära ut, att på nära håll uppleva barnen och ungdomarnas glädje och se dem utvecklas. Det är starka drivkrafter för mig.
Att Johnson ska tävla i Melodifestivalen igen är något barnen har stor inverkan i.
– De tyckte att det var dags att jag gör något annat också än att bara hålla på med deras träningar och det har de ju rätt i. Under 2019 är det 20 år sedan jag slog igenom med Glorious och det måste firas med både deltagande i Melodifestivalen och lite fler nya låtar.
Otäck och lurig sjukdom
Även 2013 var ett tungt år för Andreas – då hans mamma Marie gick bort efter att ha lidit av Alzheimers sjukdom en längre tid. Hon blev 75 år.
– Det är en väldigt otäck och lurig sjukdom, där allt gick otroligt snabbt tills hon blev så gravt dement att hon inte kunde bo kvar hemma. För min del kändes allting så overkligt och det var förstås ännu värre för pappa.
Mamman, som liksom hans pappa varit jazzmusiker, var innesluten i sig själv och kunde inte prata på slutet. Men hon levde upp då hon satte sig vid pianot för att spela sina favoritlåtar med Frank Sinatra och Billie Holliday.
– Musiken var det sista som försvann för henne, sedan var allting borta. Det var som att gå igenom sorgeprocessen samtidigt som hon fortfarande levde, berättar Andreas.
Efter mammans bortgång var det en självklarhet för honom att börja engagera sig i Alzheimerfonden, där han sedan flera år tillbaka är ambassadör.
– När de kallar ställer jag upp och uppträder på bland annat olika galor. Vi måste tillsammans göra vad vi kan för att uppmärksamma den allt vanligare folksjukdomen. Genom att dra in pengar till fonden kan forskningen öka och förhoppningsvis upptäcker man ett botemedel eller i alla fall en bättre bromsmedicin.
Vid sidan av fotbollen är resor och att matlagning som något familjen tycker om att göra tillsammans. Dottern Ella sökte in och blev antagen i Sveriges yngsta mästerkock i fjol – där hon nådde så långt som till tredje plats.
– Vi blev jättestolta över hennes driv, passion och nyfikenhet. Dessutom sökte hon in till tävlingen utan min och Lisas vetskap, säger Andreas med ett skratt.
Rätt som det var fick Lisa ett samtal från en producent som ville gratulera till att Ella kommit med.
– Till vad, undrade Lisa. Eftersom målsman ska skriva under när man anmäler sig trodde de att vi visste om. Men Ella hade tydligen själv skrivit under med något av våra namn.
Samma sak när de plötsligt blev kattägare.
– Då hade Ella haft en mejlkonversation med en uppfödare.
Eftersom hon uttryckt sig så vuxet trodde uppfödaren att det var en vuxen person. De bestämde tid för ett besök.
– Vi hade pratat lite lätt om att skaffa ett husdjur så där fick Ella som hon ville. Får se vad det blir av henne när hon blir stor, ler Andreas.
Och vi får se om det blir sjunde gången gillt för Andreas i Melodifestivalen – med en text som är lika peppande för ett lag som för ett par som haft en jobbig period.
Precis som Andreas själv och hans fru – och i deras fall gjorde den förhållandet starkare än någonsin.
Det här är Andreas Johnson
Född: 22 mars 1970 i skånska Bjärred, men uppvuxen i Huddinge
Familj: Hustrun Lisa Knapp, barnen Ella, 12, och Tim, 8
Bor: På Södermalm i Stockholm
Aktuell: Deltar i den andra deltävlingen av Melodifestivalen i Malmö lördagen den 9 februari med låten Army of us som han skrivit tillsammans med Jimmy Jansson, Sara Ryan, Andreas ”Stone” Johansson och Sebastian Thott. Det är sjunde gången han deltar i tävlingen. Som bäst har han placerat sig tvåa med A little bit of love 2007 och som sämst åkt ut redan i sin deltävling 2015 med Living to die.
8 frågor till Andreas Johnson
Har du någon udda förmåga?
– Ja, jag kan slicka mig på näsan med min egen tunga. Ett bra partytrick (ha, ha).
Vilken mat bjuder du på helst när ni har goda vänner på besök?
– Minilammracks med basilikakräm och ugnsrostade rotfrukter. Jag älskar att laga mat.
När läste du en bok senast och vilken?
– Jag håller på med ”1793” av Niklas Natt och Dag. Spännande och bra.
Beskriv dig själv när du gick i skolan?
– Jag hade egentligen ganska lätt för mig, men var rätt så lat så det gick inte så bra som det kunde ha gjort. Sedan var jag ganska busig också.
Är du pedantisk eller slarvig i hushållet?
– Min fru Lisa skulle nog säga slarvig (skratt). Och det måste jag nog hålla med om, även om jag vill ha det rent och snyggt. Jag är närmare slarvig än pedantisk i alla fall.
Hur många gånger har du flyttat?
– Tio gånger.
Har du någonsin åkt dit för fortkörning?
– Nej, aldrig faktiskt. Jag brukar hålla mig inom hastighetsbegränsningarna.
Har du några husdjur?
– Ja, vi har en sibirisk katt som heter Nix. Barnen ville helst ha en hund, men den kräver ju mycket mer och passar inte för oss som är ute och reser rätt mycket.
Av Joakim Löwing