Amanda Weibull Laurell gör smycken till prinsessan Sofia
Amanda Weibull Laurell hade bara haft sitt juvelerarföretag i två år när hon hösten 2018 fick den överraskande frågan om hon ville designa ett halsband till prinsessan Sofia. Smycket skulle bäras på Nobelfesten.
– Jag svarade självklart ja. Det kändes som en stor ära att bli tillfrågad. Jag tog emot henne och vi diskuterade hur halsbandet skulle se ut. Hon hade en tydlig idé och jag designar alltid utifrån mina kunders önskemål. Det blev ett halsband bestående av diamanter och 1300 äkta orientaliska pärlor trädda på pärlsilke. Tanken var att plocka upp pärlorna som redan fanns i prinsessans diadem, säger Amanda och visar en exakt kopia av det mångradiga pärlhalsbandet. Det tog 300 timmar att tillverka.
– Ja, det var minst sagt ett pilljobb, konstaterar hon leende.
Se också: Fridas mamma tog sitt liv ”för att hämnas”
Varför prinsessan valde att låta just LWL Jewelry tillverka halsbandet till Nobelfesten vet inte Amanda, men förmodligen hade ryktet om det unga företagets handgjorda och lite annorlunda smycken nått hovet.
– Jag kände mig otroligt stolt och glad och det var med tårar i ögonen jag följde Nobelfestligheterna på tv. Det kändes overkligt att se det halsband jag tillverkat omsluta prinsessan Sofias hals, säger Amanda, som redan som liten flicka drömde om att skapa vackra smycken. Hon älskade att trä på sig lager av glimrande halsband och fascinerades av ädla stenar.
Dottern med i sele
Men med flera generationer läkare i familjen var det ingen självklarhet att hon skulle börja jobba med hantverk. I stället blev det juridikstudier och på sidan om extrajobb i en juvelerarbutik där man producerade smycken.
– Någonstans där insåg jag att jag att det var ädelstenar jag ville jobba med, inte juridik. Så jag hoppade av juridikprogrammet. I Sverige är juvelerarvärlden liten och traditionellt mansdominerad, men jag ville lära mig mer och jobba med produktion. Jag fick anställning hos Georg Jensen i Danmark och började i samma veva plugga gemmologi, säger Amanda som efter 4,5 års teoristudier kunde titulera sig ädelstensexpert.
Inför dottern Sagas ankomst 2016 tog hon och maken beslutet att starta eget; LWL Jewelry.
– Jag trodde lite naivt att vi skulle ha tid över under föräldraledigheten. Men Saga hade kolik och… ja det var väldigt tufft i början, säger Amanda.
Dottern fick i sele följa med till Brasilien när föräldrarna köpte in råvara; ädelstenar och guld. Väl hemma igen skulle råvaran omvandlas till deras första kollektion. Visst hade Amanda någorlunda klart för sig vad det innebär att som kvinna i en mansdominerad bransch resa till fjärran länder för att köpa ädelstenar. Det är en ständig kamp för att få gehör och respekt. Historierna från många av hennes resor är minst sagt äventyrliga; hon är den tuffa kvinnan som inte låter sig stoppas av något eller någon och som mot alla odds lyckas bryta sig igenom kultur- och språkbarriärer genom att vara streetsmart och finurlig.
Som den där gången då hon, gravid i åttonde månaden, reste till Israel för att köpa diamanter.
– Jag fick ta med ett ”förkläde” och sa att jag hette Rachel, i förhoppning om att tas för judinna. Handel med ädelstenar äger traditionellt rum i de ortodoxa kvarteren, säger Amanda, som i början ofta hade med sig sin make på inköpsresorna. Trots att det är hon som är experten, vände sig handlarna alltid till honom.
– Jag måste ha haft en skruv lös som reste till länder i Mellanöstern med en liten baby. Men jag satte ner foten och förklarade vem jag var och så småningom fick jag respekt för mitt kunnande, även om de var skeptiska. Jag har byggt upp ett kontaktnät av handlare som känner mig och som jag litar på. Men visst är det fortfarande svårt att som kvinna resa till vissa länder, man blir inte tagen på allvar. Där är det männens värld, kvinnans ställning är låg. Det kan göra mig så trött ibland…men samtidigt får man ta seden dit man kommer, säger hon och rycker lite på axlarna.
Riskabelt
Hon köper enbart färdigslipade stenar, mestadels från Israel, Brasilien och Ryssland, men även Indien. Däremot undviker hon att handla med länder som Afghanistan.
– Man vet inte vem man gynnar, så det är för riskabelt tycker jag.
Amanda älskar stenar med färg, gärna safirer och turmaliner, och det är något som återspeglar sig i hennes kollektion. Här finns exempelvis ringar med ädelstenar i regnbågens alla färger. Ringarna är ofta maffiga och har ett personligt, kaxigt uttryck. Hon gör smycken på beställning, men skapar även egna kollektioner.
– Jag är nog lite riskbenägen som kan tillverka tjugo ringar utan att veta om de säljer. Men jag gör bara smycken som jag själv skulle vilja bära och inspireras av allt möjligt i min omgivning. Kanske en växt. Eller Indiens färgprakt. Ädelstenen är utgångspunkten, sedan skapar jag utifrån den. Och hittills har det ju gått bra, säger Amanda, vars älsklingsädelsten är turmalin, en sten med ett spektrum av färger och som kan skifta i grönt, rött, rosa, orange. Ren magi. En vacker turmalin kan kosta nästan hur mycket som helst. Men eftersom Amanda inte använder sig av mellanhänder kan hon hålla nere priserna.
Ring för nystart
Det finns ringar i Amandas kollektion som kostar en kvarts miljon. Men det finns också ringar för 10 – 20 000 kronor. Mycket pengar, men inte ouppnåeligt. Och varje smycke är handgjort och unikt. Den vanligaste kunden är någon som ska gifta sig och vill köpa en vigselring, en morgongåva eller ett smycke till en nybliven mamma.
– Det känns roligt när kvinnor vill unna sig något fint. Jag har också kvinnor som kommer in och vill köpa en skilsmässoring, som ett sätt att markera en nystart i livet. Jag säljer även förlovningsringar. Stockholmssolitären med en diamant är populär, men kanske lite för diskret i i smak, säger Amanda och tillägger entusiastiskt att hon aldrig skulle ha suttit här om hon inte hade lagt sin själ och sitt hjärta i detta. Hennes familj och bas finns i Malmö. Där har hon sin smyckesateljé. Men hon har även ett showroom i Stockholm.
– Det här är mitt liv och jag är otroligt stolt över det jag gör! Jag gör ju inte bara nya smycken utan hjälper även kunder att bygga ut eller om ett gammalt smycke. Man kan lägga till stenar eller sätta en gammal diamant i en ny fattning. På så vis får gammalt nytt liv och det känns bra i dessa tider att man gärna tar till vara det man redan har.
Jakt efter rätt färg
Att prinsessan Sofia var nöjd med halsbandet som Amanda designat till Nobelfesten 2018 rådde det inget tvivel om. Uppenbarligen var hon så nöjd att hon ville ha mer. Så till förra årets Nobelfest tillfrågades Amanda igen. Den här gången önskade prinsessan ett par turkosa örhängen. Men önskemålet skulle visa sig innebära en stor utmaning. Örhängena måste nämligen exakt färgmatcha prinsessans galaklänning. Amanda fick ett tygprov och så började jakten på den ultimata turkosen.
– Vi beställde råvara från Indien, men när vi skulle sätta på den sista stenen gick toppen av. Det var bara att snabbt försöka hitta en ny sten i samma nyans. Men det var inte så enkelt skulle det visa sig. Efter mycket letande fann vi till sist en gammal religiös man i Israel som hade ett trettio år gammalt block i exakt rätt nyans. Lättnaden går inte att beskriva och vi beställde blocket utan dröjsmål. För att inget skulle gå fel reste jag ner själv och hämtade blocket, säger Amanda och berättar att först fredagen innan festen satt den nya stenen på plats i örhänget; en riktig rysare.
Amanda minns stressen och oron över att inte hinna klart i tid – eller att något skulle gå fel igen. Men hon minns också lyckan över att se örhängena, hennes alldeles egen skapelse, på prinsessan på festernas fest.
– Det kändes helt fantastiskt, säger hon med ett leende.
Av Maria Zaitzewsky Rundgren
